Uppetvättarkväll

Idag, dan före dopparedan, kände jag att det var dags att ta tag i de två yppiga tvättkorgarna som likt monoliter från forntiden tronat i vårt sovrum under en längre tid. Jag tror jag kört sju maskiner nu men ändå är jag igenom typ två tredjedelar. Känner mig som en svettig fängelsetvättare när jag spattar runt nere i kulverten. Det blir inte bättre av att det antagligen spökar i källaren heller. Skiter i skiten snart, för kl 20.30 ska jag gå hem till mamma och äta kalkonsmörgås med senap. 

På tal om smörgås och mat så har jag den här terminen utvecklat en ängels tolerans mot lågt blodsocker. Jag tror att det beror på långa eftermiddagar på diverse sjukhus med endast kaffe att tillgå. I Varberg åt jag lunch tolv, slutade på avdelningen fyra, och skulle infinna mig på akuten fyra (hehe huvudet på skaft där schemaläggarn!). No time fo mellanmål. Hemma vid köksbordet i Göteborg klockan 22 för middag. Dvs tio timmar utan MAT. Detta ett brott mot mina skalmannamässiga rutiner som i så många år fått stå orörda. Fråga mig icke hur det kommit sig att jag inte börjat grina under dessa dagar. 

Men imorgon är det jul i alla fall. Och till nyår ska jag ha nyårslöften. Dessa får ni reda på i sinom tid. Nu ska jag ladda för lite tvättstuga igen. 

Jag återupplivar bloggy

Nu är det lucia och ca tre månader sedan jag sist uppdaterade. Det är tre månader som har gått omväxlande rasande snabbt och helt extremt otroligt sakta. Timmarna går långsamt men åren går fort som di gamle säger. Varför har jag då inte skrivit någonting här? Till det har jag inte riktigt någon bra förklaring annat än att jag, när jag kommer hem från skolan, för det mesta 1) har en del plögg som ska köttas, 2) är trött som en sengångare efter en morgonjogg (det är inget som sengångare gör men när de väl tvingas till det är resultatet en förbluffande seghet) eller 3) TRÄNAR. 

Nu märker jag att det finns en ton av bitterhet här. Det är inte helt riktigt. Det har varit en kul termin etc men jag orkar inte riktigt använda den här bloggen till att fördjupa mig ännu mer i det som tar typ 90% av min vakna tid i anspråk. Jag tänker lägga fokus på annat. 

Vad händer annars då i livet mitt? Några större drag:

- Det är nästan jul. Jag har köpt 4 minus 4 julklappar minus en födelsedagspresent vilket genererar en differens på -1. 
- Jag har ytteröreinflammation med typ abscess på halsen. Kommer den att rinna ned längs carotisskidan? Vi får se. Hade det här inträffat i T5 (infektionseran, TBE-vaccinering, andlös skräck för små sår, fästingbett, huvudvärk, etc) hade jag med största sannolikhet suttit och torrhulkat på akuten nu, avvaktandes en nära förestående död. Men minnet är kort och nu är jag istället rädd för njursvikt eftersom vi hade njur-vecka förra veckan.
- Jag planerar inför en flytt. Är på det hela taget mycket pepp. Första inköpsprion är gardiner och en soffa vilket jag vill finansiera genom att vara försöksperson i en studie. Detta kanske innebär tre lumbalpunktioner för min del. Det är jag som blir punkterad alltså. 
- Ikväll (fredagkväll ska jag städa kök + sovrum). 
- Jag dricker saffranste för att ladda inför detta. Lite rökig smak. 
- Sköter en pelargon. Emma. För tillfället gäller vintervila i skafferiet, men jag ser fram emot att plantera om henne i vår. Min lilla tjej!

Nu ska jag dricka upp mitt te. Och sen städa. Au revoir.

