liten lista no 2

Vad gjorde du 2010 som du aldrig gjort förr? En del saker, mest skolgrejer visserligen...jag är ett mirakel av oäventyrlighet och rutiner... men några förtjänar ett omdöme: klarade av en massa tentor med bra marginal, såg en benmärgsaspiration (uäääh) är de händelser som jag typ... minns. (Åh herregud är det här allt jag kan komma på?! Måste verka mer spännande och fängslande, måste!! Mental note to self! TÄNK!) Idrottsmässigt hoppade jag stav och lärde mig frivändingar. Jag var även i Spanien och hade det mycket gött med le CF! Och just det, jag blev skilsmässobarn (TRAUMA!!) när mina föräldrar separerade.
Höll du några av dina nyårslöften? Ingår man inga löften kan man icke bryta dem.
Fick några av dina vänner barn? Le nope
Vilka länder besökte du? Spanien
Vad skulle du vilja ha 2012 som du saknade 2011? En egen lägenhet i stan med en alldeles egen träl.
Vilket datum 2010 kommer du att minnas, och varför? Men gud! Jag vet ju viktiga händelser men nej, jag har ingen aning som vilket datum dessa händelser inträffade. Gud så deppigt.
Vart tog det mesta av dina pengar vägen? Mat! Kaffe, mackor, middagar, you name it...
Vad var din största framgång 2010? Att jag började må bättre än jag gjorde 2010 som var ett bigitmes hundår och att jag hittade någon sorts sammanhang, fotfäste och trygghet i mitt liv. Sedan några riktigt bra skolresultat (hähähä) gjorde mig ganska självgod. Att jag kunde börja träna ordentligt och roligt igen efter min segdragna benskada var också en höjdare!
Vad önskar du att du gjort mera av? Lite mindre qualitytime med mig själv, lite mer festande med min gode Sarvi? Det var ju så festligt när vi gick i gymnasiet!
Vad önskar du att du gjort mindre av? Skulle kunnat säga "plugga" men nej, det gav ju trots allt något! Och man läääär för liiiihvet!
Största misstaget? Åt en kall kyckligsallad i skolan och blev BRYTALT matförgiftad. Jävligt otrevligt.
Har du varit sjuk eller skadat dig? Typ inte, men klart man haft några småskador. Dock var jag evigt febrig under januari (denna feber var så jävla segdragen så jag hann börja misstänka leukemi och antagligen en massa andra elakartade dödssjukdomar), som sagt matförgiftad i mars, förkyld i juli, förkyld i september, stackars lilla jagtanten.
Bästa köpet? Färgpennor och en 15-rätters plockmatsmeny på en palestinsk restaurang.
Gjorde någonting dig riktigt glad? Resan till Spanien är ett kapitel för sig, några roliga fester, mycket rolig träning!
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011? The Glorious Land med PJ Harvey, I Am Made of Chalk med Crystal Castles, Maundy Thursday med Air France, en massa hitz som spelats på bussar och sådant. Man Down med Rihanna.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Svårt att säga
Blev du kär i år? Blev inte men är!
Största musikaliska upptäckten? PJ Harvey...?
Vilka festivaler besökte du? Inga.
Vad gjorde du på din födelsedag? Var i skolan och hade med mig kärleksmums, men åkte dessvärre hem och bråkade sedan med mina föräldrar, åkte därför hem till CF och satte mig och surpluggade själv. Ett bottennapp till bemärkelsedag.
Bästa filmen? Jag såg en riktigt bra film nu för några veckor sedan som hette Förbjuden Kärlek och gick på Hagabion. Väldigt väldigt bra!
Hur skulle du beskriva din stil år? Illa klädd student med ful sportbag och trista skor
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Klart det finns! Jag skulle kunnat vinna en miljon, varit rik, haft en större lägenhet till mig och min familj etc etc men den här frågan är en hypotetisk sinnessvaghet så jag lämnar den och hoppar vidare. Tycker man får titta på det som de facto varit bra istället, vilket har varit en hel del!
Favoritprogram på TV? Har verkligen inte kollat mycket på TV i år, men de två program av Kobra jag sett var väldigt bra.
Något du önskade dig och fick? Fondtapet i mitt rum och en stor härligt gosig säng!
Vem saknade du? Charlott som reste till Tyskland, Sarvi som jag hann träffa typ fem gånger... there haz to be changings.

