<3

LYSSNA LYSSNA LYSSNA LYSSNA HÄR HÄR HÄR HÄR.

så
himla
fin

mitt hjärta hoppar till. JJ equals genious.

vinterdag + en massa tankar

Disträ dag idag. Och så verkar det som om grå Göteborg fått en riktigt vit dag för en gångs skull. Tyvärr ska det töa bort inom 2 dagar så någon vit julafton lär det inte bli. It sucks.

Såhär i nyårstider (...) har jag börjat fundera på framtiden igen. Och kommit fram till hur trött jag är på hemstaden. Att tillbringa de närmaste 10 åren här känns ganska segt. Att få tag på något jobb här efter gymnasiet känns dessutom ganska utsiktslöst, trots att jag i godan tro skrev klart mitt CV igår. Jag har hört så många historier om folk som blivit arbetslösa efter studenten och träffat botten fortare än kvickt när de insett hur trist livet blir när inget finns att göra på dagarna. Kommer samma sak att hända mig? Jag hoppas verkligen inte det.
Därför kan det kanske vara värt att söka högskola till hösten trots att jag absolut inte vill börja läsa än. Trots att jag inte vet vad jag vill göra med livet. Kanske är det smällar man helt enkelt får ta? Jag vet inte! Att jobba skulle vara så härligt eftersom jag vill resa till USA och Sydamerika ett tag, om ett år eller två. Och resa kan man icke göra utan pengar.

Det här är den typen av funderingar man absolut inte vill drabbas av under lovet, men som dyker upp så fort man lutar sig tillbaka. Så fort jag börjar tänka på framtiden knyter sig något lite grann i magen. Imorgon får bli en dag i jobbsökandets tecken. Även om det inte resulterar i något kan det ju i alla fall vara bra att kunna säga att man har försökt.

Usch, nu blev det för mycket tankar på en och samma gång. Nu ska jag gå och slå in lite julklappar för att avleda tankarna lite grann. Bisous.

kul kväll

Kommer ni ihåg när jag skrev om att allt var frid och fröjd igår? Ja, då fan var det det. Nu är jag hemma efter den värsta kvällen någonsin. Efter att ha stått 45 minutjävlar i kön till trädgårn, i åtta minusgrader, spiller en full samhällare från porthälla öl på min mobil. Mobilen går sönder. Nu har jag ingen mobil och måste köpa en ny såhär i juletid. Det är kul när livet är nice. Blev så himla ledsen att jag var tvungen att gå ur kön för att åka hem. Sedan kom jag på att Anna och resten stod kvar i kön, så jag försökte ta mig tillbaka för att berätta hur läget var. Då kom det en vakt och frågade mig om jag hade någon "psykisk störning" eftersom jag "försökte ta mig in i kön igen". Han kände antagligen att situationen krävde att han grabbade tag i min arm och slet ut mig ur kön igen. Inför 10000000 människor. Hoppas han mådde bra av det.
Väntade 30 minuter på bussen och grät ungefär hela tiden. All stress ihopbakad i en enda banana-split; det här var toppingen. Är så himla upprörd att jag inte kan formulera meningarna längre.

jul!

NU ÄNTLIGEN ÄR DET OFFICIELLT JULLOV; DET MEST EFTERLÄNGTADE JULLOVET EVAH!

Vilket slit, vilket kämp, men det har det varit värt. Skolan börjar inte förrän den elfte, det är ganska värt.

Det snöar och är runt sex minusgrader ute, jag lyssnar på ryska julsånger och trivs bara rent allmänt med livet. Jul på Liseberg idag med mami och Lenny, det var fint. Jag åt mitt favoritbakverk (?), mini-donuts med smält choklad. MHMHM! Så fantastiskt underbart att bara få vara, bara gå runt och slippa alla krav och måsten. Bara leva på något sätt. Vet inte rikrigt hur jag ska beskriva det men en mjuk och varm känsla av lycka som bor någonstans mellan lungorna, den ligger virad runt ryggraden; en glittrig filt som sprakar och frasar nära hjärtat. Den är såklart starkast i nuet men jag är väldigt glad och tacksam så länge som den varar.

