nose bleed

Inatt vaknade jag av att jag trodde att jag var väldigt täppt i näsan men ack vad jag misstog mig. Det var nämligen dags för det årliga blodbadet. Med blod över hela ansiktet, kudden och lakanet trodde jag att jag skulle dö av blodförlust, men så kom jag på att det bara var näsblod. Därmed inte sagt att faran var över. Nej, mina näs-sejourer är betydligt mer obehagliga än så. Om jag inte ligger ned så slutar det alltid med att jag... ja, svimmar. Det var riktigt jävla nära den här gången också kan jag säga, men jag klarade mig med ett nödrop. Jag är så klen att det är pinsamt. Hursomhelst så var nattsömnen förstörd för inatt eftersom jag mådde vidrigt illa. Jag skulle tippa att jag har sovit ungefär en timma så jag är redigt seg nu kan jag säga.
Annars sitter jag här och har fruktansvårt tråkigt samtidigt som jag lyssnar på tbt och fixar med photoshop. På andra sidan utsikten från mitt fönster ser jag Renova-tornet och ända bort till Kortedala, vilket är konstigt eftersom himlen är helt gråkladdig och lindar in allt i äcklig grå dimma. Det ser otroligt fult ut. Jag håller andan och försöker att inte andas in all kall luft, längtar efter nyårsafton och känner partynerven börja göra sig påmind. Det kan bli bra, det ska bli bra, jag behöver en rejäl avspark från ett år som har varit lite för brutalt och förhoppningsvis in i ett nytt, bättre år.

Och jag vill tacka alla fantastiska personer som har hjälpt mig igenom det senaste året som sanningen att säga har varit det jobbigaste, jävligaste år jag någonsin har upplevt. Det känns som att mycket jobbigt pressats in på ungefär sju vedervärdiga månader. Tack vare er har det vänt nu framåt slutet av året och jag hoppas verkligen att det fortsätter i samma takt. Ni vet vilka ni är. Keep it pure.
Nu ska jag dricka te.

le spectacle

Så var julafton slut då. Vad säger man? Blabla regn, fyra plus. En granne som försöker para ihop mig med sin sytersons son, som är "så stilig! och han är väääldigt begåvad också - han pluggade aldrig ett enda dugg och se så snygg han är i studentmössa ". Okej, han var ganska gullig och min granne likaså, men men. Tur i allafall att min familj är bra&kram och inte hänger sig åt match-making.
Jag har skrivit en juldikt (rip-off från Viktor Rydbergs klassiker "Tomten")

Midvinternattens regn är ljummet
gatlyktorna gnistra och glimma.
Alla sova i ensligt radhus
Djupt under midnatts timma.
Månen vandrar bakom koldioxidmoln sin tysta ban,
regnet faller på fur och gran
regn faller hela dagen.
Endast Hanna är vaken.

don't take your love to town

Allmänt varmt-täcke-gosigt med lov som jag äntligen fått. Äntligen äntligen. Efter någon form av spex på min skola där lärarna ömson drev med Rapport (de svinen förtjänade det, heh, subejktiva jävlar som de är), ömsom med min klass fick jag lämna skolans område. Ikväll är det väl tänkt att det blir festligheter med donnerfolket på någon sunkbåt, kan säkert bli kul men jag är grymt trött som vanligt så jag är mest apatisk och slö just nu, plus att jag inte har pallat skaffa någon biljett. Det är väl bara att hoppas på att festfixxxxxxxxxargrabbarna har en rosa lapp till övers för mig, annars får jag åka hem i min ensamhet och fira lovet med familjen Tenenbaum istället.

Nu hade jag tänkt städa mitt rum och sova innan det är dags att ge sig ut i natten igen. Fast nu när jag tänker efter kommer jag på att Anna är sjuk så om hon orkar tänker jag gå hem till henne och muntra upp henne med godis eller något. Hoppas inte att det är vinterkräksjukan, men jag har faktiskt skickat sms till henne där det står att hon inte under några omständigheter får kräkas. Och inget kräks - ingen vinterkräksjuka. Jag är ganska intelligent!

hejdå karolin

Hej. Jag är uppskriven på Sincerely Yours mejlinglista, vilket innebär att jag med mycket ojämna mellanrum får ta del av nya skivsläpp, elitist-sarkastiska indieuttalanden om stockholms meningslöshet och annat najs. Nu har till exempel Honeydrips släppt sin nya singel hejdå karolin och herregud vad jag är ambivalent till honeydrips, denne man sätter myror i hjärnan på mig.

