Annandag

Julen kom och julen gick. Alltid alltid går det så sorgligt fort. Och nu är jag inkastad i en vardag av plugg och litteratursökning igen. Mycket att göra men det känns okej. Hoppas inte chocken kommer om någon vecka då jag plötsligt upptäcker allt jag eventuellt inte kan. Men nu är det färdigpluggat för idag och jag ska bara läsa bok ikväll. Gud så skönt! 

Mycket på G

Jaaaaaa!! Jippiii, en läsare vill läsa mer betraktelser! Okejrå. Nu ska jag alltså lämna en betraktelse över min senaste vecka, som inte var så vacker att betrakta. På tisdag blev jag sjuk i en riktig vidrig magsjuka som till viss del fortfarande sitter i. För en gångs skull har jag aptit som en cellgiftsbehandlad sparv, till skillnad från den lystna mås som annars beskriver mitt födointags-jag. Det enda jag är sugen på är vatten och pepparkakor. Ja, det är väl i alla fall bättre än inget tänker jag och vässar ned ännu en kaka med min vassa näbb. 

Annars var det sista patologi-föreläsningen idag vilket innebär att startskottet vilken dag som helst går för ännu ett tentapluggsrace. Konstigt nog inte alls stressad. Än. Det är i och för sig hela tre veckor kvar till tenta om man räknar bort att man ska ha jullov. Och det gör man. 

Och! EN rolig sak som hände förra veckan  (innan det vidriga insjuknandet) var i alla fall att jag börjat få hjulen i rullning gällande forskning. Alla som känner mig (nej, inte sant) vet att jag gillar neurofysiologi, neuroanatomi, neurologi, neurokrukväxter, neuroapelsiner och neurosnö. Allt som har med detta fält att göra, jag är icke kinkig. Vill bli neurolog. Så jag tänkte att jag skulle börja hänga på någon forskningsgrupp som håller på med detta och nu har jag faktiskt hittat en grupp som håller på med neurofysiologi, närmare bestämt affektiv hudkänsel. 
Maaah! 

Så under jullovet är väl också tanken att jag ska hjälpa dem med en litteratursammanställning över det område som de vill börja forska på. Ja, det må vara ett mastigt extraarbete utöver tentaplugget och ja, jag är lite orolig att det blir stressigt. Men för en gångs skull så tänker jag inte ge upp på grund av bristande tilltro på mig själv. Finns en risk att det skiter sig, men skam den som inte försöker. Vi får se hur det går. I'll keep you posted. Nu ska jag gå vidare till att läsa om myelom. 

Sol!

Jag lever än hörni! Jag vet inte riktigt varför jag inte har bloggat... det har väl varit fullt upp? Fast jag vet inte förresten, det är inte så så mycket i skolan. Möjligen finns en tendens till julstress.

Det är nog mest det att jag inte känner att det finns så mycket att skriva om eftersom jag inte tror att det finns ett jättestort intresse av att läsa om min vardag - typ att jag har läst om adenocarcinom, sprungit sex eller sju backintervaller, inte kommer på vad jag ska laga till mat, blivit sur för att filmjölken är slut, petat loss skrov från hårbotten eller något annat vardagsnära.

Idag är det i alla fall första advent och AMBITIONEN (inte måstet) är att sätta upp julstjärnan, tända datumljuset och äta en varm lussekatt. Eventuellt sticka en apelsin full av nejlikor också och hänga upp i dörren. Fast nu kom jag på att vi inte har några röda sidenband. Stryker det.

Nu ska jag ut och ta en jogg i den arktiska kylan. Kommer få bronkspasm. Och håll eftersom jag åt lunch för ca en kvart sen. Puss å kram önskar el atletico. 

Är bra ju

Förra gången jag skrev om träning och ivrigt pep att jag ska minsann börja med träningsdagbok igen! så blev jag akut infekterad av en bacill och allt sket sig. Men nu är det nya friska tag! Nu kommer tuberkulosen garanterat och tar mig imorgon kväll bara för att jag skrev dessa ord men det må det vara värt. I alla fall så stod styrka på schemat idag.

Det var en svag sill som simmade i uppförsbacke till gymmet kan jag berätta. Personsämsta slogs nästan igen, men det struntar jag faktiskt i den här gången. 

Vad det gäller något helt annat så kom jag idag underfund med att jag är en väldig vekling på andra håll. Det är egentligen inte helt sunt att man drabbas av ett enormt dåligt samvete för att man ska mejla en kursledare för att fråga om man kan byta grupp inför ett seminarie - men jag har en bild av att alla äldre utbildningsrelaterade läkarpersoner har en massa tankar om att dagens studenter bara vill glida igenom utbildningen och egentligen är helt olämpliga, otacksamma och slöa. Så resultatet blir att jag alltid är ganska darrig inför tanken på att på något sätt ställa till krångel/ställa krav/framstå som en glidare. 

Det är precis den sortens mes-beteende som är helt förkastligt och jag vill inte vara den där unga rädda personen som aldrig ställer krav eller höjer rösten i närvaron av en auktoritet. Jag är ju inte sån egentligen. Jag är för fan bra ju!

Och, och och

Hallå! Hallå, hallå. I onsdags var en väldigt bra dag bortsett från min äckliga förkylning. Först vaknade jag upp i Skövde hos farfar som jag var och hälsade på. Stärkt av en god frukost och beskedet att Mitt Romney förlorat presidentvalet hoppade jag på bussen till Lidköping för att ha min näst sista TYK-dag någonsin. Tråkigt eftersom det är en så himla bra placering. Det märks att handledarna verkligen läst igenom och satt sig in i kursplanen. De specialbokar till och med patienter till oss som i förväg får reda på att vi ska ta anamnes på dem innan de för träffa en riktig doktor. Så istället för en kvart har vi 45 minuter med varje patient och det är superbra! 

Och dessutom; jag fick beskedet att jag klarade anatomitentan, antagligen en av de mer mytomspunna och skräck-hajpade tentor man kommer att skriva i sitt liv (brukar vara ca 40% kuggning på den)! Så det var en glad och bubblig Hanut som åkte tåg hem till Göteborg i onsdags. 

Och jag märkte sedan på kvällen att hela Crystal Castles nya album låg uppe på Spotify. 

Och idag fyller CF år, och min förkylning är på väg bört. GRÄJT!!!

Ginseng

Sitter och tittar ut på väldigt gråa och mörka skyar över hustaken. Tyvärr lite ont i ena halsmandeln, alltid samma fackin halsmandel som börjar göra ont! Funderar på att gå till doktorn och kolla om det är någon mysig streptokock eller något som har renoverat och gjort om den till fritidshus och därför kommer och går lite när det passar. 