lite till bara

Bara plugga lite till... lite, lite till. Den där sista uppförsbacken på femman då man försöker ge allt. Sista day o' hell imorgon med projektarbetsredovisning, matteredovisning och naturligtvis biologi b-prov. Sen är det jävlar i mig nästan lov. Bara ett arbete kvar. Och ja, visst är det trist att ni ska behöva fördjupa er i vad jag har för skolarbete, men ni får väl klicka ned sidan eller något om ni tröttnar.
Anywhoooooooooooo back to biologi B. <3

fina saker

Fina saker;
- Boktjuven av Markus Zusak. Ja, det är en barnbok och den tar andan ur halsen på en.
- Momo av Michael Ende. Ja, det är en barnbok och den tar andan ur halsen på en.
- Julstjärnan i fönstret
- Fleet Foxes. Uppfyller hela behovet av julkänsla (vet inte varför jag tycker det) när ett varmfuktigt brungrått Göteborg sviker.

Fula saker;
- Återigen, en hel massa plugg att fortsätta med.

ich plogar, ich ploghäst bin.

Plogar igenom matte D. Plogar labrapport. Plogar 50 sidor psykologi. Plogar biologi. Lördag = festlig. Ska köpa en plogbil, för min skyffel börjar spricka i fogarna nu...

Snart jullov...

<3

things to do

Blogg var 3:e dag? Det ser så ut. Ganska bra grej.
Dagen har varit bra. Idag var jag i schule fastän det var buffertdag, för att repetera inför spexet, där jag blivit övertalad att medverka, som en parodi på en energisk lärare. Och ikväll ska jag till skolan IGEN, återigen frivilligt och guida små 94:or som funderar på att börja på min fina lilla lantis-skola hösten 2010. Men hur nöjd jag än är med min skola känns det trots allt väldigt bra att inte vara en av dem, eftersom man då hade haft 3 nörd-år framför sig. Unga är dom, visst, men dömda till en bister och karg ungdom präglad av Texas Instruments och nötta formelsamlingar.

Det känns som alla inlägg nuförtiden handlar om att jag vill revidera något som tidigare skrivits. Förra inlägget handlade t.ex. om en förhävning av immunförsvaret som behövde bes om ursäkt för, nu vill jag inte be om ursäkt men ta upp något gammalt ur arkivet och fundera lite. Någon gång för ganska längesedan (april?) skrev jag nämligen ned Avner till så till den milda grad att det är konstigt att min karma inte fick mig att bli påkörd av en ångvält samma dag. För jag har tänkt om lite.
Jag håller i och för sig fortfarande fast vid att han borde sluta skriva sina egna texter, eftersom jag inte fattar om han menar allvar med att de är så värdelösa, och jag gillar inte att inte fatta. Är han sarkastisk? Var Honeydrips-micke sarkastisk när han skrev Åh Karolin (som jag också har dissat här, för ungefär två år sedan)? Sitter de och skrattar gälla skratt åt att folk är så pretentiösa att de tar dem på allvar, eller sitter jag och skrattar osäkert för att de är så pretentiösa och inte kan med att ta det helt seriöst? Helt enkelt; Är de pretto på riktigt eller vill de bara göra ett statement?
Tills dess väljer jag att ta det säkra före det osäkra. Jag kommer dissa Avner tills det att han lägger av med att sjunga texter som en femåring. Däremot är musiken fortfarande stark, tusen gånger starkare än texterna. Men tänk om han har gjort som Honeydrips gjorde, det vill säga att han har samplat bra musik och bara lagt på hemsnickrad text? Antagligen är detta en rimlig förklaring eftersom texterna sänker musiken så många snäpp. Varför slösa bort bra, egenskriven musik med låttexter som luktar lökigt, liksom. Down with me!

