Just nu är jag sur. Sur som att det är surt att läsa om acidos (glömt allt), sur för att jag är så JÄVLA trött på att tentaplugga, och för att - just det - vädret är surt. 12 dagar efter den här tentan som äger rum om 3 dagar är det dags för en muntlig tenta. Funderar på att gå direkt från tentasalen till biblioteket för att sätta mig och plugga. Varför ens låtsas att man har chans till en fritid.
Förlåt. Jag vet att det är meningslöst att vräka ur mig det här på bloggen, och dessutom är det bara en momentan surhet som kommer dunsta ur mig likt en flyktig syra när jag lugnat ner mig. Jag har valt den här utbildningen själv, är en av måååånga som sökt och en av de få som kommit in, trivs, frodas, jäser etc - men det hindrar mig inte från att känna mig frustrerad, stressad och nervös ibland. Alla krav, allt man ska kunna, att aldrig riktigt veta om en föreläsare är ute efter en holistisk syn på sitt område, eller bara vad samtliga subtyper av en särskild hormonreceptor heter. Att glömma bort det man repeterat för tre dagar sedan för att man inte har tid till en inlärningsmässig refraktärperiod, utan bara trycker i sig ny information ovanpå den gamla till det att man inte kan stå upprätt längre. Min hjärna är som en överfull resväska som verkligen INTE går att stänga.
Det kommer en tid efter tentaperioden och då kommer man kunna lära sig saker för att det är kul igen, men just nu känns det bara som att springa rätt in med huvudet i en vägg. En vägg av bajs.