Jag är en fattig bonddräng

Ja, det är jag. Insåg att jag efter imorgon, då jag köpt min Klinisk Kemi-bok, kommer att ha nätta 103 kronor på kontot. CSN om tio dagar. Tio dagar på denna summa, kommer att bli en givande inblick i hur det är att tillhöra den där fraktionen av personer i världen som lever på en dollar om dagen. Fast jag ska inte klaga eftersom det finns pengar på matkontot i alla fall. Men det är satans gnidet att en kursbok ska kosta runt tusenlappen. Förstår egentligen inte hur det kan vara tillåtet. Känner mig som en proletär.

Ja nåväl, reumatologiveckan förflöt som den skulle, förutom viss bristfällig handledning på sjukhuset i regionen. När vi kom till vår placering första dagen behagade ej överläkaren komma och hälsa på oss, och jag fick i brist på annat hasa efter en måttligt (läs superirriterad) läkare som blev alldeles otålig när jag ville klämma ledstatus. 

Andra dagen däremot, då var det action. Nyss nämnda överläkare insåg antagligen att jag låg minus på inlärnings/prestationskontot och deklarerade att jag hade en kvart med hennes patient innan hon tog över. Och när jag var klar med anamnes, medicingenomgång och ledstatus var det bara att sätta sig och diktera. Inte visste väl hon att jag icke dikterat förut i mitt korta liv, arma dam. Men en timmes skrämt mummel och stakande i diktafonen var det gjort i alla fall. Pangbom. 

Förut genomförde jag ett otroligt tråkigt fast ändå rätt gött träningspass. Orkar ej förklara vad det var, men det gick ut på att springa upprepade varv runt grusplanen på Nya Lundenskolan. Fantasi, mina vänner.

Kock

Idag har jag slitit som ett djur... ! Inte med eventuell läxläsning inför rematologiplaceringen utan med att tillverka kikärtsbiffar med fetaost. Jag har ju gett mig den på att denna månad försöka spara lite mer pengar (är ruinerad pga 3 x dyra OBLIGATORISKA böcker) och då får man bannemej se till att laga mat på söndagen så att det räcker till lunchlåda på måndagen! Inga dyra köpluncher dessa måndagar.

 Nu väntar jag bara på att mamma ska komma hit och äta en av portionerna med mig. Om de inte blir goda bryter jag samman. 

Utöver detta händer ej mycket. Vi har storhandlat och städat. Imorgon ska jag simma innan skolan (börjar klockan nio - ofattbart borgerligt sent...). Efter måndagen väntar tre dagars placering på "länssjukhus", blev väldigt förvånad när jag hittade denna detalj i schemat häromdagen. Vet inte vad detta ska betyda men kanske Borås? Uddevalla? Skövde? Den som lever får se, får reda på detta imorgon. Spänningen är hög. 

Det här blev ett svamligt inlägg, jag ber om ursäkt. Men en dags hushållsslaveri tär på min kropp. 

TEBAX!

De säger att det är i den här kursen man blir läkare. Att de efter den här kursen börjar se oss som kollegor. Detta mystiska "de" är kursledningen i invärtesmedicin. 

Den kraftigt entusiastiska stämningen var på topp i måndags från dessas sida, det kan ingen förneka. Jag vet inte riktigt om jag är lika pepp efter denna introduktionsveckas vilda mix av lungcancer, EKG, fördoämnesallergi och neurologstatusföreläsning, det känns lite som om jag varit på ett överdådigt kombinerat julbord/thaibuffé/tacokväll/brunch/tårtkalas och tvingats äta mycket under allvarlig stress. Ja nåväl. 

På måndag börjar då min första placering på Sahlgrenska. Reumatologen ska nu få uppleva och uthärda min uppenbarelse i en veckas tid. Tjofräise. 

Bättre sent än aldrig

Och nu uppdaterar jag äntligen lite här, efter sju sorger och åtta bedrövelser (eller nja). Snabb sammanfattning vad som hänt sen sist; fram till den 31 tentapluggade jag rätt halvhjärtat men blev inte desto mindre helt slut. Efter det flyttstädade vi, efter det lagade vi mat och pyntade till Lonzis studentfest, och efter det blev jag sjuk i nån sorts lufrörshistoria. Som jag var värdelös på att ta hand om eftersom jag både badade i Delsjön, grillade mitt i natten, somnade på balkongen och så vidare. Men nu, nu känner jag att ett hälsosamt liv åter börjar nalkas. 