Jag tyckte att åh karolin var helt wunderbar tills jag insåg att det enda mr honeydrips hade gjort var att sampla soundtracket från någon jävla porrfilm (smäktande stråkar och saxofoner, inte porrljuden i sig själva alltså) och rimma till en väldigt kass text. Jag fattar än idag inte om någon av dessa låtar i karolin-följetången är seriöst menad eller om det ligger något übi-intellektuellt indie-statement bakom hela spektaklet; herregud - honeydripsmicke sitter antagligen tillsammans med eric&henning och hånskrattar åt oss korkade wannabees som har för höga tankar om oss själva. Hjälp. Nu ska jag äta men jag äskar er ändå pojkar, fortsätt och skit i vad jag tycker för det här har varit ett omtumlande dag.

SHED SOME LIGHT ON ME

Det är på tiden att jag erkänner en sak om mig själv; jag har varit sexist ganska länge och ganska hemligt. "Kvinnliga artister? Heh, aja men det är väl sött bara jag slipper lyssna på skiten". Ungefär så har jag sagt sedan jag var tolv och idealist. Den här hösten har kanske inte varit den trevligaste men sanna mina ord att jag har ändrat uppfattning i just denna fråga. Nu kanske jag kan pånyttfödas som en mer obekymrad människa när jag nått detta stadie av visdom. Okej, jag hör vad ni tänker och jag kan tillbakavisa det å det bestämdaste; jag hatar fortfarande (=()/#¤¤""=/&% Sahara Hotnights obefogat mycket. Men det här är hösten då Regina Spektor, Feist och Taken By Trees gjorde en storstilad entré i mitt liv. Jag skäms lite. Det skulle skett tidigare.

ps. ikväll finns inget mer än gregory house på min teve, vaniljdoftljus i fönstret och sju baljor te.

ps2. jag har tentat av min första gymnasiekurs; matte A. det gick hyfsat. nu återstår väl bara att se fram emot en vår fylld av den omtalade matte b-ångesten. "matte b? ja... det är helt cp och man fattar ingenting och det är helt omöjligt och sjukt och konstigt. stackars dig."

BIRDS INTO POP ICONS

Jag är trött på sättet vilket den fjortonåriga emo jag råkar komma ivägen för knuffar mig brutalt åt sidan på när jag står för nära bussdörren (andas andas andas inte knuffa tillbaka inte knuffa tillbaka inte vrida runt emons acne-näsa, potato-shape 2.0). Jag är trött på att elen som lyser upp Göteborgs vulgäraste plats - Liseberg - är ett perfekt bevis på överflödsonani för vårt materialistiska jävla skitsamhälle, el som skulle kunna försörja typ halva Sudan. Och trött på att folk inte tycks kunna uttrycka sig på andra sätt än genom vad de shoppar, och de shoppar mycket, och de shoppar hela tiden, åt helvete med ändliga resurser - här kommer jag; julhandling. Trött på att jag cepar järnet större delen av min vakna tid, att jag flunkar matteprovet järnet, att jag överhuvudtaget känner mig som typ prio 67 på alla busy människors priolistor, att jag inte kan sova, att jag inte kan plugga (jag funderar seriöst på att gå till doktorn - jag tror att det finns en risk att jag lider av ADHD på riktigt, koncentrationsstörningar, whatever). Någonstans har ett fel begåtts, någonstans på vägen tappade vi bort kartan och kompassen.
Krama mig gärna hårt. Det är väldigt godkänt. Jag är inte helt okej.

WALK

mina fötter tar mig vart jag vill

konstigt är det då att jag inte kommer någonstans

och jag undrar vad som hände - vi skulle ta hand om varandra?

och jag hatar det, så jävla mycket.