Gott Nytt!!

NEUNEU!

Ny katastrofnotering har noterats! Mitt snittantal på 8 dagliga unika besökare har halkat ned till...6. Det här är en minskning som inte på något sätt kan accepteras. Måste verka mer spännande och fängslande, måste... note to self.

Vad kan jag göra för att spä på min intressant-status istället för att späda ut den? Jag kan lägga in en bild på mig själv där jag ser skarpsinnig och begrundande ut. Egentligen var det här enda bilden som togs under jul där jag varken "härmade kuehl djuhr" eller hade dubbelhaka, etc etc.

Nu har jag väldigt tråkigt.

baobab

HEJ! Jag är tillbaka från en kämpig hösttermin och nu är det JULLOV! Åh så gott! Om fyrtiofem minuter ska jag träffa Sarvi, head for ze downtown och panikköpa sista julklappen. Jag tycker att det är skönt att ha bra framförhållning... nej, men ni vet nog vid det här laget vad jag tycker om julen och all köphets. Kanske är det därför jag in i det sista undvikit att åka in till stan. Jag antar att jag tycker att det är lite jobbigt. När jag var runt tretton fick jag sån dålig magkänsla och dåligt samveten av julen att jag inte ville vara med om det, och antagligen hänger lite av det kvar.

Postar antagligen senare idag med bilder från det efterlängtade julpysslet som kommer att äga rum i eftermiddag! Tur att det i alla fall är kul att köpa pysselgrajor!

skäms

Ja, jag sitter och skäms som ett djur. Ett djur som är värdelöst på att uppdatera sin blogg! Det har varit några hektiska dagar med ganska mycket plugg inför vår fysiologitenta som äger rum nästa fredag, men nu sitter jag ju här och tar det lugnt så jag ska icke klaga!

När rastlösheten satte in vid fem beslöt jag mig för att trotsa regnvädret och ge mig ut i den härliga skogen. Det är spännande att springa ute i regnet när det är kolsvart ute; alla andra stannar hemma och man är ensam i skogen med naturen, groddjur, livets eviga frågor och en och annan eventuell förrymd livstidsfånge. Den salta smaken av spänning i vardagen när ett rådjur kastar sig ut framför en och man tror att det är Juha Valjakkala - intressant!

Lalalalala...

serotonerrrrrg

Åh vilken fantastiskt trevlig helg det har varit. Var bara tvungen att kommentera detta. Igår inleddes med intervaller i ett frostigt Skatås och fortsatte i samma snabba tempo. Lunch på Solrosen, te-och-doftoljeshopping och filmtittande följde på detta. Helt okaaj!

Idag är det tyvärr följaktligen söndag och jag tar nu en paus i mitt pluggande. Snart ska jag fixa mig i ordning och styra hem cykeln till pappa ett tag. Bra helg.

TYK fixxxxxad!

Åh, så lättad just nu. Sedan några veckor tillbaka har jag haft det välbekanta hotet över mig att fixa en praktikplats. Jag antar att den associerade bajsnödigheten över detta härrör från sjunde klass då man var tvungen att ordna praoplats på egen hand och med gråten i halsen ringde runt till alla caféer, ICA-handlare och dagis man överhuvudtaget kunde hitta i telefonkatalogen - med den ångestfräsande insikten att ett misslyckande med att få napp skulle leda till två veckors stigmatiserande, förnedrande vistelse i en klass med yngre kids. Alla skulle veta hur oönskad man var i arbetslivet, kasserad redan som fjortonåring. Sug på den ni.

Ja, ja, hematologen på Östra vill i alla fall ha med mig att göra, vilket jag är innerligt glad över! Kanske inte så många i min ålder som bryr sig så mycket om just hematologi, men sån är jag. Jag längtar till det är dags! Nu ska jag plugga... eller kanske åka till friidrottens hus och kolla på CF när han springer häck? Fast where's the fun in that när man kan springa själv? Äsch, får bli en lugn stund med neurologi istället. PUSSHAJ.

Guld eller grått, grått eller guld

Att vakna en regnig söndag och efter ett tag inse att man har en timme tillgodo på dagen
Att komma på att man är "typledig" "ganskamycket" nästa vecka
Att bo nära skogen och alla löv
Att snart gå ut och ta en termospromenad i regnvädret
Att vara lite lat
Att baka cupcakes sent på kvällen och lyckas med frostingen
Att springa tills man får så mycket mjölksyra att man blir gråtfärdig
Att dricka te

Om man tycker det känns tungt.