Men idag har jag sovit i soffan och ätit halstabletter. Imorgon ska jag ta och bli frisk på riktigt!

Chockoläde

Ja, det blev fredagskväll och jag antar att jag borde vara begraven i tentaplugg. Men istället tuggar jag i mig Toblerone som om det inte fanns någon morgondag. Vi hanterar alla skoltrötthet på olika sätt. Jag hörde ryktas att SVT tydligen sände Skärgårdsdoktorn ikväll. Det får bli så att jag kollar på det, går och lägger mig tidigt och sedan sticker upp i morgondagens otta och tar tag i allt då. Är dessutom så väldanz trött. 

Imorgon ska jag jogga lite, tror knappast knät håller för mer än så. Sjukgymnasten trodde att det var en lätt överansträngning men det tror nog inte jag, för då borde det nog ha släppt nu. Vilket det typ har gjort men ändå inte, det poppar upp när man minst anar det. När man åldras får man problem med knä och höfter. Känns bra att mitt åldrande har börjat nu. 

collapsin on yo doorstep

Våren är en sån konstig tid, den har alltid varit det för mig. Jag går runt och känner mig vemodig. Och så har jag dåligt samvete över okänd sak. Det känns som om jag har någon typ av framtidsångest som tar sig uttryck i att jag absolut inte vill släppa taget om den tid som är just nu. På just våren blir det alltid såhär. Kombinationen av känslor är lite obehaglig, vet icke hur jag ska förhålla mig till det hela. Diffusa, diffusa känslor. Och så försöker jag bota det med musik.

Utöver dessa konstiga sinneslägen går saker rätt okaj. Snart börjar vi packa ihop våra saker eftersom killen som vi hyr lägenheten av ska bo här i sommar. Och det ser inte bättre ut än att jag i sommar måste flytta hem till Wingårdsgatan och sova på soffan i vardagsrummet hos mamma. Mambo blir jag då enligt populärt språk, men man kan även kalla det för loser om man är lite mer barsk. 

Utöver detta är jag ganska sugen på sommar. Forskningen ska bli så väldans rolig att komma igång med på riktigt. Neuroneuroneuro. Namnnamnam. Jag sa precis till CF att om vi får en dotter så kan vi döpa henne till Cerebelle. Fick inget jättebra gehör för detta, men som allt i livet mjuknar det väl vid bearbetning. Ska sova nu.

D R E A M S

Jag tror att den här musiken bäst speglar hur det känns i kroppen när det är alldeles varmt och ljusblått ute klockan tio på kvällen. 

Annars sitter jag och pluggar inför tentan innan sommarlovet. Är i stort sett redan vemodig inför slutet av infektionskursen. Fast det kan ju faktiskt vara musiken och vårkvällen ute som för med sig den här dallriga känslan nu när jag tänker efter. Fast återigen så har det varit en väldigt bra kurs. Jag har insett att trots att infektion till stora delar handlar om diabetesfoten, så är det väldigt mycket spännande också. Det är till exempel stimulerande att teoretiskt plugga in handläggning av svår sepsis. 

Man riktigt ser framför sig hur man i en sådan dramatisk situation behåller huvudet iskallt, sätter in två venvägar, spänner på syrgasgrimman, femton liter full fräs, suger ut blododling och andra viktiga prover i ett nafs, öppnar kranen med ringeracetat, tar en lumbalpunktion på en minut och till sist, snabbt som en alert och rådig huggorm, drar fram sprutan med antibiotika. Alla blir friska, ingen blir ledsen. Åh ljuva drömmar. I verkligheten kommer jag antagligen för det första vattenbajsa i byxan vid åsynen av en så sjuk person, glömma bort hur man andas och pratar på samma gång utan att svälja tungan. Sen kommer jag slutligen faktiskt svälja min tunga i det allmänna tumultet och så får en mer rutinerad och ärrad person ta över spakarna. 