Igår var en väldigt mysig dag med folk som var här och kollade på skräckfilm på vår enorma projektorduk. Very nice indeed. Vi behöver mysiga och roliga saker helt klart. 

Idag däremot verkar inte bjuda på mycket. Kan ju alltid passa på och plugga lite, det hade jag inte mått dåligt av. Ja så får det bli!

Affection

Ja, jag har gått och blivit lat. Vet inte vad det är men ångestneurotiska Hanna har åkt på semester och istället har den loje latkorvsjonny kommit och agerar just nu stand-in. Stackars skolan som kommer i kläm på bekostnad av min fritidsbejakande sida... men å andra sidan, stackars fritid som kommit i kläm på grund av skolan den här hösten. Ja oh well, det ska nog bli bra ändå till slut.

Imorgon har jag skola mellan 10 och 10.45, ajaj. Ska nog gå igenom våra fallseminarier då hm tror jag och sen ska jag springa i Skatås, funderar på att ta en långtur längs milen. Det blir gött. Nu står kycklingsoppan på spisen, dags att ta farväl.

(Skol)trött

Trots missnöje över skoltrötthet, regn och eksem på foten, så kan jag i alla fall konstatera att helgen var otroligt skön. Lördagen spenderades på stan med en EXTREMT god soppa, kladdkaka osv osv mmmh och bio på kvällen. Och söndagen var ju inte sämre med en nyupptäckt solningsplats nära vårt hus med utsikt över hela östra GBG. Åh. 

På kvällen igår tränade vi också och det gick så jäkla bra det också. Tror att jag satte nytt rekord runt åttan tyyyp. Avslutade sista kilometrarna med fartlek: 3 stolpar (ca 100m) spurt varvat med 50 m jogg. Så jävla välbehövligt. Måste börja skriva träningsdagbok igen. 

Nu ska jag ta tag i ze disk, och tagga för en morgondag fylld av muskeldegenerativa sjukdomar (tror jag?). Dags för första obduktionen på onsdag också. Det känns ganska okej.

Papapapapapaptologi!

Försöker hålla isär skola och blogg men här kommer lite skoltjöt, så om man inte är superintresserad av "svetig studentångest med touch av ost" så kan man klicka ner sidan nu.

Igår skrevs den fruktade anatomitentan, och den var väl inte rikgt lika urballed som jag hade trott. Om man bortser från utvecklingsbiologidelen. Av oförklarliga skäl väljer man på GU att examinera utvecklingsbiologi och anatomi ihop, för att båda "typ handlar om hur kroppen ser ut å så". Jag tycker man borde examinera utvecklingsbiologin ihop med MCB:n eftersom båda handlar om genreglering. På det sättet kanske man hade kunnat få lite mer praktisk förankring i MCB:n som många tyckte kändes typ verklighetsfråvänd och mycket mer teoretisk än vad den egentligen är. Egentligen så handlar ju svaren på det mesta egentligen bara om MCB, och egentligen så är det en skitviktig kurs. Synd bara att man på GU inte inser detta utan låter en alltför stor del av föreläsningarna skötas av trötta professorer som egentligen inte har något intresse av att föreläsa utan mest gör det för att det ingår i deras professur. Oh well, som ni märker är jag lite bitter.

Hursomhelst, utvecklingsbiologidelen... "beskriv vad genen troloblorp7455xcsf%&# har för viktig roll under utvecklingen".Ja, Hanna, beskriv det nu! Yo go girl... 

Neh, vi hoppas helt enkelt på godkänt. Med lite tur så.  Idag började patologin och det verkar vara en milsvid bättre kurs än anatomin. Utöver föreläsningarna kan man själv plocka ihop ett schema med saker man kan gå på, t.ex. cytologivisningar (demonstration av histologiska preparat som är sjuka), obduktionsdemonstrationer, punktionsmottagning och kliniska konferenser där man sitter med ett gäng kliniker och följer deras resonamng runt ett preparat, vad det visar och vad personen lider av. Jag är faktiskt änna görpepp!! Patologi kanske är tha thang. 

Nu försökte jag googla en fräsch bild att lägga upp, typ lite celler eller något. Ett hett tips är att inte bildgoogla patologi. Naiva, naiva jag...



 

Ser fram emot

Tentapluggar som aldrig förr. När jag skrivit tentan är det första jag ska göra att springa till biografen och se Gabriella Pichlers film Äta sova dö. Sexa i SvD. Herrå. 
 

På resande fot

Sitter på centralen och försöker fördriva tiden. Mitt tåg går klockan åtta men jag var minsann här klockan sju. Härligt. Dock lyxade jag till det och köpte kaffe, så nu måste jag alltså antagligen gå på tågtoaletten. Synd att jag är superrädd för tågtoaletter. Tror alltid att jag ska sugas ned i den eftersom den spolar så brötigt och måste alltid kasta mig ut ur rummet efter att jag tryckt på knappen. Ja, så är det. Ha en go dag!

Ytterligare ett inlägg

Dagarna går i rasande takt och jag gör mitt bästa för att hänga med i det hisnande tempot. På sista tiden har jag varit så trött att allt utöver det absolut nödvändiga (plugga, städa, laga mat etc etc) fått stryka på foten. Tyvärr så blir det i 90% av fallen en negativ spiral när man gör så - när man t.ex. slutar träna och slutar ta sig tid att träffa sina lekkamrater ute på gårn - och sitter inne på kammarn och hukar över alla måsten, ledsen och krökt som en skrumpen ostbåge. Antagligen med samma hudfärg.

Dock har jag självdiagnosticerat min trötthet som järnbrist och har börjat med järntabletter igen. Placenbon var så mäktig att jag flög fram när jag sprang ute i skogen förut, kalla mig gärna Xtreme Speedstah. Nej skämt åsido, jag tror stenhårt på att ta sig tid till annat än bara plugg och trök. Orkar man ge sig ut i skogen och springa till exempel så är det guld värt för både ork och koncentration under långa apatiska timmar med böcker, räkningar och disk. 

Vad det gäller följetongen "Hanna möter sin ångest i dissektionssalen" så har berättelsen tagit en helt oväntad vändning. All gråt i halsen och knäsvaghet bara rann av mig när det väl var dags att bli lite mer delaktig i själva undervisningen och helt plötsligt så stod jag där, och funderade helt plötsligt bara på vad det var för strukturer jag såg och hur det kunde vara relevant för att lära sig mer. Det är verkligen konstigt hur man på något sätt drar igen dörren för en del av sitt medventande och vid någon punkt helt plötsligt ser saken på ett annat sätt, och hur allt obehag och all ledsenhet i den konstiga situationen krymper undan till ett intet.