Långt inlägg idag. Så kan det gå när man undivker att lära sig saker om periferiseendet och biologi B. Au revoir.

pandemrix

Kommer ni ihåg att jag skrev om grisen för ett tag sen? Egentligen var det ett sätt att skrika "hJelp, jag har ånGezt inför influenzan och är rädd!". Jag tror också att jag vid något tillfälle förhävde mitt immunförsvar och jämförde dem med gröna baskrarna. Det var kanske lite kaxigt. Så igår bestämde jag mig - det var dags att ge Aldo och hans basterds i lymfan lite övning inför det verkliga hotet. Den verkliga grisen. Lite genrep så att de inte blir förvirrade när den verkliga fienden ivaderar gränserna, så att de vet hur man tacklar situationen utan att balla ur och lämna mig döende på gravens kant.
För er som inte fattar vad jag pratar om kan jag säga att jag vaccinerade mig igår. Och nog fan var det tur, för det märktes att pojkarna i lymfan behövde lite träning. De klarade inte av läget helt bra. Inte lika bra som jag trodde i alla fall. Har haft feber nu i ett halvt dygn. Kom igen nu och TAGGA grabbar!! Jaga ut besten, make it gallskrika!

Ikväll blir nog väldigt lugn för min del...

sova snart

Imorgon är det bara en månad kvar till julavslutningen. Helt knäppt. Jag lurade ut att det rör sig om ca 20 skoldagar. Vi gillar.
Helgen, helgen, vilken helg... inleddes med fredag som var otippat roligast på väldigt länge. Om livet alltid kunde vara lika okomplicerat hade jag inte protesterat. Lördagen var god namnam good med B&J och Sex and the City. Himla härligt.

Nu har jag suttit och jagat upp mig med lite rundkoll på diverse student-sidor. Alla universitet har gått bananas och begravt mig med reklam om varför man ska välja just dem. Mhmhm... mittuniversitet i Östersund, kanske? Lund? Uppsala? Norrland låter trevligt, har alltid velat bo där det faktiskt kommer snö på vintern. Nu måste jag sova...

fredag iz nice, anderson too.

Herregud sicket bloggande det har varit här på sista tiden. Det känns ganska fint att man äntligen har tid att verkligen göra det man känner för (vara seghhh) eftersom skolan är så himla lugn just nu. Haha, satan, vad jag kommer få äta upp det där om några veckor antagligen då decembershelvetet unleashas.

Men det ignorerar vi nu, för nu är det fredag, fred-dag, fri dag. En riktigt trevlig typ av veckodag. I mitt fall har den hittills firats med bilder av myrslokar, näsblod, "Made" med Lenny som var horisontalliggandes i soffan pga svininfluensan och kaffe. (Vilken o-festlig nyans "kaffe" i föregående mening fick, jag hade tänkt mig lattefräsigt men det där såg mer ut som nån som har ätit Läkerol Cassis och känt av den laxerande verkan som det tydligen kan ha. )
Ikväll ska jag till Storan, Sarv-zor sa att det var en bra idé och det tror jag nog att hon har rätt i. Innan det ska jag se till att dricka x koppar kaffe till så att jag schasar ut ögontröttheten och segheten ur pannloben.

dance the AH1N1

Grisen är här. Den sölar runt i korridorerna i skolan. Den grymtar frustrerat under sätena på bussen och dreglar på allmäna ytor. Och det är ingen snäll nusse-kulting vi snackar om här, ingen cerise liten soft-tjockis. Det är en elak jävla best med sabeltänder, ett monster som vaknat på fel sida och råkat mutera på vägen upp ur graven. Han vill ha hämnd, gärna just exakt nu. Han vill ha oss.

Sälv har jag har satsat 100 kronor på att jag inte kommer att drabbas eftersom jag har ett immunförsvar som kan jämföras med gröna baskrarna. De är ett gäng inglourious basterds som huserar i lymfan och är sugna på att slåss. En grisa-jevel kommer inte att kunna forcera det här fortet! HAHAHAHAHAHAHA skåda; hur jag skrattar faran rätt upp i ansiktet! Bah.

NO-VEMBAH!

