disciplin?

... är en bristvara för tillfället, verkar det som. Jag hade en utmärkt planering för allt jag skulle göra idag; skriva klart en labrapport bland annat. Kom sedan på att nej just det, labanteckningarna är ju borta! Nu ser jag ingen vits med att försöka komma ihåg allt och så vidare eftersom jag riskerar att komma ihåg fel och fucka upp det hela och behöva göra om allt. Det kommer sluta med att jag skriver klart labrapportsjäveln i alla fall idag och att det kommer att ta fyra timmar. Åh snälla lärare, stryk labrapporterna från agendan! Dessa omständiga och ineffektiva åbäken. Det man ska komma fram till genom tusen miljarder onödiga fel kan man läsa sig till i boken på 7 minuter.
(Fantastiskt att jag har slösat en massa energi på att göra ned något som ändå måste genomföras.) Idag har varit en äcklig söndag. Veckans mest ovärda dag. Övningskörde ute i Sävedalen för miljonte gången, Lenny satt i baksätet och sov, och missade den enorma excitement som äger rum när jag sitter i förarsätet. Nat! Stackarn. Sen var det dags för ett IKEA-besök.

"En dag", tänkte jag, väl inne i Mammons tempel, "kommer jag att gå här och köpa plastbunkar och toalettborstar och våningssängar, med åtta barn i släptåg". Tanken fyllde mig med obehag och stämningen förtogs lite grann. Övertygelsen om att skaffa ett spännande jobb växer för varje dag.

Pink Floyd, fysik, solsken, symmetri, jämvikt, balans

Det är en vacker och underbar lördag, så jag tänkte ta tillfället i akt och gå ut och få mig en härlig långpromenad och lite dagsljus. Tänkte unna mig en tretimmarsvistelse och betrakta den vackra naturen där allt lever i symbios, jämvikt och balans. NOOOT!
Naturligtvis ska jag inte gå ut. Jag hade väldigt gärna velat men med allt skolarbete går detta icke för sig. Historia kallar. Längtar efter varmare breddgrader, lyssnar på Learning to Fly, och tittar på den väldiga himlen utanför fönstret. Den duger helt klart som kuliss för mina drömmar även om det är långt dit och en fönsterruta emellan.
Kommer underfund med att jag för första gången på länge känner någon form av balans och fast mark att stå på. Länge sedan som sagt. Kommer underfund med att jag egentligen är lyckligt lottad. Symmetri, jämvikt, balans.

#121 Bros b4 hoes

Ibland finns det (skol)dagar då man känner sig omgiven av tråkiga, självupptagna och självdistanslösa jävlar. Då känns det så fantastiskt underbart att ha sin bästa vän på nära håll när man kommit hem till hoodet igen. En broder i samma ghetto, en kajplats i etern.
Gå 300 meter och komma till en fristad - till någon som inte kräver förklaringar eller förenklingar eftersom hon förstår ändå och skrattar åt allt jag skrattar åt. Det är sånt som räknas och thank god, thank god, jag är så lycklig över att ha Sarvi! Jag skulle kunna skriva ett hyllningkapitel till denna fantastiska person, jag skulle kunna skriva spaltmeter efter spaltmeter.
She's far 2 indie 2 read bl0gs; du läser inte detta Sarvisparv, men du är grädden i kaffet, geggan i fusion-tugguminen (?), och snön i december.
I love you bro!!

Nu får jag reda på att det pluggas biologi i klassen. Jag måste gå.

megaphone screaming your name

Hade en extremt tydlig dröm inatt som kändes hundraprocentigt realistisk. Men stegvis byttes den ut mot "sängen, torsdag morgon, 04.23". Jag försökte somna om, har aldrig försökt somna om så intensivt någon gång under hela min livstid. Tyvärr så funkade det inte. Varför? Det vet jag inte.

Aldrig halka dit igen! Nej, nej - dåligt är vad det är. Korkat. Dessutom går det bara åt helvete till slut antagligen. Hanna ist ein stor cyniker just nu (eller vadå just nu, alltid). Cynism for life!