Ja, så får det bli. 

Sommer

Hejzhoppz! Åh vilken produktiv morgon. Klockan är snart halv elva men jag har redan nästan tvättat klart, pluggat rätt fokuserat i några timmar och nu ska jag fortsätta med detta fram till att jag åker ned på stan och träffar sjukgymnasten vid halv ett. Usch. Fram till för något år sedan var jag helt säker på att jag hade en grav läkarskräck, men när jag sedan tänkte närmare på detta tog det inte många sekunder till det att spektrat hade breddats till tandläkare, sjukgymnaster, frisörer och butikspersonal som man måste fråga om hjälp. Det är mycket man kan få ont i magen av. Och nu börjar jag såklart bli nervös för att gå till sjukgymnasten. Förstår inte vad denna mesighet kommer sig av. 

Hur som haver ska det bli skönt att träffa någon för knät, känns som att det blir bättre för varje dag som går men jag vågar mig inte riktigt på att springa än - och absolut inte springa intervaller eller häck. 

Imorgon åker vi i vilket fall till Kristinehamn, och det ska bli mysigt. Planerar att ta med mig mina goa skolböcker och lägga i en växel vad gäller tentaplugget. Wchich reminds me of att jag måste återgå till mina älskade infektionsstudier nu. 

Trött apa

Förstår inte hur jag kan vara skoltrött. Det är ta mig tusan helt obegripligt eftersom den här kursen är den roligaste och lugnaste hittills. Eller så är jag bara trött, kan ju vara det faktum att jag drack ETT (!?) och ett HALVT (?!!?) glas med öl igår. Herrejesus, min kropp är icke van vid alkohol för jag kände minsann hur diverse motoriska funktioner föll av igår, som sagt av sammanlagt ca 4 dl öl. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. 

Nu har jag suttit och försökt plugga i två timmar, har tagit mig igenom en föreläsning. Känns som en succé. Nej men ja. Blabla. I eftermiddag ska vi in till friidrottens hus och köra styrka, kan mitt knä behöva då det har börjat bli lite stelt på sista tiden och gör ont till och från. Det är alltid rätt lurigt med skadekänningar. Ibland är det verkligen ingen fara utan man kan springa på som bara den och så försvinner det lilla eländet, och ibland är det ett ödesdigert misstag och så vips har man en skada som man får dras med i månad efter månad. I detta fall vet jag inte hur jag ska göra, men har i alla fall bokat tid hos en sjukgymnast om en vecka, så vi får se vad han säger. 

Jag ställer mig även väldigt tvekande till diverse smärtstillande i samband med träning och smärta. Om det är en inflammation på gång någonstans, till exempel i en led, så innebär detta att vissa ämnen frisätts på platsen; ämnen som sliter på vävnaden och kan ge skador. Det kloka i den situationen borde ju vara att ta någon form av inflammationsnedsättande medel, till exempel Voltaren eller Diklofenak. Men å andra sidan döljer dessa medel de symtom man har (smärta) som är en varningssignal till kroppen. Risken med såna medel direkt efter en träning blir ju i så fall att man blir omedveten om sina eventuella symtom, dvs om träningen förvärrar det hela. LURIGT. 

Oh well, I-landsgnäll! Nu ska jag se vad vi haver för lunch hemma.

En mindre bra dag/I-landsgnäll

Usch. Nedrans dag. Inta era positioner och förbered er på gnäll som heter duga. Har inte på något sätt varit en hemsk dag men bara lite för seg. Föreläsning från 9-15 är något av ett löfte om huvudvärk, och jajamen, löftet infriades redan vid 13-snåret. 