Härligt

Nu var tanken att jag skulle langa upp en phet bild på mig själv UTAN TANDSTÄLLNING, men sen kom jag på att det är eftemiddag, jag har varit i skolan hela dagen lång och arbetat som ett djur och jag ser följaktligen ut som en beigegrön, mosig play-do på webcambild, så ni får nöja er med att fantisera om mig och mina fulländade tänder. För det är vad jag gör hela dagarna. Jag bara går runt och tänker på mig och mina fina, vita, blanka tänder.

sending från vächötaschlätten

Nu sitter jag i Skövde hos farfar och väntar på att vi ska åka och träffa min ena farbror, hans fru och mitt och Lennys kusinbarn. Ska säkert bli kul men herregüd vad jag känner mig dåsig. Hoppas det släpper och att vi får kaffe där. Måste ha kaffe. Måste ha kaffe NU! Antar att gårdagens kväll var lite för vild för mig.
Det kändes lite som att vara på läger igår kväll när jag låg och tjötade med Linnea i en bäddsoffa om ditten och datten, efter att ha gått och lagt sig klockan elva. ÅHH SEG TJEJ, vakna nu!

död säl

Det är inget vidare att läsa inlägg som handlar om hur trött någon är. Helst inte standard-machoinlägget "assååå fyfaaan asåååå fan vi hade fys idag på fotbollzträningen och jag är helt dööööööööd". Men det här är min blogg, jag sätter standarden och deklarerar härmed att jag är en död säl efter att ha hoppat och rusat runt i Skatås med CF:s friidrottsträning. Jag tänker därför gå och lägga mig med min skräpdeckare och ladda inför morgondagens TYK istället för att försöka göra något mer av kvällen. Sista dagen på Torslanda vårdcentral. Vemodigt!
Äsch! Lika bra att ta nya friska tag och se fram emot TYK C, där praktiken helt och hållet strukits och ersatts med temadagar med plastdockor o.dyl. Inget kan mäta sig med att ersätta riktiga patienter med Underbara, uppblåsbara Barbara. Inget.

Söndagens

Alla har inte någon. Man ska hålla jävligt hårt i dem man har. Jag älskar dig.

newz

Självstudier nu på förmiddagen... så efter två timmars plugg unnar jag mig en bloggpauz. Snart ska jag åka in till stan och köpa lite snordyr kurslitteratur och det sliter sönder mitt stackars hjärta att det är så jävla dyrt! Idag ska vi tydligen ha en gästföreläsare som pratar engelska, så om jag litar på mig själv kommer jag behöva ta igen hela föreläsningen själv sedan eftersom jag kommer fatta ungefär en promille av det som sägs.
Knäppt för övrigt att det är MINUSGRADER ute nu?

Igår var jag hos tandläkaren och han var nöjd med hur mina tänder har inordnat sig i ledet, så om en vecka ska jag ta bort fanskapet till tandställning. Kan verkligen inte bärga mig. Jag tror att folk kommer att börja respektera mig på riktigt nu, när jag snart inte ser ut som en gädda i käften. Det är bra för då kommer jag inte behöva köpa en dyr bil som ger mig ära och bekräftelse. Gött.

bitchez plz

Inga kommentarer längre... Hanna är ledset panda. Tycker ni att jag suger eller nåt? Nu när jag börjat blogga ofta igen. Deprimert panda.

HSB-patriot?

Hahaha. Jag sitter vid min lillasysters dator och har ifrån hennes fönster utsikt över en liten stenlagd kvadrat ute på gården där det på sommaren brukar stå lite trädgårdsmöbler. Det här är alltså bostadsrättsföreningens space; men detta hindrar inte min mamma från att efter lördagens löprunda spontanrensa bort lite ogräs. Sann socialist. Själv nöjer jag mig med att titta på. Skönast så - dessutom är jag ju miljöpartist och tycker följaktligen att det är grymt och vedervärdigt att hon sliter upp grödor ur jorden på det där sättet.