Nu är det verkligen november och jag lyssnar på den mest perfekta novembermusiken, två låtar som båda råkar ha lady names in ze title. Alice av Tom Waits och Suzanne av Leonard Cohen. Vilken slump. Alice är nog den finaste låt jag har hört på ganska länge. Idag känns det som om den ramar in hela känslan av novembereftermiddag.
Igår tränade jag för första gången på väääldigt länge. Skavet i luftvägarna är äntligen borta. Det har vandrat över till några i klassen cuz I am mistah peztizide-zor.

(JAG ÄLSKAR LEONARD COHENS RÖST, var bara tvungen att flika in lite när Teachers började spelas.)

Nu ska jag ringa Erkki och tjöta om käringar som kör bil som höns, Wandas, priset på smuggelcigaretter, krogslagsmål, mäsk och Volvo-v70. Karlar emellan.

gäddor

Snart är det dags att avsluta projektarbetets rapportdel. Deadline idag. Ämnet som avhandladets var E. coli och lite kolera. Bajsbakterier. Vårt arbete går under det festliga namnet "Diarrésjukdomar i det tropiska bältet". Ja, det är festligt när det är glatt.

Så underbart ändå att ha det avklarat. Våren lär bli åtskilliga kilon lättare om man tänker på att en fet, dryg 100-poängare projektarbete är klar och over and done with.

Lenny skulle häromagen skriva en novell i svenska. Den skulle innehålla ett problem, en upplösning och en knorr. Problemet var att 99-årige Melker (som ska fylla 100 imorgon) har ett tråkigt liv och vill att något kul ska hända på hans födelsedag. Fast det kommer inte hända, för han bor i en "beige servicelägenhet" och hans liv är allmänt lame. Japp. Upplösningen kommer dock när servicelägenhets-föreståndaren efter många om och men går med på att okejdå, han kan väl få gå ut och plocka svamp då, om han verkligen måste. Det är ju trots allt hans födelsedag. Alltid något, tänker Melker, och hasar ut till skogsbrynet för att lägga vantarna på kantareller och allt annat gott.
Knorren då? Jodå, Melker råkar av misstag få ned ett antal så kallade "magic mushrooms" i svampkorgen och spenderar resten av dygnet i ett psykedeliskt, regnbådsskimrande rus. Det blir hans bästa födelsedag någonsin.
Det tyckte jag var en fin historia!

IKEA

Eftersom jag inte kunde vänta med att ge mig ut på vägen blev det redan i onsdags kväll en tur till ICA för att köpa godis inför kvällens härjningar. Idag var det dock dags för the real deal, dvs IKEA! Tror aldrig att jag känt mig som en soccer mum i lika stor utsträckning när jag fixade till Lennys bilbälte för att kolla att det inte hade snurrat sig eller något. Det kändes hundra procent knäppt att hon satt på stället där det i vanliga fall brukar sitta en körskollärare eller handlerdare (papa).
Jag tänkte kolla efter lite ljushållare men hittade inga fina. Alla var knall-cerise till min besvikelse. Vi åt IKEA-mat istället, mhmhmhh, gud vad gott. Jag älskar den maten. Sen sladdade jag ut från parkeringen och gjorde några schyssta burnoutz framför alla skrämda barnfamiljer innan jag tryckte gasen i botten och sladdade hemåt. Not. Tror aldrig jag har kört så försiktigt i hela mitt liv, faktiskt.

En annan funky thang är att jag har tappat känseln på ett ställe under vänster fotsula... det kan bero på att jag och Sarv-zor gick hela vägen från Vasagatan och hem och att jag körde freestyle, dvs utan skor. Det var två plusgrader och god knows I didn't suffer from fotsvett. Men vad göra när alla bussar slutat gå och högklackat smärtmässigt är samma sak som att klippa av tå för tå med en slö nagelsax. Kul var det i alla fall mitt i all misär! Nu blir det lite powernap och sen film. Bisous...

ÄNTLICHEN!