Det handlar inte om att inte respektera eller känna för de människor som valt att donera sina kroppar - verkligen inte. För mig handlar det inte ens om att se kropparna rent objektivt som kursansvarige föreslog som en möjlig strategi för att hantera den ovana situationen. Jag vet, och väljer faktiskt att aktivt tänka på, att det här en gång var männsikor som gick runt och pratade och lagade middag och åkte till jobbet. Och det enda jag känner inför den tanken är en helt överväldigande respekt för dem. Men samtidigt så känner jag också så väldigt starkt att den här personen är inte här längre - den finns någon helt annanstans än i vår undervisningssal. Vad som finns kvar är på något sätt bara den fysiska kroppen. Med det i bakhuvudet känns det lättare. Vad jag kan göra är egentligen bara att känna tacksamhet för att jag får möjlighet att lära mig något. 

Ja, det om detta. Nu ska jag sova efter en lång dag. 

Citrus, röda bär och karamell

Nu äntlich är vi inflyttade! Eller ja... vi har bott här i två veckor redan men varit berövade på internet så därav ingen uppdatering om detta spännande förlopp. Just nu är jag lite trött efter en lång dag så jag orkar inte riktigt entusiasmera mitt skrivsätt så att ni inser hur mycket jag trivs, men det gör jag i alla fall. 

Kände mig helt sjukt produktiv när jag förberedde morgondagens middag redan nu ikväll så att jag hinner träna imorgon. Det är nästan jobbigt hur huslig man blir när man flyttar hemifrån. Eller jag vet inte, jag kanske bara är patologiskt snål som vanligt och ser alla rotfrukter, kål och lök som vi lagar till här hemma som ett väldigt effektivt sätt att inte plöja ned pengar i Café Anatomens pengastinna fickor.

Anatomin är inte riktigt så överjävligt jävlig ändå trots allt, eller så är det bara att jag har vant mig vid att plugga ordentligt i skolan och inte gnälla så mycket trots att jag är i skolan vid åtta och drar hem vid fem. En sak som dock känns lite halvbekväm är dissektionerna som drar igång nu snart - den skräckblandade förtjusning jag kände först känns nu mest som skräck. Förra veckans besök för dissektion av gav ingen direkt mersmak, tyckte bara det kändes absurt att hålla på med preparaten. Klart man lär sig mycket men jag är inte den som tacklar död och formaldehyd på ett avspänt och uppskattande sätt. Nog om detta, vi får se hur det känns nästa vecka när diss-blocket drar igång fo sho. 


Och sist men inte minst så vill jag lobba för teet "St Petersbourg" av märket Kusmi. "Citrusfrukt, röda bär och karamell". Mumma. Herå pips.

Hjärndoping

Idag fick jag följande mail från SVT (utdrag)

SVT Nyheter arbetar just nu med inslag om så kallad "hjärndopning" som är ganska vanligt i bland annat USA. Det handlar om studenter som tar olika sorters läkemedel (tex adhd-medicin utan diagnos) och andra preparat för att prestera bättre på sina utbildningar.

Bland annat New York Times har nyligen uppmärksammat fenomenet. Även CNN har rapporterat om företeelsen. Därför vill ta reda på hur vanligt det är bland universitetsstudenter i Sverige. Vi har valt några av de mest sökta utbildningarna i Stockholm och Göteborg.

Därför skickar vi våra frågor till cirka 6000 studenter vid Läkarprogrammen och Juristprogrammen i Stockholm och Göteborg. Vi har fått e-postadresserna av universiteten. Det är alla studenter vid de utbildningarna som universiteten har e-postadress till.

Jag tycker att hjärndoping låter stenhårt, tror till exempel att mannen på bilden ovan är hjärndopad. Dock har jag aldrig hört talas om någon i min omgivning som är det. Vill heller aldrig göra det. Jag hoppas att jag kan fortsätta leva i min lilla bubbla där det går att ha ett normalt liv parallellt med plugget. 

Jag menar.. OMG WTF LOL VEM UTSÄTTER SIN ARMA KROPP FÖR DYLIK BEHANDLING?!

såft

Jag sitter just nu på min balkong och pustar ut efter hårt jobb. Har agerat hushållsnära tjänst åt mig själv hela dagen - jag tror aldrig jag har tvättat så mycket på en och samma dag. Eller packat. Det känns mucho knäppt att det bara är en vecka kvar till jag flyttar hemifrån. 

 Den här veckan har för övrigt varit ganska jobbig, så det var en lättnad av fjädrande mått när jag klarade duggan igår! Brutalt hade det varit att omdugga-plugga nu och dessutom flyttstäda, hade varit lika dålig tajming som ett epilepsianfall i en porslinsbutik. Så oh well nu sitter jag med wettex-doftande russinfingrar, träningsverk i skur-armenoch ska bah SLAPPA resten av dagen. Solen skiner, det är ganska varmt och nu känns det som om hösten kan få rulla in. Med allt vad den kan ha med sig. 

Herå puss

A to the natomi

Sitter här och sliter med anatomin. Helt klart den sjukaste kursen någonsin med ett tempo och informationsmängd som inte liknar något jag tidigare sett. Känns väl sådär med dugga på fredag, men jag hoppas på att klara den. Tänker i alla fall försöka!

Nu sitter jag och har pluggat några timmar, efter en galet effektiv dag dock. Gick upp vid sju och pluggade undan lite, stack ut och sprang runt åttan innan skolan, duschade och åkte in för hals-föreläsning. Plugg och träning som det alltid är under terminerna alltså. Det märks att man är igång igen... Kul att dagens pluggmängd uppgår till typ 10 timmar om man räkar med tiden på föreläsningen. HÖHÖ. 

Zebra

Fin sång. Idag skulle jag shoppa hade jag tänkt, eftersom jag kom på att jag sparat pengar som en galning hela sommaren. När jag kom ner på stan blev jag akut uttröttad och var tvungen att åka hem och äta middag istället. Great success! Imorgon ska jag träffa Sarvi, kanske det blir bad? Ja tack?

Då jag blev en glad grillad.

Solfrossa? Ja, lite. De två senaste dagarna har jag och mamma legat vid vårt absoluta favoritplats på hemlig plats i Delsjöområdet. Jag har badat för andra och tredje gången i år i en lite för kall gäddsjö. Jag har även sett till att vara placerad 100% i skottlinjen för de UV-strålar som min skola lade en hel dagpå att varna mig för i och med "Temadag: Hudcancer" i T1.

