Kan inte sova.

Att släppa taget.

Hur svårt kan det vara?

Hur svårt kan det vara att öppna handflatan och göra sig fri från sitt eget järngrepp?

Ett järngrepp som så krampaktigt och skräckslaget håller fast vid något som i längden skadar både en själv och andra?

Varför har greppet från början fastnat i det där paralyserade klamrandet?

 Och vad är det som gör att man sedan låtit greppet stelna och snärja en i en helt förvriden och låst nacksving? Släpp, idiot, du lever bara en gång. 

Lycka till

Ska springa lite snart. För första gången på runt fyra månader. Det känns patetiskt och farligt på samma gång. Om jag känner min tur rätt så kommer det sluta med att jag slår upp skadan igen. Men man måste ju börja någonstans. Usch. Önska mig lücka till.

hanna_e_tRöTtt ;ppPp

Jag illustrerar min massiva eftermiddagströtthet genom att servera en färsk webcambild. Den var tänkt att display:a mina grå ananasringar under ögonen men det enda man ser är en begynnande gäsp - som  urartade till en evighetsgäsp. En sån gäsp där man sitter och krampgapar som en fisk tills ögonen tåras.

Imorse gick jag upp klockan kvart i fyra, men imorgon ska jag sova ut som en gris - inget jobb hägrar förrän lördag. 

Funderar på tal om ingenting starkt på att hänga upp adventsstjärnan snart. Det är ju trots allt första advent på söndag. Amagaaaad!!!  

blogga ofta, igen

Kom på att jag bloggar alldeles för sällan. Kom på att jag sagt det förut. Jaja, nu sitter jag här i alla fall... 

Nyheter: 

- Jag har anställning fram till jul som frukostvärd, på ett femstjärnigt hotell. Min ständiga strävan efter fullständig frukostperfektion får här fritt spelrum. 

- Jag ska sluta slarva. Det här betyder att det inte får bli något fortsatt jävla fusk med järn och kalciumtabletter. Inte med sjukgymnastik heller, trots att benet nu är officiellt så gott som  läkt. Så trött på att ha en kropp som går i baklås hela tiden. Mitt eget fel uppenbarligen eftersom jag är hellbent on destruction. Slarv... 

uppe med tuppen

Klockan är nu 05.14 och vem är uppe, om inte jag. Idag ska jag provjobba som frukostvärd; ett jobb som borde passa mig som handen i handsken eftersom frukost är min favoritmåltid. Utöver detta har jag absolut ingenting att säga, jag ville bara visa hur skärpt jag är som är uppe vid denna otillgängliga tid på dygnet. Morgonstund har guld i mun...

medvind...?

Idag har jag varit en glad sköldpadda. 

Det ska man vara lite oftare när det går bra. HP gick bra. Ortopeden verkade nöjd och sa att jag inte verkade ha kvar speciellt mycket kvar av sprickan i vaden. 

ÅÅÅÅH, vad jag är glad!!!!

Konstig vinterdag?

Idag vaknade jag i svinottan, 5.45 som ett gammalt minne från Hulebäcktiden, INNAN alla andra. Och i detta nu sitter jag och häckar på mitt rum eftersom jag måste vara hemma och hålla koll på byggisarna som river runt i huset. Trist att jag inte vågar gå utanför dörren och umgås med dem, då hade jag sluppit sitta här som en autistisk undulat. Hoppas de blir klara fort så jag kan gå utanför dörren och göra något vettigt av dagen, för jag kommer bli knäpp om jag måste sitta här och rulla tummarna. 

Annars en massa tankar om vårterminen; framtiden. Vad kommer hända egentligen? Kommer det här vara sista hösten i Göteborg? Kommer eventuella studier på annan ort få ett lika abrupt slut som de fick förra gången? Kommer våren bli lika jävla misslyckad som hösten? För mycket tankar den här konstiga vinterdagen, ut och andas istället. 

 

godbit;

Ganska trevligt om du frågar mig?

te

Och plötsligt var det november. Det är mörkt ute och jag firar med en kopp grönt te och Sims 3 som jag snart ska installera på datorn. Jag ska återuppta mina husbyggarskills nu och det kommer att bli fantastiskt. Ja, jävlar... buckle down.