Nu ska jag hälsa på pappa, sedan gå till Thai Samila (glufz) med socialistbarbaren (mama), sedan ha filmkväll. Go lördag!

hanna i gnäll

Jag är sjuk igen. Yes. Kommer det här att bli en upprepning av vad som hände i våras, dvs en och en halv månad av konsekutiva virusinfektioner kantat av en stadig lågintensiv feber på 37.9? Min kondition rasar från en redan halvdan nivå till något i stil med en överviktig sköldpadda. Sprang milen förra veckan på ett nytt gött personsämsta, tänker inte nämna några siffror men jag började nästan småbarnsgråta när jag blev varse om sluttiden. Hehehe. Undrar vad som blir nästa tid. Kanske kryper in på två timmar eller nåt om jag är lyckligt lottad. Bitter, jajemän.
Rumpaaaaaaah.

Brukar ju inte vara den som gör reklam för Rihanna, men en ganska bra låt är den här.

hoppig

Idag har varit en jäklans göttans go dag änna. Klockan tio infann jag mig (det här är ett normalt beteende bland läkarstudenter), på en SÖNDAG i skolan för att spendera lite tid i mikroskoperingssalen. Hängde i skolan till tre med mina kära klasskamrater, och lämnade därefter mitt ambitiösa skolliv och åkte och lyfte skrot istället med CF, som den karl jag innerst inne är.
Efter det här blev vi hungriga så vi åkte och köpte den godaste thaimaten jag ätit i denna stad, från Thai Samila på St Sigfrids plan. Åk dit och köp! Trodde dock att mina slemhinnesystem skulle avstötas och lämna mig som en geléboll på stolskanten eftersom den var så FÖRBANNAT stark. Oh well, imorgon blir det skola och mikroskopering again och jag funderar på om man ska orka ta cykeln. Känns nästan väl ambitiöst med tanke på att det är typ åtta kilometers ren uppförsbacke. Whopa.

SÄMZT

Ja, jag suger, jag är sämst på att uppdatera. Pest och satan. Sista tiden har präglats av en trist luftrörskatarr men den börjar släppa nu. Olägligaste tiden att drabbas av en sjukdom är veckan innan tenta! Mycket frustrerande och gnällframkallande att varva tentaplugg med ett hundra procent stillasittande liv.
Ikväll ska jag kolla på Lejonkungen i HD. Det värsta som kan hända i livet är att Mufasa dör när man kollar på Lejonkungen.
Jag förstår på tal om detta varför jag plötsligt blev så upprörd och oprovocerat superprovocerad av att se en hord på säkert 150 Friskis och Svettis-joggare som på samma gång lunkade runt varv på varv i Skatås. De var så... många. På samma gång. Jag började kallsvettas. Mina associationsbanor went bananas, och jag kände bara en okuvlig drift att bara klättra upp på en säker klippa och rulla ihop mig till en boll. Fly från situationen, som ett djur. Jag måste helt enkelt associerat till vad som hände den trygga patriarken, Simbas pappa, och förutsett mitt eget öde om jag hade råkat gå ut i banan utan att se mig för. Jag hade gått samma öde till mötes som Mufasa. Mosad, i dammet.

dessa dagar

Oj, oj. När man slumpmässigt läser skivrecensioner och söker upp musiken och oj, oj, oj. Ute blåser någon form av septemberstorm men här inne i mitt rum spelar jag den här musiken och det är lugnt och lagom varmt.
Hösten blir vad man gör den till, men jag tror att det är den årstid av alla som har mest potential att kännas bäst om man verkligen vill det. Det är som en enda marginal som man kan jäsa runt lite i.

Blåsig måndag

Fän vad länge sedan det var det blev bloggning! Nu är vardagen rejält på gång igen, skolan startade för en vecka sen och vi spenderar huvuddelen av vår tid i vävnadshålan, som också går under det anglifierade namnet Ze Dungeon of Tissues. Det enda jag ser om dagarna är lite olika tarmslemhinnor. Det är tur att det är så mysigt att schtudera ändå trots alla kontaminerade snitt! (Nu började det regna igen... )
Kom dock att tänka på en grej; det är på ett sätt väldigt skönt att inte vara nolla igen. I början på en så "tung" linje som läkarlinjen är hysterin inför alla tentor ganska utbredd (eller var det i alla fall i min klass). Jag tror i alla fall att jag påverkades av hetsen, tog i lite för mycket och överpluggade en hel del - vilket visserligen är kul om man brinner för ämnet. Det är trots allt lätt hänt att tiden rinner iväg om man sitter och läser om något som fångar ens uppmärksamhet. Svårt att dra en gräns där, men man får inte lyssna för mycket på andra och deras panik.
Så... om ett tag ska jag springa lite, ikväll ska jag lägga mig tidigt och imorgon ska vi nolla faddrar. Mucho grande. Herårå.