Men vad det känns som att det behövs. För varje minut i solen visualiserar jag stenhårt hur min gulvita, inomhusmögliga kropp bara rasslar igång med produktionen av D-vitamin. Placeboeffekten berättar för mig hur EXTREMT pigg och energisk jag kommer att vara när terminen väl drar igång sen och hur oerhört taggad jag kommer vara på att lära mig en hel anatomikurs, dissekera och tenta på det sen. Men jag har faktiskt kommit igång ganska väl med duggaplugg i alla fall. Goa GU lägger nämligen duggan fyra dagar in på terminen efter sommarlovet. En varm sarkastisk applåd ges för denna fina bedrift.

Annars något stressad inför förestående flytt. Två veckor och sex dagar kvar och har inte satt igång med någonting förutom att beställa ett ICA-bankkort. 0,5 vuxenpoäng. 

Nu ska jag ut i sensommarkvällen med min väska, hem till la casa de CF.Hoppas där finns varm choklad. Puss.

Älskade rygg

Äntligen ledig och fri. Åh, att sova till klockan nio och sedan vakna av sig själv. Livskvalitet.

Nu ska jag snart iväg till gymmet och träna upp min rygg som antagligen nötts en del under mina kalsongrepps-lyft på jobbet. Undrar vem det är mest synd om, gamlingarnas byxor/rumpor eller diskarna i min rygg. Tror dock på det första alternativet. Alla minns kalsonggreppet och att man aldrig vände ryggen till i onödan på grundskolan...

Antar att det är en sådan där grej man börjar bry sig mer om när man kommer upp i åren, att ta hand om ryggen, ortopediska jobbskor (har jag) och att lösa korsord.

Dog days are over

IMORGON är min sista jobbdag! Det ska bli både sorgligt och skönt. Man kan dock inte säga annat än att de här veckorna har gått väldigt fort. Och att jag skaffat en ganska go ekonomisk buffert inför hösten. Jag kan också konstatera att det blev en lite väl brutal start med den elaka äldre herren den (ungefär) första dagen på jobbet - ingen har varit tillnärmelsevis lika jävlig och gapig sen dess. Typiskt att sånt ska hända första dagen, men allt efter det kändes å andra sidan mer som nedförsbacke. 

Igår hade jag storslagna dager för dagen som inkluderade plugg och träning men det slutade att jag sov fyra timmar mitt på dagen istället och grät floder. Kroppens reaktion på tio dagars jobb varvat med en ledig dag, kanske. Vid sextiden kände jag att det fick vara nog med stresshantering och jag, mamma och Lonzylax gick ut och jag tog årets första dopp i Härlanda Tjärn. Det kändes lite som ze rebirth of my old self. Sedan toppades detta med lite god mat, godis med godis och OS. Ja, det blev okej ändå till slut. 

Den där träningen blir idag istället och det där plugget också. Idag känner jag mig lite mindre sugen på att hoppa ned i ett kar med kokande frätsyra.

PLAGUE

Ja, i dessa utmattande dagar är det väldigt upplyftande att Crystal Castles släpper nytt. Jag vet faktiskt inte varför de tilltalar mig så mycket, men ända sedan jag först hörde dem är det som att jag inte kan sluta fundera på allt med dem och jag har på något sätt visualiserat väldigt mycket kring deras texter och sound. För mig är Crystal Castles musiken - varenda spår - som främst tillhör de som på något sätt hamnat på avigan - musiken som inte tillhör de tjusigt, lagom låtsas-troubled hipsterkidsen på Stigbergsliden, utan alla som faktiskt slitits på allvar. Det här är inte musik till Mariaplan eller da Matteos bakgård - det är musiken som tillhör Bellevue, Gamlestadstorget och ett sovrum där någon länge legat ensam och inte kunnat somna. Kanske är det bara känslan av att musiken handlar om någonting och att den i min hjärna tillåts att göra det - även om det bara är mina egna fantasifoster. Kanske är det bara känslan av en känsla som gör att jag loopar samma låtar, igen och igen.

Jobb imorgon och i övermorgon - sedan en ledig helg. Längtar MYCKET tills dess! Trots att jag numer har mina små favoritgamlingar. Konstigt hur man kan bli så ofantligt glad av att gå in till någons rum, och de plötsligt säger "jag tycker väldigt mycket om dig". Blir varm i hela själen.

celestica

Nu har jag gått av jobbet för de här fem dagarna. Gud vet att jag inte är den som brukar skita i allt och gå och lägga mig på sängen mitt på dagen, men idag var det precis helt rätt att göra det. Så obeskrivligt skön är min underbara säng och mina fötter sjunger just nu en psalm som på deras språk handlar om livets ljusa stunder.

På bilden försöker jag att demonstrera tillståndet "mör".

Ikväll ska vi hem till pappa och äta middag och efter det ska jag hem och SOVA! Imorgon kommer jag förhoppningsvis inte vara såhär sjukt trött.

ÖVER OCH UT

Isfot

Termisk chock igen nu när det är varmt och soligt. Dricker litervis med vatten på jobbet och badar fötterna i kallvatten så fort jag kommer hem. Nu känns det lite bättre på jobbet, men vilken tidspress -  hela tiden.

Men nu över till en rolig newz; nu har vi skrivit på kontraktet till lägenheten i Lunden! Inte så mycket mer att säga om det egentligen, bara att det ska bli gött att äntligen flytta hemifrån. Det var det eller mambo till 35 kändes det som. Be right back en annan dag när jobbet inte sugit ur all min livsmust.

Gjord av krita

Oj. Jag har aldrig haft ett jobb där jag känt mig så otillräcklig. Fipplar med katetrar så att kisset skvätter över mina bara underarmar, torkar bajs, bajs, och lite mer bajs. Hela tiden med tanken att jag som ny och inkompetent på den redan underbemannade avdelningen bidrar till att hela arbetssschemat förskjuts med timmar eftersom jag tar på tok för lång tid på mig med varje boende. Jag blir svettig av att trycka bort larmsamtalet från gamlingen två rum bort för att jag redan springer mellan två rum med två sängliggande, nedbajsade och plågade stackars människor och inte hinner med en tredje. Och så jävla förvirrande det är när de andra som jobbat åratal på avdelningen tror att man kan jobba självständigt efter tre dagar. Så arg och besviken och ledsen och frustrerad man blir av att hela tiden känna att man ligger ca femtio steg efter - och att den som betalar priset är den sjuka stackars skröpeln som man inte hinner gå in till.