Dagarna jag INTE sett fram emot i en månads tid är äntligen till ända. Igår stod körkortsteori på schemat och idag var det uppkörning. Snittpulsen de två senaste dagarna har nog legat runt 180 bpm eller något sånt. Bra för hälsan? Näääää!! Gött med körkort? Jaaaaaaaa!!
Åh jag kan inte fatta att den här passiv-aktiva stressen äntligen är slut. Nu blir det inga mer gnälliga, stressade och ledsna inlägg här på bloggen på ett tag framöver. De senaste veckorna har nämligen varit helt tokiga med runt tre-fyra prov per styck och några inlämningar på det, PLUS fjärilar i magen inför det där eländes förarprovet och tråkig teori. Men nu är det klappat och klart, kan nöja mig med att bara kolla på mitt fina fina provisoriska körkort som tittar snällt på mig från skrivbordet.
Så glad!

worrywort

19 oktober

Okej, let's get thangs straight. Just nu går livet mest ut på att hålla sig flytande. Jag kan inte påstå att jag trivs med det jag gör om dagarna, men det är en begränsad tid av det hela kvar nu. Fram till jul blir det bara till att bita ihop och se glad ut (as usual). Den här veckan är en mördare och de första dagarna av lovet är också en elak tant men så fort onsdag dag passerat är jag om än kanske bara temporärt en liten aning friare.
Gå till skolan, bit ihop, åk hem, göra läxa, äta, göra läxa, sova. Fyra dagar kvar!

En annan grej jag inte fattar är hur vissa personer beter sig. Ibland blir jag så ledsen och oförstående inför allt. Ibland känns allt osäkert.

Det här blev ett av de mer ledsna inläggen jag skrivit, ni får ursäkta, men jag är faktiskt inte glad jämt.

mid-october

anyhow så fattar jag inte grejen med all populärkultur (filmer, tv-shower etc.) där folk säljer in sig själva för att få någon partner att välja just en själv. då måste man ju own up to the person om man visar sig vara dålig senare. som falsk marknadsföring, ungefär.

övrigt: dålig inspiration, bättring kommer kanske sen eller nåt

måste

så trött, måste köpa järntabletter, plugga kkt, träna, planera all tid, köra en jävla massa bil, träna, sova ut, sova ut, sova. istället för att ta tag i saker sitter jag här som vanligt. bra tjej 91

ratatat

Ratatat är musiken som förgyller min härliga tisdagskväll... den behöver förgyllas lite. Kombinerat med en kall läsk som grädden på moset efter en solid falafelrulle hade det blivit högt betyg. Varför skriver jag ens? Såhåhåhåååå uppenbart att jag bara svamlar för att slippa göra läxorna. Och plugga körkortsteori. Det drar ihop sig och jag börjar få likadana fötter som en and i januari. Inte orange och platta utan kylslagna. GÄH!

ZE ROMANTIC ERA!

Undantagstillstånd är ett ord som
jag gillar.

Kanske är det okej att lyssna på bombastisk, pompös arenarock när ett föredetta favoritband släpper nytt material - detta kanske är just ett undantagstillstånd; en ursäkt för att få gotta ned sig i pretentiositeten? Det kanske är okej med musik som ömsom låter som Arja Sajonmaa, Queen eller/och en spänd sjuttonåring med Pär Lagerkvist-ambitioner?

Jag kan tyvärr inte bestämma mig. En del av mig tycker såklart att allt romantiskt och storslaget är spännande som en detaljerad bild i taket på en kyrka, en del tycker att det är svulstigt och lättköpt. Skuggeffekter, övertoningar, orglar och ekon. Bilder på alplandskap i motljus.

För i ena sekunden låter Matt Bellamy som ett geni och underbarn. Och i nästa sekund får hans drama-queen-falsetto mig att associera till glory metal, luftslott och S&M. Det blir nästan för mycket av det goda. En musikalisk pizza med pommes frites, bearnaisesås, ananas och smält choklad.

wops

Vaknade klockan... 8.05 denna mulna lördagsmorgon. Inte helt utsövd måste jag medge, men att somna om när det är ljust ute är en omöjlig ekvation. Snart blir det kanske frukost om jag blir lite mer hungrig. Soppa hade varit gott.

Jag sitter just nu och lyssnar på en ganska fin liten sång medan jag väntar på att hungern ska infinna sig.