Innan dess hade vi under lunchen hetsat ihop det sista inför en helt värdelös redovisning vi ska ha imorgon, vilket ledde till att jag stressat och i elfte timmen (typ en kvart innan föreläsningen) fick rusa till en av sjukhuscafeteriorna och köpa en sallad för 65 dyra spänn, som bestod av tio fesna burkräkor och några grabbanävar blad. Mätt blev jag inte men troligen matförgiftad eftersom min mage bara timman senare började svida som ett saltat skrubbsår. Urpi. Till råga på allt sitter jag nu när och känner mig trött, ofokuserad och svidig i halsen. Väntar förväntansfullt på en eventuell diarré till följd av eventuell räksmitta. 

Annars är allt faktiskt bra. Infektion är en rolig kurs. Har börjat med vanan att sprita mina skavsår på grund av ångesten för att drabbas av nekrotiserande fasciit (googla för info, men undvik för guds skull bildgoogling). Har även testat att springa häck två gånger till nu vilket är kul för alla inblandade - CF har någon att coacha och skratta åt, jag slipper ägna mig år tråkig motion såsom jogging och får leka istället. 

Okej nu ska jag laga middag!

Allting lunkar påååååå

... och nu sitter jag ensam i lägenheten och väntar egentligen bara på att gå och lägga mig. Ska ta ett tåg fem i sju imorgon bitti till Skövde och Skaraborgs sjukhus vilket betyder att jag borde gå och lägga mig nu egentligen. Men jag är living on the edge så... fuck it! Väntar en halvtimme istället. På tal om ingenting; vi ska tydligen bo på någon sorts hotell och få frukost. Och jag som trodde att kursledaren var ironisk när han berättade om login. Förväntade mig faktiskt någon form av vandrarhem med delad säng (vilket var fallet när vi var i Töreboda). 

Har panikrepeterat lite antibiotikaindikationer inför morgondagens "jourrapport" och tänker mig nu att jag bara kommer göra bort mig lite grann istället för supermycket. Kommer gå enna asabra.

Kyl-slagen

Vintern just nu är en kvardröjande gäst med dålig tajming. En lätt socialt lomhörd gäst som stannar lite för länge på festen trots att värden krupit ihop i fosterställning på soffan. Jag tittar ut och ser sporadiska snöflingor, bruna gräsmattor och folk därute som står och skakar i väntan på 60-bussen. Och det är 20:e mars.

Kanske är det inte så märkligt, denna olust inför att överhuvudtaget släpa sig utanför dörren. Allra minst lockar all form av utomhusträning. Jag kan helt enkelt inte uppbåda den entusiasm som krävs för att dra på mig fyra lager underställ och mössa och skutta ut på en grusig Skatåsväg. Konditionen rasslar iväg som en liten snok. Så nu ska jag ta mig i kragen och betala 100 spänn för en engångsbiljett på Skatåsgymmet för att avnjuta deras löpband. Inomhus. I värmen. Det är typ värt'et. Vi ses på andra sidan intervallerna. 

Pigg igen

Hej på er. Jag är så glad, för jag känner mig pigg igen. Hela januari, februari och fram tills nu av mars har jag liksom krälat mig igenom. Gått till skolan, räknat dagarna till det är helg, somnat i soffan så fort jag kommit hem och vaknat två timmar senare med ett huvud fullt av bomull. Men nu känner jag mig pigg igen. Tackar för denna underbara känsla och försöker ta vara på den.

För övrigt så blev det en MacBook Air i söndags. Dåligt samvete för att jag måste vräka mig i excess, förstås, men när jag klev in i affären så låg den bara där och spände blicken i mig som en nätt liten silverskimrande sälkut. Och jag tog hem den lilla sälungen med värme i hjärtat. Ångrar mig INTE en sekund. 

Nu är jag trött och funderar på om jag ska plugga antibiotika eller kolla på serier. Jag känner redan vartåt det barkar. Och det är inte fördel penicillin. 

What to choose?

Hej hå. Tillbaka nu efter en lång och (på slutet i alla fall) iskall promenad i Skatås. Det fick bli det istället för att träna idag. Egentligen hade jag tänkt köra lite intervaller på förmiddagen men för det första är det tråkigt att köra själv, för det andra tror jag att jag blev lite småsjuk av tuberkulosvaccinet i fredags (sov ungefär hela eftermiddagen igår) och för det tredje behövde jag nog en extra vilodag idag. Oh well. 