Vadvärmare

Varför måste hela sista veckan av mitt dyra sommarlov regna bort, nu när jag äntligen är ledig!? Varför måste ungefär SAMTLIGA ha ett väldigt späckat jobbschema just den här veckan, alla förutom jag? Nej, inget annat återstår för mig idag än att än en gång cykla ut till Vallhamra för att hänga på CFs sommarjobb i några timmar- det är alltid kul när man har ett eget liv... mm. Jaja, sånt är livet.
Positivt är alltid dock att de kommande dagarna ser lite mer spännande ut + att en djävulsk träningsvärk i mina vader äntligen håller på att släppa mig ur sitt paralyserande grepp. Det måste nog vara den oskönaste träningsverken av alla - den som sitter på vadernas framsida. Varje steg som man tar känns som en liten Golgatavandring.
Ikväll ska jag i alla fall kolla på Schtunk! på Kulturkalaset! Hypade som bara den här hemma - lever de upp till mina numer SKYHÖGA förväntningar? Vi ska se... typisk besvikelse-varning här... but I will keep you posted.

make you participa-a-a-te

Ibland kan man sitta hur länge som helst och läsa olika trådar på diverse forum.
Det som är intressant med såna trådar är att man verkligen inser hur pass icke unik man är - särskilt vad det gäller tankar kring musik och hur man associerar kring musik. Inte minst intrumental musik som lämnar associationsbanorna oblockerade och möjliggör för en att tänka lite hur man vill. Det är så... nämnvärt.
Crystal Castles andra album (II) funderade jag mycket på när jag vrålkörde plattan på repeat och fick till sist en väldigt distinkt känsla av att det var ett konceptalbum på temat "livet och dööhden" (kanske inte helt objektiv association med tanke på albumets framsida - dvs. kyrkogård + matchande gravsten + barn). När jag sedan googlar albumfakta och hamnar på flera olika fan-forum visar det sig att ungefär samtliga som lyssnat på skivan har exakt samma idé. Hur kommer det sig att en bunt helt olika människor (från alla möjliga ställen i världen) kan tolka INSTRUMENTAL musik så liknande - till och med få samma visuella idéer av ett enda spår? Om man bortser från "hintar" rörande eventuellt albumkoncept som kan dölja sig i albumomslag, låttitlar och liknande, så är det ganska fascinerande.

Bara lite tankar såhär en regnign morgon. En första klassens djupgående musikanalys från en som fick IG i musik i åttonde klass.

ozka

Fett med kaxXigT av mig att blogga när det åskar som bara den utomhus! Fast egentligen, vad är det som kan hända? Jag har alltid funderat på varför man ska stänga av/koppla från elektriska apparater bara för att det är åskväder. Och aldrig brytt mig om att ta reda på svaret. Antagligen har jag missat något sjukt basalt, grundläggande och UPPENBART under mina tre år på gymnasiet (eller nej, det togs nog upp redan på mellanstadiet...). Men vafan egentligen? Leds strömmen in genom vägguttaget och upp i datorn så att tangentbordet blir ledande, jag får en dödande stöt och brinner upp på plats? Eller? Jag är dum i huvudet och saknar bildning.
(Woohooooo det bokstavligt talat vräker ned ute nu...)

Det var lite fuktigt att cykla ut till Vallhamra i smattrande hagel förut.

webcamkrullo rapporterar

För att ge en hint om dagen levererar jag härmed en webcambild som förmedlar

1. Rummet. Ze room. Mitt base camp. All min verksamhet utgår härifrån. Jag opererar här. Min hemvist. Mitt revir, mitt viste, min biologiska nisch, osv, och dylikt. Total avsaknad av mysbelysning men fina blommiga tapeter i bakgrunden. Jadåååå!

2. Orkar icke göra något åt mitt svinto-hår idag. Om man kisar kan det se fagert lockigt ut, om man är riktigt jävla elak kan man påstå att det ser ut som Hagrid var den stora modeförebilden för en kvart sedan då jag stod med hårtorken.

Sarvi har kommit hem från Balkan idag och detta ska firas med en get-together.

regn?