WHY MULET?

tales of luffar'n

En helvetesvecka är slutligen snart till ända. Eller helvetesvecka kanske är att ta i. Men ändå! Den har präglats av episkt oflyt, kanske det värsta någonsin. (Åh gud, precis exakt när jag skrev det där dök samma störiga reklam upp två gånger i rad på Spotify. Det har aldrig hänt förut; it's a sign!).
Oflytet började i tisdags, när min fysiklärare glömde bort att jag skulle göra provet på lektionen istället för på provtillfället tillsammans med resten av klassen på onsdagen. Okej tänker ni, gött att slippa ett prov, men det tyckte icke jag eftersom jag ändå var taggad och hade pluggat. Worries of a true offer. Slutade med att povet flyttades till torsdag (idag). På en ledig dag! Alla var lediga utom jag som var tvungen att åka 1,5 mil till skolan istället för att tryna gott i min säng.
Sen igår när jag skulle åka till Stora Holm för att köra halkan, kommer inte den saatana perkele vittu bussen. Dyker bara inte upp. Chauffören har väl troligen rattat ut i skogen i hopp om ett bättre liv. Plötsligt står det 46 minuter på tavlan istället för "Nu". Jaha. Nästa lediga halktider är i februari. Panik! Får inte missas! Det slutar med att jag skakande av ursinne beställer en taxi.
Tror ni att jag kunde betala sen med mitt barn-bankkort? NEJ! Så där sitter jag i en taxi som jag inte kan betala. På Stora Holm. Som ligger på en ödslig åker. Halvannan mil från civilisationen, ljusår från närmsta bankomat. Så det slutar med att jag, desperat, ger taxichauffören mitt ID-kort i pant, med löftet att jag ska betala senare. Sedan lufsar jag iväg till närmsta container för att krafsa i mig lite sladdriga matrester från botten bara för att spä på tjackpundare-utan-stålar-imagen. Nej, men nästan.
Jaja, taxi-chauffören approvade och allt gick bra. Tack gode pannkaka. Tänk om han hade ditchat min fina idé om panten. Vad fan hade hänt då? Jag hade fått ta springnota.

Ja, det här blev ett långt inlägg. Ilsket i sann fevrale-anda. Ursäkta mig, nu ska jag stämma skiten ur Västtrafik.

söndag

Söndag igen. Helt okej dag idag. Mitt gamla konditionsmonster har hetsats igång igen rejält på sista tiden, jagat med spikklubba och signalhorn av beep-test och liknande. Fast fel är det i och för sig inte att springa runt vid Delsjöns vackra stränder en så fin höstdag som idag.

Egentligen är det synd och skam att jag sitter här vid datorn och därför ska jag snart ut i solen och ...schteka, höll jag på att säga där. Häromdagen fick jag reda på att det inte alls betyder vad jag trodde (dvs "glassa", "se rik ut" eller "gilla läget på ett väldigt övertygande sätt"). Nej. Guess what. Det betyder tydligen "ha sex", om man får tro mina källor. Som jag har gått runt och svängt mig med det satans uttrycket, där fick jag på keeften.

Ikväll är det fyra avsnitt på raken av Sex and the City, och naturligtvis ska jag grabba min chokoladakakaka (se bild) i näven och bänka mig 20.15 prick framför teven. Ljuvligt. Svenssonlivet är förjävla gött.

day by day

I had so much to tell you, but it never came to words

kväll

Det är ingen bra kväll. Overklig och dan. One of those sensommar-höst-2007-moments. För några sekunder tappar man fotfästet och sen snurrar allting bara. Nej tack, nej tack, orkar inte. Blir så ledsen av det hela.

JACK

...men jag dog INTE! Mahaha. Dock blev jag trött, men det var bara bra.

Ikväll ska jag läsa en av mina favoritböcker; Simon och Ekarna. Det är bra. Det står dock mellan denna guldklimp och "Jack" av Ulf Lundell. Och varför skulle man få för sig att läsa Jack? Jag vet inte, men det var den boken jag valde på svenskan häromdagen. Alla mina bekanta som levde på 70-talet (dvs mamma och pappa) var en del av Jack-vågen och kan därför inte ge objektiva vinklingar. De måste ha påverkat mig. De satans flummarna. Klart de tycker att det är en bra bok. På 70-talet ville man inget hellre än att röka grönt och leva rövare på luffarvis i någon lagom dolsk park!

inglourious...