Nu sitter jag med en kopp chai hemma hos mami och ska om ett litet tag knata iväg till helvetet på jorden som i folkmun kallas Mediamarkt, för att möta upp ärkeängeln Gabriel (CF) som ska giuda mig genom elektronikens eldar. Jag tror att Satan bor där på Mediamarkt och att det är hans kalla själ som avspeglas i det  sterila ljuset som lyser där. Idén med detta ofrivillga besök är alltså att få idéer till vilken dator jag ska köpa. Känner mig på det hela taget mycket osäker och dessutom skär det i min beigea kropp vid tanken på att spendera så mycket pengar på en och samma gång. Ghn. 

Egentligen står det mellan tre modeller. Ja, alla är snordyra men å andra sidan behöver jag verkligen en liden dador som inte väger 4 kg och som har en batteritid på +5 timmar. 

Tips någon? Ni har några dagar på er innan köpet träder i kraft.  

Asus Zenbook. 

MacBook Air 11''

MacBook Pro 13''

Today's Supernatural

Det blev söndag kväll igen då! Idag har jag inte känt mig oproduktiv direkt. När jag vaknade vid sju imorse så sken solen in genom fönstret och min vanligtvis zombieliknande morgonpersonlighet ersattes av femåring med ADHD så jag proppade entusiastiskt i mig en banan, spolade ansiktet i kallvaten och stack ut i ottan och tog en morronjoggggggg som blev lite för lång med tanke på att jag inte ätit frukost. Jag är faktiskt inget fan av att träna innan frukost. men idag gjorde jag det och blev helt slut. Jag riktigt kände hur diverse katabola processer drog igång. Tror jag.Sen solade jag lika entusiastiskt och skrev även klart en ansökan om stipendium för sommarforskning. Med lite EM-hetsande på det känner jag mig ganska färdig för sängdagz. 

Måste dock påpeka att Animal Collectives platta Centipede Hz är rätt bra om än lite hysterisk. Men den har helt klart sina stunder.  Och det är faktiskt ganska kul att jag altid börjar lyssna mer på dem så fort våren är på väg.

Bedshaped

Fredag. Köttslitande intervaller i ett Skatås som luktar lerig jord som precis börjat tina upp. Och nu sitter jag med blytunga ben och väntar på att veva igång projektorn så att min hjärna kan stänga av och läta sig matas med passiv input. 


En annan grej som jag bara måste vädra mina känslor lite om, och som är ett ganska stort problem på våren, är alla lodare/lattemammor/fotbollsfarsor som för att inviga våren kopplar fria sina hundar och låter dem attackera folk bäst de vill. Trots indignerade skrik från sina ägare är byrackorna helt yra av jaktkänslor som riktigt blommar ut nu på våren och det finns inget som gör dem mer exalterade än att gläfsande hoppa upp på en skräckslagen löpare (jag). Antagligen triggar mina skräck-feromoner dessa bestar ännu mer för de blir bara ännu mer kampvilliga när jag kurar ihop mig som en igelkott. 

Ja, sådan är jag sedan jag för typ ett år sedan var med om att en pundares rottweiler/whatever slet sig ur sitt koppel utanför ICA Focus och gjorde mucho aggressiva utfall mot mig. Höll på att bajsa ner mig och började även gråta. Patologisk hundskräck, jamenvisst.

Men det är faktiskt inte det som är poängen. Har man varit så dum att man åtagit sig att faktiskt betala pengar för att ta hand om ett rovdjur i sitt hem får man se till att säkerställa något av följade alternativ a) ha stenhård pli på den så att den faktiskt lyder när man vrålar sitt "Ringo kom HIT!" b)har den kopplad i ett slitstarkt koppel eller c) avlivar den.