Och oj, så mycket det känns när den cancersjuka gummans man skriker åt en för att man inte vill ge medicin till hans fru som inte står på signeringslistan. Och att denna man sedan till råga på allt, på något sätt, fått reda på att man pluggar till läkare (åh vad det är värt att hålla käft om det), och sedan under middagen beklagar sig inför alla de andra gamlingarna och högljutt betonar vilken oduglig människa man är - och helt opassande som blivande läkare. Medan jag står framför hela gänget och serverar denna man hans kalvfrikassé med potatismos. Frågar tillkämpat neutralt om han vill ha saft eller lättöl till maten och sväljer gråten i halsen. 

Det som tröstar är i alla fall att jag går hem från arbetet med vetskapen att jag är ledig från det åtskilliga timmar innan jag måste gå dit igen - men mannen till den cancersjuka lilla tanten kan inte gå ifrån sitt liv. På ett sätt är det klart att han är frustrerad och maktlös inför situationen han befinner sig i och att det här antagligen är en extremt ofödelaktig sida av hans sammansatta personlighet - men hur mycket jag än försöker att inte ta åt mig gör ändå orden så jävla ont. Jag vet exakt hur dålig jag är på det här jobbet och det svider verkligen när att få det uppkört i ansiktet. 

Hemma gråter jag ut någon liter snor och tycker episkt synd om mig själv. Sedan kommer CF och vi springer runt åttan. När jag kommer hem känns det nästan okej igen, det hela.

Sista semesterdagen

Ja, imorgon börjar jag jobba. De flesta människor som sommarjobbar är förnuftiga och jobbar i början av sommarlovet. Finns faktiskt nästan bara fördelar med det nu när jag tänker efter. Till exempel slipper man vara pank och bli successivt mer och mer nervös ju närmre jobbets start man kommer.

För jag är faktiskt ganska nervös. Det är första gången som jag jobbar inom vården, undtantaget för två somrar sedan då jag var någon sorts ferierarbetare/praktikant/allt i allo på en allmänpsykiatrisk avdelning på Östra. Kommer garanterat skada/kränka någon första dagen på jobbet.Får hoppas att allting går bra. I vilket fall så kan jag glädjas åt en sovmorgon första dagen, börjar inte förrän klockan 12. Göttimoz.

Dagens lunch

Måste bara göra det. Berätta om dagens lunch. Så god, så lyxig -  så bortskämd jag är, hamma-hos mamma-boende lilla jag. Kokta rödbetor med knaperstekt (kalkon)bacon, toppad med fetaost och oliver. Allt detta på ett litet salladstäcke. Åh vad obeskrivligt jävligt det blir att flytta hemifrån... 

Nu ska jag snart ge mig ut på en lite längre jogg och ta en omväg förbi Lennys jobb vid Delsjön and drop by for a coffee, förhoppningsvis gratis. Annars blir det vatten, med krydda av delsöluft. Har aldrig varit såhär pank i hela mitt liv faktiskt. Tur att jag börjar jobba på torsdag. Det blir mindre smärtsamt att ta farväl av semestern med tanken i bakhuvudet att jag tjänar ihop pengar för att ÖVERLEVA. Annars är jag en lat typ som hatar att jobba. Har ingen inneboende iver att tjäna pengar överhuvudtaget - kan bero på att jag är så snål att det inte spelar någon roll hur fattig jag än är...

Bildkavalkad

 Blodiga ben efter alla moskitbett

Det huvudlösa monstret!!

Väl valda delar från resans bildskörd. Jag hade nästan glömt hur kul det var att fota - det var säkert fyra år sedan jag gjorde en fotoutflykt. Det är väldigt tråkigt för jag känner att jag kommit bort från det ganska mycket, och det är alltid motigt att komma igång efter ett så långt uppehåll. Hoppas att det dyker upp mer tid framöver för det! Vardagen under terminerna är ungefär lika kreativa som en fiskmås i livsleda.

Igår var vi på middag hos S och K, vilket var trevligt. Lite för trevligt känner jag idag i huvudet... Ikväll ska jag alltså bara slappa! Imorgon står träning på schemat, och tanken är någon typ av intervallpass i Skatås med CF. Hoppas jag orkar ta ut mig lika ordentligt som förra träningen, det var så skönt att det för en gångs skull gick att verkligen trycka på utan att orken sinade med en gång!

So long, alla mina fem fyra läsare plus pappa!

Tillbaka i Göttlabörg

För en halvtimme sedan kom jag hem från Kristinehamn. Jag tog med CF dit på en tredagarstripp på grund av en patriotisk ambition att visa upp mitt ursprung och kan se tillbaka på tre mysiga men utmattande dagar. Jag blir alltid tagen på sängen av 76-åringars outtömliga energi. 
"Hoppas det inte blir sån utflyktshysteri som det brukar bli ibland", sa jag försynt innan vi åkte upp. Hoppas går ju, men verkligheten fungerar inte på det sättet. Men jag ska inte klaga, jag kan bara hoppas att jag själv blir lika energisk när jag blir äldre! 


Fredagen blev en tuff  och rå skogsdag. På morgonen tog vi bilen ut till orienteringsklubbens terrängspår (men utan 76-åring) och sprang en bana som var lite som att åka mountainbike, utan mountainbike. Det enda jag saknade var att något vilt djur kastade sig ut på stigen, för det kändes verkligen som om det skulle kunna ha hänt. Mer av detta kom nämligen senare, för på eftermiddagen åkte vi med mormors boyfriend ut i skogen för att vandra. Det var en hård kamp mot allehanda vilda djur, men mest av allt en kamp mot mygg, knott, sländor och bromsar. Blodet rann nedför våra uttröttade ben när vi dödade myggen med våra bara händer. Vi såg även rester av strimlad mås, och död orm med avbitet huvud. Även exotisk vildorkidé sågs och fotograferades. 


Lördagen var som tur var mer stillsam och vi gick på konstmuseum istället. Skönt. Skogen är nämligen en speciell plats som kräver mod, uthållighet och en bra matsäck. Nu sitter jag i soffan och tar igen mig. Bilder på alla våra äventyr kommer inom kort. Hoppas ni kan hålla er!!

Renskav

Renskav. Ja, det är nog det svenska språkets äckligaste ord. Vid närmare eftertanke finns det en hel uppsjö med äckliga ord; vagel, körtel och gredelin till exempel. Men renskav låter som en skavd ren - en ren med skoskav. Och så tänker jag ju såklart på hur det skulle se ut som en ren hade skoskav. Usch.