Vet inte vad det är som gör att jag gång på gång faller som berlinmuren så fort Tarantino kommer upp med något nytt. Vad ska man säga? Basterds är inte riktigt som de andra filmerna signerade Quentin T. Det känns som om det finns en gnutta extra av något i den här, vad vet jag dock inte. En extra nyans, en till bonusdimension. Vad jag än hade för svag punkt i min filmsjäl , hur svårhittad den än var, så har den fått sig ett sting av ännu en vriden, knäpp och genialisk film.
Quentin är fan bananas, himmel och pannkaka vilket geni.

when did I grow up really?

Wops. Det är dags igen. Söndag, men inte vilken söndag som helst - utan söndagen med stort S; den hårdaste av dem alla. Sommarlovets sista söndag. Det hade kunnat kännas betüdlich värre. Men ack, sovmorgnarna... imorgon är det väckning 07.00. Jag går mot mitt sista gymnasieår helt plötsligt, känslan är som vaniljglass med kaviar - söt och ljuv men med en hint av fiskägg. Söndagkvällen räddas med följande låtar signerade Radiohead

Worrywort
Lucky
Talk Show Host

och bildredigering. Älskar fotografier, ibland. Hittade en mapp i datorn märkt diabilder och blev lite glad. Gamla repiga saker från sjuttiotalet.

no. 2

"in this world of wisdom
noone really ever has a clue"

-
inatt hade jag en märklig dröm som gick ut på att jag var i christiania, eller var det hisingen (?), och skulle "visa danskarna hur man rökte braj". jag misslyckades (ganska brutalt) i drömmen och höll på att bli rökförgiftad. det var dramatiskt. jag fick andnöd, och kippade efter luft på samma sätt som en insjöfisk med för högt BMI flexar gälarna, och vaknade på morgonens kvist av just detta kippande.
det var såklart inte cannabis som ledde till det här. jag var lite förkyld bara.

varning för downer

Istället för att sitta här med sömnbrist och kolla ut på det där jävla regnet hade jag velat vara någon annanstans. Vad man än gör i den här staden verkar allt hamna på samma ställen; allt upprepas, man gör samma saker hela tiden. Samma. Det är kul för stunden men när man ägnar det en extra tanke i efterhand blir man paff. Fast... livet rör sig visserligen framåt. Typ. Kanske.
Jag kom på ett nytt verb i morse när jag satt på blå xprezz; okynnesregna. Det är vad det gör i dessa dagar. Vädret har liksom inget bättre för sig än att regna hela tiden. Och marken blir sur och porös och människorna får huvudvärk och himlen har samma färg som avgaserna från 17 bussen. Det är 17 grader ute, alltid ungfär runt 17 grader. Luftfuktigheten ligger runt 1700 procent. 17.
Jag kanske kräver för mycket. Men ändå, ta mig för fan härifrån.

uppdaterin'

Ärade läsare. Jag vet att jag inte skriver här så värst ofta längre, och den här gången kanske jag tror att det är permanent. För jag vet verkligen inte vad jag ska skriva, vet inte vem det är som läser och alltså inte vad jag kan uttrycka. Eller vad det är jag vill uttrycka; vid närmare eftertanke är det inte så mycket. Allt känns för personligt eller privat. Skriver jag när jag har tid så blir det ena downers eftersom jag har tråkigt, skriver jag när jag är stressad eller bara glad blir det nån jävla blanding av wiggah-svenska och internskämt. Värdelöst.