Den enda som är vaken hemma hos mig just nu är jag, så jag sitter här och tittar ut på regnet som forsar ner utanför. Väntar på att de andra ska vakna så att jag kan fortsätta att få upp saker på väggarna i mitt just nu ack så kala rum.

Tänk om mitt rum var lika möblerat som CFs. Då kanske jag hade kunnat använda mig av min genomskinlighetsförmåga (som man tydligt ser på bilden) lika bra här som där?

Det är segt att vara morgonpigg.

GP...

Det här är ingen politisk blogg. Måste bara klargöra detta. Men imorse höll jag jävlar i mig på att krevera när jag öppnade den oberoende, liberala tidning som vi helt obergripligt prenumererar på hemma hos mig. Med bakgrund av det som hänt i Norge, och att man igår när jag senast kollade nyheterna inte hade någon aning om vem gärningsmannen till den massaker som ägt rum på det politiska ungdomslägret på Utöya, är det märkligt att den Göteborgs-Posten på sidan 11 redan håller på att tota ihop sitt eget svar på frågan.
Jag möts av den domedagsklingande rubriken "Dåden är bara början" (s.11, GP 23/7 2011). Början på vad? Jag läser vidare, trots att jag anar vad som komma skall.
"Vi har sedan länge starka indikationer på ett religionskrig som kan drabba alla västerländska länder med kopplingar till konflikter i Mellanöstern", säger den "anonyma Säpokälla" som GP refererar till för att belägga sina teorier om vad som i resten av artikeln tycks handla om upptakten till ett nytt jihad.
GP citerar även en man som heter Magnus Ranstorp (med den något obskyra titeln terroristexpert), som myndigt förklarar att trots att det inte finns några fakta som objektivt pekar mot en religiös muslimsk terrorist, kan man anta att det är just en sådan som ligger bakom de våldsdåd som begåtts - eftersom det är den mest "statistiskt trovärdiga förklaringen". Han förkastar även idén om en ensam våldsverkare. GP spinner flitigt vidare på tråden och kopplar till den misslyckade terrorattacken i Stockholm i julas, och lyckas på så sätt med sin artikel förmedla bilden av att det som har hänt är startskottet på en ny, mörk tid fylld av islamistisk terror som kommer hagla över oss.
Det är ganska ballt att man helt utan andra belägg än två snubbars högst subjektiva antaganden kan lyckas skriva en arikel som antagligen sätter skräck i runt hälften av tidningens läsare, och till råga på allt måla upp en helvetesbild av ett nära förestående REHEEELIGIOOOHONSKRIIIIG (hoppas ni hör den dova trumman som slår dystert i bakgrunden?) Känner man inte, som västsveriges största dagstidning, en förpliktelse att åtminstone försöka att inte vara supersubjektiv och spekulativ? Att försöka ge en bild av flera olika teorier rörande möjliga motiv till det här illdådet, inte bara utsagor från två enskilda personer med högst troliga egna politiska ståndpunkter i frågan? Att ägna sig åt seriös, kritiskt tänkande journalistik istället för att hänfalla åt hysterisk hets åt det populistiska hållet? God damn it, tidningsjävel, fattar ni inte vilket ansvar ni har?! Nej, något sådant ansvar, det känner man uppenbarligen inte på Göteborgs-Postens utlandsredaktion. Nu tänker jag inte skriva något mer i den här frågan, för jag känner att mitt blodtryck rusar i höjden av ilska.
Men det är dålig, för att inte säga katastrofal, journalistik. Och jag kommer inte att prenumerera på GP efter det här. Hellre äter jag upp min jobb-t-shirt med tandställnig och allt.

Shääby shiiik

Min mentala ålder bara fortsätter att skjuta i höjden. Eller menar jag kanske sjunka? Jag har tvingats inse av att 90% av min mentala kapacitet i dessa dagar går åt till att planera inredningen av mitt nya rum. Denna insikt har lett till ze concluzion att jag är... besatt. Av inredning. Egentligen är det sjukt förutsägbart med tanke på att jag alltid bär en besatthet av ett eller annat slag på ryggen (i det förflutna; en resa till Kaukasus, cupcakes + dekoration, pussel med mer än 5000 bitar, huvudstäder, Google Earth, mahogny-färgen, citrus) jag gillar dessutom att hänga hemma och jag är beroende av allt som är det minsta mysigt och hemtrevligt. Så idag har jag fyndat inredningsdetaljer på stan - OMG WTF vad det är sjukt billigt inne på myrorna?! Måste vara något lurt.