Fick nämligen brutalt skoskav av mina nya skor. Jag visste hela tiden att hela idén med sko-shopping var värdelös. Ska ALDRIG mer köpa skor. Nej, tacka vet jag rejäla, praktiska och robusta saker man kan köpa, som uppblåsbara galgar och örngott. Det köpte jag idag inför vår flytt och det kändes mycket bättre att gå runt på stan och svänga med en Järnia-påse; mycket mer macho och vuxet.


Now for the serious talk. Trots att hösten antagligen kommer att bli lika stressig, frustrerande och slitsam som alla andra terminer är, ser jag ändå faktiskt fram emot den nu. Att få bo hemifrån, ta hand om sig själv och komma in i anatomikursen lite mer än vad jag gjorde de tre sista, flämtande, utbrända veckorna innan sommarlovet i slutet på maj känns spänande och utmanande. Vem vet, livet har lärt mig att det räcker med ungefär fyra föreläsningar innan man vill ha sommarlov igen, men den dagen den sorgen. Nu, idag, känns det faktiskt bra. Jag hoppas att det kommer att göra det sen med.


Över och ut

Princess Crocodile

Häj! Nu är klockan elva och snart ska jag bege mig till staden för att finna och köpa mig ett par skor. Alla som följt den här bloggen genom åren borde veta vad jag tycker om den här aktiviteten. Meningslöst och dyrt. I vintras vägrade jag att köpa nya vinterskor trots att mina gamla var trasiga och inte gick att stänga. Mamma underströk att andra människor antagligen såg mig som en kuf på grund av detta, vilket kanske fick mig att känna något som påminde om stress/mild oro. Fast... fan, ändå inte. Jag har blivit sedd som en kuf sedan jag gick på dagis. Det skulle nog kännas ännu mer oroande att bli betraktad med vördnad och beundran.

De senaste dagarna har varit så goa. Till stor del har de tillbringats ute på olika gräsmattor, i solen, med antingen Sarvi eller CF. Har tappat räkningen på hur många liter jordgubbar jag konsumerat. Det är så det ska vara - nu fattas bara bad också, men det kommer väl.

Ses på andra sidan sKo-shÅppinGeN, puZz!!


UPDATE: Jag anar att ni inte kan bärga er! Ja, det blev ett köp! Hallelujah. Nu sitter jag och kollar på friidrotts-EM. Jag tycker fotboll är så förbannat trist och långsamt och känner bara att jag inte hänger med alla hysteriska skrik om Italien och Tyskland. Istället kan man ju kolla på friidrott där det faktiskt fortfarande finns lite hopp för Sverige, i damernas 400 m - final där svenska Moa Hjelmer springer till exempel. Ska jag kolla på i alla fall! 

Vädervarning

Idag har SMHI tydligen varnat för ett enormt regnväder. Det ska tydligen regna lika mycket idag som det gör under hela juni. Vet faktiskt inte om jag kommer att gå ut genom dörren idag överhuvudtaget isåfall. Dock är det fräckt att springa ute i skogen när det regnar, vilket jag gjorde igår. Jag kände mig som en stenhård krigare. Visserligen varade denna känsla bara någon kilometer, sedan märkte jag att alla mina kläder var dränkta och att jag sprang runt med något ton extra runt fötterna då mina skor absorberat ungefär exakt allt vatten som jag fått på mig. Svensk sommar...


Igår lyssnade jag på Anja Pärsons sommarprat. I vanliga fall tycker jag att idrottsprofilers sommarprat brukar vara en kavalkad i typ "kul historier från träningslägret hööhöhöhöö fan" men det här var väldigt annorlunda. Jag tror nästan aldrig jag har hört en person våga vara så självutlämnande på ett så ärligt sätt i radio innan. Ibland kändes det nästan som om jag ville gå in i radion, in i studion och bara överfalla henne med kramar för det kändes som om det krävdes en sådan enorm kraftansträngning av henne att sitta där och dela med sig av allt; allt som var så personligt. Jag kan verkligen rekommendera er att gå in på SR och avvara en och en halv timme av er regniga dag till detta. 


Annars har jag ingenting att säga idag. Jo, SMHI:s vädervarning verkar stämma. Det regnar verkligen jävligt mycket idag! 

Sommar?

Igår var det för första gången på cirka en månad VARMT (???!) och SOLIGT (?!) ute. Drabbades som vanligt, då vädret slår om, av en termisk chock och spenderade dagen ute på Apslätten i sällskap av Sarvi och CF. Det var väldigt skönt. Idag ser det ut att bli mer av den varan. Så himla skönt. Det känns inte som om man har sommarlov förrän det blir sådär varmt att man bara kan lägga sig ute på gräset som en varm fisk på torra land.

Och annars ska jag midsommarhandla idag, tillsammans med åtta hundra tusen barnfamiljer, på Ica Kvantum. Skräck på jorden. 

Flytt?

Åh, är så glad! Jag och CF befann oss för några veckor sedan i ett läge av akut besvikelse, frustration och grinighet över vår obefintliga bostadssituation - det vill säga det bittra i att bo hemma, bo hemma och bo hemma. Så i all vår modlöshet slängde vi ut en annons på internet, och inom ett dygn fick vi faktiskt napp. Det är klart, är man vuxen och har alla möjligheter i världen tycker man nog att det här med att bo i andra hand är lite segt, men för oss så är det så bra som det kan bli. Särskilt som  lägenheten är en fin och ljus tvåa på 52 kvadrat i Lunden, med närhet till Skatås, skolan, stan och allt möjligt.

Okej jag vet - aldrig ta ut glädje i förskott. Men just nu ser det ut som om allt håller på att gå i lås vad det gäller kontraktet - och om det fortsätter på det sättet blir det flytt den första september! Guld.

Annars händer inte så mycket. Jag börjar inte jobba förrän om någon månad, vilket är väldigt skönt! Fram tills dess blir det klichéuttrycket "bara vara" för min del. Idag blir det träning med mig själv på förmiddagen, ned på stan och uträtta lite tråkiga ärenden och sedan hem och slappa. Yähz.

MusikdaxxXx

Det finns ingen tid som är så bra att upptäcka ny musik under så som sommarlovet. Just nu sitter jag och lyssnar på gamla favoriterna Arcade Fire, och hittade som kronan på verket också en 100-grammare mörk choklad med tranbärssmak i min byrålåda som jag gömt för någon vecka sedan. Jag är lite som ett djur; samlar på mig vad jag kan hitta för att lagra inför svälten, och gräver ned på reviret med glödande ögon och raspande klor, överlistandes framtiden medan sanden skvätter.

Beach house!