Är fullt på det klara med att halva Sveriges befolkning är redo att line up med fackla och högaffel utanför min port för att jag skriver detta men hm... det må vara hänt. Bara jag slipper bli påhoppad av en galen byracka när jag rör mig någonstans utanför min lägenhet.

Nä det var den urladdningen det.  Det var det eller supa mig full och demolera Jack Vegas-maskinen nere på pizzerian. Nu ska jag kolla på TV. Puss.

FIH

Hallåeller! Jag sitter just nu på golvet (marken?) i friidrottens hus och väntar på att CF ska anlända så vi kan börja köra styrka. Jag ska bli stark som en oxe är tanken and damn it i'm gettin there. Det känns skönt att göra något helt annorlunda efter en lång dag på geriatriken. Har praktisk examination imorgon och börjar bli lite nervös om jag ska vara ärlig. Men det är ju inget man direkt kan plugga på i alla fall. Nåväl, idag är dagens mål att ta 45 kilo i enbensknäböj och 35 i frivändning. Hade ju varit så phett att ta 45 kilo men det kommer nog inte att hända. Nu kommer CF, herrå!!

OH FRUCHTENSALLAT

Hejhopp. Nu är det fredag kväll, jag har fleecemorgonrock, har precis skurit klart en fruktsallad och livet är ganska skönt. De tre senaste dagarna har jag varit på geriatriken i Mölndal och jag tycker nog hittills kanske att geriatrik är en underskattad specialitet. På läkarprogrammet finns det vissa grenar som ses som ganska ospännande och geriatriken är helt klart en av dem, tillsammans med till exempel patologi. Jag vet inte men jag tycker att jag kommer bra överens med gamlingar i allmänhet och följaktligen känns väl geriatriken inte superavlägsen i alla fall. Kanske är lite ospännande som person helt enkelt. Hiho.

Nu håller vi i alla fall på och laddar ned "Girls"! Är såååå excited inför denna HBO-serie som enligt mina källor är lite som Sex and the City fast med fulsex. Alla verkar ha sett den och alla verkar älska den. LADDARÅÅ datorn!!

T.R.Ö.T.T.

Hej. Jag är så extremt trött idag. Gick och lade mig vid elva igår, somnade som en stock och sade till CF att väcka mig vid halv nio. Fair enough. När CF väckte mig då var jag fortfarande så extremt trött att jag somnade om och sov till kvart i tio. Uäääähh. Och trots dessa elva timmars sömn har jag gått runt som en zombie hela dagen idag, och en åtta kilometers löprunda fick det inte alls att känns bättre. 

Det kan säkert bero på den gångna veckan som tillbringades på Åh Stiftsgård. Åkte hem som en mentalt och emotionellt urkramad disktrasa med ca hundra nya lärdomar i bagaget. Fyra dygn kastad mellan känsla av att vilja vara duktig och prestera fram ett terapeutiskt samtal, insikt att detta kommer ta ca ett helt yrkesliv att lära sig, gråten som virvlar upp när man själv ska bli pratad terapeutiskt med och man minns en slitsam händelse man råkat ut för, gråten i halsen när någon annan delar med sig av ett minne, huvudvärken som kommer smygandes efter fem timmar av samtal och analys, och frmförallt glädjen och respekten som infinner sig inför hur duktiga alla är, hur hårt alla arbetar för att lära sig så mycket som möjligt, och glädjen över att nästan alla på vår annas rätt faktapräglade utbildning inser värdet i att faktiskt kunna samtala terapeutiskt. Så enormt tacksam och fylld av intryck. Många ensampromenader blev det och sömnbehovet översteg standard med hästlängder. 

När jag tänker tillbaka känner jag mig nästan tom faktiskt. Oh well... Tur att helgen gett möjlighet att vila upp sig! Nu resten av dagen ska jag ägna åt lite städning samt senare ikväll även middag hemma hos mami. 

BYEBYE.