Sen har jag, för att toppa min 25-kronors-spending-spree inne på nyss nämnda affär, beställt en steghylla på internet. Kampanjpris och allt! Dessutom var reklambilden så enormt fantastiskt mega ultra shabby chic att jag fladdrade som ett asplöv i styv kuling på min stol och bara inte inte kunde ge efter för frestelsen.

Someone tell me where to stop...

Frukthall är jätteball

Sending live från... wait for it... nya lägenheten! Wohoo! De senaste veckorna har varit minst sagt... hektiska med möbelkånkande, ångestande över allt som ska packas upp, skruvas ihop, köpas in, kastas bort, vikas ihop, tvättas av, hantverkare som ska ringas upp, bla, bla, bla. Det har varit det dåliga. Det bra har varit;
- Spanienresan. Pensionärsliv på enorm balkong varvat med träning (sprang häck för första gången i mitt liv. HOPPAS INGEN SÅG!!)
- Jobb på frukosten. It's good to be back in the moneymakin business. Åh vad jag gillar't.
- Ny lägenhet (konstaterar visserligen bara det uppenbara, men jaja).
- Påhälsning i fin studentlägenhet med och hos fina klasskompisar.
- Påhälsning i fin Nya Varvet-lägenhet hos fina släktingar.

I veckan väntar jobb och fortsatt kämp med lägenheten. Kanske fler splittrade uppdateringar i 180 km/h? Nu har jag en hejdundrande huvudvärk. Usch.

starkt...

I måndags var jag i Renströmska med min syrra och drällde. Vi hade ingenting att göra och roade oss med att kasta småsten på soluret. Det blev väl några stenar man kastade. Jag gjorde även "masken" på marken. Idag är det torsdag och jag har antagligen fått nekros i båda mina triceps brachii för de gör så SATANZ ont! Kanske kommer de trilla bort från skelettet som sönderkokt kött. Eller så gör de det inte.

Förut bakade jag ett bakverk som det var meningen skulle se ut som bilden till höger. Mina är samma men lite sladdrigare. Antagligen godare.

hejdå MCB-slyna!

JAG GREJADE MCB-kursen! Aaaah! Och ingen dålig poäng heller må jag säga och förhäver mig själv. Men det ska jag fan ha! Champagna!

chimamandaaaaa

Mitt bröd som jag bakade häromveckan blev vansinnigt populärt och vad jag trodde var ranson för en månad framåt visade sig räcka ungefär en vecka. Så imorgon blir det bak på nytt, fast den här gången kör jag ned en massa torkade aprikoser i degen istället för russin. Eller kanske både och? Ska även testa att ha i mindre honung eftersom det blev lite för mycket sirapslimpa över det hela förra gången.
Jag älskar verkligen att ha sommarlov. Vanligtvis brukar övergången från en inrutad vardag med en massa plugg till en plötslig massa fritid vara lite stressande, som den fiolsträng jag är, men i år... smooth as smoothie itself. Jag vet inte ens vad det är jag gör hela dagarna...

Läser Half of a yellow sun med en karta över Nigeria uppslagen bredvid mig. Bakar bröd. Tränar det jag kan och vill. Träffar vänner och dricker te. Det måste vara precis såhär det känns att vara pensionär. Bara 45 år kvar ju!

Nu ska jag dricka te och ringa och tjöta på CF. Hoppas att jag stör honom när han gör något riktigt viktigt och intressant!!

lobbande inlägg!

Chacha bloggen! Igår var en sjüüükt produktiv dag eller? Äntligen fick jag lämnat in min cykel på reparation och ska hämta ut den idag, väldigt värt. Måste lobba för Kålltorps Cykel på Björcksgatan som är bäst.
Men gårdagens händelse var ändå bröden. Om man lägger ihop tiden jag la på de där 3 limporna med skållat rågbröd har man nog runt 5-6 timmar, men åh så fina de blev. Även träning hanns med, alltid fint. Tyvärr så slavar jag på med en massa alternativt nu eftersom jag har en inflammation i foten, men det blir lite bättre för varje dag tycker jag, så jag hoppas snart kunna springa runt lite igen. Ironi dock att jag skrev i mitt förra träningsrelaterade inlägg att jag var så trött på bakslag och sånt, men vad tjänar det till att klaga? Om jag har lärt mig något det här senaste skadeförföljda året så är det att man ska lyssna på sin kropp och alltid sin magkänsla på allvar. Kämpa på med annat trots att det är motigt. Men kanske en tur till helgen? Hoppas!
Igår fyllde även min mami år vilket ska firas idag med middag på Himalaya.
Även här måste ett lobbande inlägg (höhö vitzig tjej_91) göras då detta är den bästa restaurang man kan hitta i Göteborg.