Nu är jag tillbaka efter en liten tid av inaktivitet! Inte så mycket är nytt under solen förutom att CF skriver sin MCB-tenta idag som jag också gjorde för exakt ett år sedan. Tiden har gått så fort men ändå känns det som om det var evigheter sedan. Så mycket har hänt mellan dess och nu.

Idag börjar jag inte skolan förrän ett så jag ska sticka iväg och träna lite innan dess hade jag tänkt mig. Tyvärr har min rygg börjat krångla nu på sista tiden så jag får ta det lugnt med att springa på ett tag helt enkelt men det finns ju annat som man kan göra. Eller så är det alla föreläsningar om spina bifida, diskbråck, nervrotsinklämning, sciadicusnerver och dylikt som helt enkelt tar ryggvägen in i hjärnan haha. Imorgon ska jag träffa en sjukgymnast som kanske kan hjälpa mig att få någon rätsida på det hela!

Annars är jag så väldigt sugen på att ha sommarlov nu nu nu. Sista föreläsningen på fredag...

Blåsigt

Ah, sitter på CF:s rum och har precis druckit kaffe och försökt läsa några artiklar om inflammation i fettväv. Fruktansvärt trist. Snart ska vi gå och ta en promenad i den iskalla snålblåsten ute. Som ni märker flödar positiviteten i det här inlägget... faktiskt ganska missvisande eftersom jag är på bra humör om man bortser från min lilla pollenallergi som slagit till och gör att jag sitter här med rödkantade ögon, snorig näsa och huvudvärk. Det har varit en skön och fin helg och jag har sett inte mindre än sex timmar teater sammanlagt, tränat i Skatås... och tagit tupplur efter tupplur (pollenallergin igen). IHBO.

ormar

Idag var i alla fall en bra dag, jämfört med igår som var en crappy dag. Efter några intervaller längs milen tänkte jag att det var dags att bada i Delsjön, men två saker gjorde att detta inte blev av. För det första började det blåsa lite småkyligt nere vid vattnet, men vad viktigare var att jag hörde ett rasslande nere i diket som visade sig vara ett monster, förklädd till huggorm. Om den kan vistas och röra sig smidigt i ett dike, tänk då hur extremt väl och snabbt den borde kunna röra sig i vattnet... tänk hur extremt snabb den skulle vara jämfört med mig. Det blev inget bad.

Nu sitter jag och svettas i mina träningskläder vid datorn och ska duscha, läsa Gangsters av Klas Östergren och bara vara. Och vårda solstinget jag antagligen dragit på mig idag i den gassande stekhettan.

INTE på språng

Nu sitter jag i mitt rum och MÅSTE komma igång med att göra något. Dagen har bestått i att jag ätit lunch, ätit choklad och slösurfat på iwastesomuchtime. Kan bero på gårdagens kraftiga dränage av energi i samband med vår 40-hp-fysiologi-munta som ägde rum, visserligen gick det bra, men det förhindrar inte efterdyningarna av det sympaticuspåslag som rådde i under de två timmar som muntan utgjorde. Jag känner mig helt slö och slapp och tanken var att jag skulle åkt in till friidrottens hus nu i eftermiddag, men jag och min kropp, samt eventuellt även också Gud om hen finns, vet att det inte kommer att ske.
Måste i alla fall fixa knytmat till kvällens partajaj, handla inför detta och slutföra det fesna städandet av mitt vidriga rum. Ekligt.
Ovant att vara ledig, har JU TYP INTE HAFT (plugg)LEDIGT SEN MARS, om man bortser från påskaftons eftermiddag då. Puss.

okompenserad metabol acidos

Just nu är jag sur. Sur som att det är surt att läsa om acidos (glömt allt), sur för att jag är så JÄVLA trött på att tentaplugga, och för att - just det - vädret är surt. 12 dagar efter den här tentan som äger rum om 3 dagar är det dags för en muntlig tenta. Funderar på att gå direkt från tentasalen till biblioteket för att sätta mig och plugga. Varför ens låtsas att man har chans till en fritid.

Förlåt. Jag vet att det är meningslöst att vräka ur mig det här på bloggen, och dessutom är det bara en momentan surhet som kommer dunsta ur mig likt en flyktig syra när jag lugnat ner mig. Jag har valt den här utbildningen själv, är en av måååånga som sökt och en av de få som kommit in, trivs, frodas, jäser etc - men det hindrar mig inte från att känna mig frustrerad, stressad och nervös ibland. Alla krav, allt man ska kunna, att aldrig riktigt veta om en föreläsare är ute efter en holistisk syn på sitt område, eller bara vad samtliga subtyper av en särskild hormonreceptor heter. Att glömma bort det man repeterat för tre dagar sedan för att man inte har tid till en inlärningsmässig refraktärperiod, utan bara trycker i sig ny information ovanpå den gamla till det att man inte kan stå upprätt längre. Min hjärna är som en överfull resväska som verkligen INTE går att stänga.

Det kommer en tid efter tentaperioden och då kommer man kunna lära sig saker för att det är kul igen, men just nu känns det bara som att springa rätt in med huvudet i en vägg. En vägg av bajs.

neh

Det är larvigt att vara 21 och bo hemma. Fast å andra sidan är det larvigt som fan att inte ens två års kötid räcker för att få en tvåa i ett hyfsat centralt område. Och det är larvigt att man måste betala 3800 kr för ett korridorsrum på18 kvadrat med delat kök, bara för att få behålla sin kötid. Japp, jag är på dåligt humör.

april, dum sill

"Meh blogga rååå". Ja, watch me, anonyma djur som lämnat spår i kommentarsfältet. Nu ska jag snart fräsa iväg till skolan för ett litteraturseminarium och teaterföreställning, dvs en modifikation av en kurs som tidigare gick ut på att man faktiskt var ute på vårdcentral och träffade patienter, men som nu går ut på att man läser böcker om det och/eller ser en teaterpjäs om det. Allt det där hade varit bra som komplement, men kanske inte som ensamt alternativ. Hm, ska inte gnälla så mycket, men wtf lol omg.

Annars blir det här en vanlig dag, ska ut och springa sedan när jag kommit hem och sedan bänka mig med mina fysiologiböcker och dra en all nighter. Om jag säger det nu så kanske jag faktiskt gör det? Nej, det kommer nog sluta med att jag sitter till halv sju och kollar TV resten av kvällen. MMMMH.

Status idag: frenetiskt

Idag har varit väldigt hektisk och väldigt seg på samma gång. Det började med att jag inte kunde sova igår kväll eftersom jag kom att tänka på den lilla detaljen att... jag har ju inget sommarjobb. Detta ledde till omedelbar isomnia och sympaticuspådrag. Jagkommerattdöfattigochensam!!
Så när jag vaknade imorse 06.00 präglades hjärnan av en sån där go kombo av en hamsters stressade tankesätt med en sömbrist och påföljande hammarhuvudvärk. När jag kom till skolan var jag dessutom en timma för tidig men jag spenderade tiden med att frenetiskt söka jobb (hamstern kom fram igen).