Kollo

Sitter just nu däckad i soffan med fötter som pulserar av värme. Eftermiddagen spenderades i friidrottens hus, enda passet där på två veckor på grund av allt resande fram och tillbaka. Ett ganska lugnt pass med tanke på att jag varit förkyld som en snigel på sistone. Lite jogg, bål, pendlingar, löpskolning, häckgång (som mina stela ljunskar kommer känna imorgon) samt min alldeles egen favorit konlöpning. Avslutade med frivåndningar där jag för övrigt slog personligt rekord på 35 kilo, och lite grodhopp upp på kanten. Egentligen vet jag faktiskt inte varför jag skildrar detta i min blogg men eftersom jag inte gjort det förut... Wot ze fakk. 

Imorgon åker jag och min klass på läget likt Bert gjorde i filmen. Syftet är enligt kursplanen att vi ska lära oss att samtala, men mitt syfte är att äta så extremt mycket av maten som bjuds utan att alla kollar snett på mig. Detta kommer inte att vara ett problem då mat serveras sex gånger per dygn. Tänk bär man blir vuxen och ens arbetsveckor kommer att förgyllas av konferenser. Lika förgyllda kommer mina kranskärl bli av åderförkalkning pga rikligt med kost.

Nu ska jag packa det sista och även belöna mig mer ett avsnitt X-files. 

Preklin farväl?

Idag skrev jag en tenta i genetik. Igår fick jag tillbaka en godkänd patologitenta. Och nu sitter jag här, i början på termin fem på läkarprogrammet och funderar för mig själv. Är det idag jag har avslutat preklin? Kommer jag kunna säga att jag går klin nu? Vi hoppas, vi hoppas.
 Jag inser att jag kan ha några som läser här som inte pluggar samma som jag - men "preklin" betyder typ bara teori uppe på universitetets salar och "klin" betyder längre dagar, mindre/nästan ingen katederundervisning och framförallt praktik ute på sjukhusen i regionen.

På bilden visas jag i en kritisk stund av typiskt preklinisk trötthet. 

Oh well, på måndag börjar i alla fall konsultationskunskapskursen (KKK, hell yeah) som för min del kommer att innebära mången övernattning i Töreboda eftersom jag och några till ska vara på Törebodas vårdcentral en dryg vecka. Jag är mycket taggad på detta! Det enda som är ganska drygt är att det stetoskop jag beställde för en månad sedan fortfarande inte har lyckats ta sig hit. Ganska stressande med tanke på att man måste ha ett eget. 

Det är egentligen konstigt hur extremt ovan man är vid att träffa patienter. De första anamneserna jag tagit tog jag i höst och eventuell Gud, jag och och inblandade handledare vet att man icke är skicklig på att fiska fram diverse relevantheter ur patienter till en början. Och därför känns det otroligt skönt att ha en månad som är vikt åt bara detta; ta status utan att kissa på sig av ansträngning, lyckas sätta på en blodtrycksmanschett utan att orsaka ischemiska skador i någons arm och lyssna på lungor utan att nervöst flåsa och snörvla så att man bara hör sitt eget snor. Och kanske framför allt - att bringa någon form av klarhet i någons sjukhistoria. 

NU ska jag sätta av mot ett kalas där det vankas brownies.

Brüsselkohl

Ja - tentaplugget fortgår, it's on. Ska verkligen bli så skönt att (förhoppningsvis) bli färdig på onsdag. Jag är ganska pluggtrött och den mastiga, ganska mätta känslan förstärks av att jag har en massa brysselkål som ligger och jäser i min lille mage. Att äta 15 brysselklot var icke en höjdare men gjort är gjort. Kostar påsen tio kronor har man nästan inget val som student!

Nackdelen med brysselkål är dock dess distinka bajslkorvsukt som nu ligger som en smog i lägenheten. 

En annan graj som jag bävar lite inför är åtgärdandet av den stilmässiga avgrund som är mitt hår. Ett av nyårslöftena var att här skulle ske en uppryckning. Ingen sax har varit nära min skalle på 2,5 år och damn I can tell. Drar mig något infernaliskt för att orka ta tag i att söka upp en frisör då jag känner mig som Hagrid i frisörstolen, både frisyrmässigt och gällande allt annat.