11 juni

Igår var en händelserik dag. Dagens största händelse var god damn it att jag såg Jonas Sjöqvist IRL som har medverkat i en massa bra produktioner... till exempel Simon och Ekarna som jag fortfarande har kvar min biljett från trots att det var runt tio år sedan den gick. Ååh... jag vågade dock inte gå fram och acknowledge:a min beundran för detta eftersom jag är så mesig.
Senare på kvällen var jag på bio med mami och såg en väldigt speciell film som hette The Tree of Life. Att beskriva den här på le blog blir meningslöst eftersom det antagligen var den mest speciella film jag sett på väldigt länge. Man måste se den själv för att fatta vad jag menar. Värdelöst omdöme men whatevor.

Vad ska jag hitta på idag?

lalalala sunkig sommarlovstjej

Nu ligger jag och väntar på att Lenny ska komma hem från sin klassfest i Slottsskogen. Lite orolig som alltid när man väntar på att någon som är ute sent ska komma hem... isch.
Imorgon ska jag upp tidigt för att fixa lite flyttsaker och därefter blir det lite (förhoppningsvis) hård wetwestträning på Valhalla. Efter det vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på... åka och hetsa CF på Vallhamra? Alltid kul att vara en ananas i någons röv!
Hahahahaha jag kom förresten precis på att jag drack kaffe på stan förut i samma tröja som jag använde som pyjamas inatt. Fräschör, mina vänner, det är bara ett annat ord för onödigt. Är det mina sommarlovsrutiner som börjar komma igång? Märk väl att det bara gått en dryg vecka av sommarlovet än. Jag undrar hur min vardag kommer att se ut i sena augusti.

inferno!

Nu sitter jag vid mitt skrivbord i mitt rum, som är ett inferno. Igår tänkte jag att det var dags att börja röja bland tolv års samlade ägodelar inför flytten. "Lär ju ta max en timma, jag har hållit undan bra här genom åren eftersom jag är så jordnära och osentimental!". Så gick mina tankegångar igår vid fyratiden. Vid nio satt jag med bland annat en enorm hög plastpåsar med "fina tryck", gamla Tropicana-juiceförpackningar med "layout som kommer va typ retrochic om tjugo år" och VARENDA teckning jag åstadkommit på dagis. Idiot. Det här kommer ta hela vecka., Jag har samlat på mig saker som en ekorre i svält.
I alla fall, lyckades springa 6 km förut i Skatås och fick på det gjort styrka på Sportlife, så det känns bra! Jag vill så himla, himla gärna inte ha några fler bakslag gällande träning nu när det gått framåt i några månader. Dock kändes det inte superbra i kroppen, jag kände mig lite tung och nästan lite febrig mot slutet och började frysa (??!) men jag vet inte, det kanske bara är kroppen som är lite ovan vid en så "lång" tur. Inte lätt att vara pensionsfärdig vid tjugo.
Nu ska jag fixa lunch och sedan fortsätta röja upp i det här helveteshålet så att jag kan träffa Sarvi vid åtta. Wunderschön!

sommarlov

Igår skrevs den något sega molekylära-cellbiologi-tentan. Den var sex timmar lång, men det var riktigt skönt att man inte behövde sitta hela tiden. Fem timmar och femtio minuter kändes mycket mer rimligt!
Så nu sitter jag här i CF's säng med öppen balkongdörr och utan några som helst planer för dagen förutom att jag ska till tandläkaren. Snart är det visserligen dags att börja flyttstäda inför vår nära förestående Bö-flytt och sånt men idag ska jag fan bara göra sånt jag godkänner som vettigt. Gå runt i stan med Lenny och inte ha jacka på mig. Leta efter nya bostäder på SGS. Tandläkaren känns tvivelaktigt men jag får böta 250 kronor om jag inte går dit. Det vore segt.