Sen körde vi lite status och blodtryck och sådant på KTC! Alltid roligt att få göra något praktiskt - det känns hyfsat att man i alla fall kan ta någons blodtryck. (när man väl övat är det egentligen svårare att göra sig ett glas riktigt bra oboy, men wtf - det låter bra på bloggen, okaaaj!)

Sedan rusade jag iväg ned på stan och sökte mer jobb, sen rusade jag hem igen och satte mig och pluggade, och sedan ringde min mobil och jag rusade för att ta det. Och så var det en ifrån alla jobben jag sökt som eventuellt var intresserad! Sen rusade jag till sängen för en akut stund av sova middag som belöning. Och nu var tanken att jag skulle träna men... hejdå!

cover my eyes

Jaha, råkade göra några grejer...

- Satte på min ledsna spellista på Spotify (den heter "Regn" bara så att jag ska veta att den verkligen är melankolisk och svår och inte käck och solig, vore ju hemskt!!!)
- Kollade på några facebookprofiler till kompisar som jag tappat kontakten med
- Blev utskälld

Allt detta ledde till en akut fas av vemod. Frågan är om man snabbt som fan ska shuffla till NRJ-kanalen (som likt The Voice antagligen inte heller finns eftersom jag är gammal som gatan) eller om man ska ta vara på den här höstiga känslan och låta den vara välkommen. Äsch.

Infektion

Än en gång har det hänt. Än en gång har bakterier invaderat min klena kropp vars immunologiska försvarshärd leds av en inavlad lodare till befälhavare.

Legosoldater i form av antibiotika har dock satts in och med lite tur är fienden bortmotad innan veckan är slut...

Jävla kroppsjävel...

armadillo

Nu är det fanimig vår! Förra året bjöds det inte på någon eftersom det snöade den fjärde maj, men idag var det så himla varmt och gott ute. Ååååh! Dessutom fick jag reda på att den andra deltentan av tre i fysiologin blev godkänd med rejäl marginal vilket det verkligen inte kändes som när jag hasade ur tentasalen för tre veckor sen. Och imorgon är det fredag! Surfar på en våg av optimism...

Optimistisk som en man som håller en armadillo.

Lördag

Tiden och dagarna går så fort! Jag är så dålig på att uppdatera här, men anyhow. Idag har jag i alla fall varit i Skatås och kört några enkilometersintervaller med CF. Eftersom jag likt en pingvin vant mig vid de senaste vintrarnas arktiska klimat och börjat tycka att det är "milt och gott" när det är minus tio i solen, var dagens fem plus och solsken en väldigt stor temperaturchock för min vita vaniljpinnekropp - men jag höll mig osmält hela vägen in i mål. Det kändes hursomhelst riktigt bra att köra intervaller idag, trots svetten och alla tropiska regnskogsfinkars sång.

Sedan åkte jag in till stan, sade farväl till CF som skulle skriva sin första tenta på läkarprogrammet (!), och begav mig för some indulgent shopping downtown. Jag älskar att skämma bort mig själv, och jag älskar lördagar i slutet av februari när man tropiksvettas.

Åhaj lever än

Nej, jag har inte dött, jag har bara haft en tenta som vanligt och därför gått under jorden ett tag. Nu vädrar min underjordiska mullvadsnäsa morgonluft igen och jag hoppas att våren kommer snart, jag ska bara krafsa mig upp genom jordlagret och ruska av mig lite smuts så är jag redo! Åh... idag hade vi föreläsning om syra-bas. Det är en omvälvande känsla att inse att man efter gymnasiet förträngt ca 96% av det man lärde sig. Jag som var en Kemi B-stjärna en gång i tiden. Svunna tiders matta lyster, ungdomens goda vigör, etc etc.

ANYWHOO igår åt jag en massamassa tårta och det var gott. Nu ska jag kvista hem till CF.

Animal Collective - In The Flowers

Just nu trivs jag väldigt bra med nästan allt. Igår var jag på mitt livs första överraskningsfödelsedagskalas. När vi stod och försökte vara knäpptysta bakom ett draperi fick jag en överväldigande flashback från dagistidens luciatåg när alla stod som på nålar och var tjackpundarlikt stissiga inför vad som komma skulle. Dagistiden måste ha varit en väldigt präglande tid för min del eftersom jag nästan varje dag kan relatera någon av dagens händelser till en dagishändelse.

Pensionär

Update: The Voice finns tydligen inte längre. Blev varse om detta när jag pratade med någon som hänger med lite bättre i svängarna än jag. Det är hemskt att åldras.

Oh Well

Hela dagen har jag känt för att

- Göra något kreativt
- Eller bara gå ut och ta en fika på stan
- Upptäcka ny musik

Istället för detta har jag

- Sågat sönder en vissen gran
- Facebookat
- Letat efter ett borttappat labhäfte
- Lyssnat på de första sekunderna av Feist senaste album och fått angina pectoris i min förtvinade ny-musik-muskel. Jag är helt enkelt för lat för att lyssna in mig på ny musik, och kommer antagligen att börja lyssna på The Voice imorgon.

Fast helt genomsölig har inte dagen varit. Jag har faktiskt verkligen lyssnat in mig på The National, fastnat, och dessutom testat mina nya skor, ett par från Saucony som var väldigt lätta jämfört med mina gamla Asics-skor! Det blev en ganska lugn, kort runda eftersom jag varit rinnförkyld som en smältande grönmögelost de senaste dagarna, men det var väldigt skönt att komma ut och det kändes ändå förhållandevis lätt! Nu blir det soffläge ett tag.

Bildmakaren

Idag var också en bra dag. Igår med. Idag gick nämligen jag och min mammamama på Konstmuséet och tittade på dels Jan Lööf-utställningen och dels utställningen med Frida Kahlo och Diego Rivera. Barnslig som jag är tyckte jag nog att Bildmakaren, som utställningen med herr Lööf kallades, var den bästa. Och jag är inte ens uppväxt med dessa pojkaktiga, maskinromantiserande sagor och serietidningar, de har bara samma effekt på mig som en oåtkomlig hög med fiskrester har på en mås. Kan inte sluta titta. Och nej, jag är ingen krigsromantisk teknikhetsare. Jag antar att jag bara är svag för industriell nostalgi, detaljrika bilder och diffusa barndomsminnen.