Vill verkligen resa ifrån GBG. Det kostar (enligt Travellink) runt 7 lakan att åka tur och retur till New York om man flyger mixade bolag.

cirkel

so pay the money and take a shot
leadfill the hole in me
I could burst a million bubbles
all surrogate and bullet proof

and bullet proof

gbg belongs to us

livet är fint just nu. det leker rentav. därför ser jag ingen anledning att sitta här och spamma i onödan när allt annat känns så mycket mer levande. nu ska jag ut på min veranda och dricka en kopp te och titta på hur natten vägrar att bli natt. tillbaka mitten av juli, kanske.

leva som en lama

Sitter i källar'n, det regnar ute. Sarvi raidade just hem, mår lite illa, ska städa snart. Sen ska jag boka en körlektion och plugga lite teori. En ganska lugn dag helt enkelt, och ganska mysig om jag får säga det själv. Fän bara att det ska vara så ferbanat svårt att få tag på dem därute så att man kan boka en tid!

schweppes

Varför blir man så äcklig i halsen av Schweppes? Indian tonic är inte ens god men ändå sitter jag här, dricker läsk och tittar på regnet. Stillasittande + läsk = inte bra. Senare ska jag på en studentmottagning och få tillfälle att använda min nya underbara klänning som jag köpte igår med Lennüboi, det var hon som peppade köpet. Som bekant vet ju alla att jag är snål som en blodigel så visst var det jobbigt att lägga ut de där pengarna. Men det här inlägget ska inte handla om klänningar, läsk eller pengar. Utan om nåt betydligt ruligare:

IMORGON KOMMER LOTTIS HEM FRÅN THE US AND A!! Ett år (nåja, ett läsår) har gått fantastiskt snabbt ändå med tanke på hur square det har varit. Sen är det sommarlov i nio veckor och god damn it det ska bli underbart. Nu blev jag plötsligt påverkad av en jättestark impuls att slå klackarna i taket och helt plötsligt inser jag att ett slitigt år av ofas och en kurs from hell (Historia A) är slut! Över! Finito! Aldrig mer tvåan!! Wihoo vad hög man blir av för mycket läsk på en gång.

laughing with

Satt och lyssnade på radion precis nyss och hörde om ett plan med över 200 passagerare som försvunnit över Atlanten. De tror att de kört rätt in i ett åskväder och träffats av ett blixtnedslag och bara störtat rätt ned i havet. Konstigt nog så hörde jag detta parallellt med Regina Spektors "Laughing With" och det kändes så sorgligt. Det var väl ungefär det jag tänkte säga.

feels it feels good

She's got a smile that it seems to me
Reminds me of childhood memories
Where everything
Was as fresh as the bright blue sky
Now and then when I see her face
She takes me away to that special place
And if I'd stare too long
I'd probably break down and cry

au revoir

Paris imorgon då. Passet och tandborsten ligger i resväskan.

AIR FRANCE

Nu börjar hjärnan bli värmd kan man känna. Bra att det bara är runt12 skoldagar kvar! 4 timmars nationella matte fnatte knaprade lite på energireserverna idag, bara lite, och kaffe gör mig inte ett vitten piggare så det ser ut att bli ännu en fredag med John B som sällskap. In i sömnens mystiska rike bara.

Lyssnar på Air France passande nog eftersom jag snart kommer att vandra på Paris gator, ditfraktad av flygbolaget med samma namn. Det hade varit coolt att landa på Charles de Gaulle med en riktigt old fashioned Concorde men de är väl inte barnsäkra nu för tiden för de tillverkas inte längre. Pity.

Ikväll:

Truman show (nån sa att den går på TV) + morotskaka + soffa + sömnig = GOTT!

ought I?

Ordspråk som används mycket i dessa dar, av mig:

"Det får gå som det går"
"Jaja!"
"Så är det, inte mycket att göra åt."
"Whatever."
"Vi får se."

Keep up the good work!

WHiN3r b4b3

Nu har jag ätit ca 60 g Marabou och damn känslan känns inte goare för det. Och tryckt i mig 170 sidors kompakt Historia A inför das tenta på måndag och den mättnaden känns väl samma fast äckligare. Tanken på att morgondagen ser exakt likadan ut är inte nådig. Älska att plugga på lördagkvällar, det är himla mysigt och man blir en positiv och glad_tjej_91 av det.

avner?!

En kille med hy som diskvattengrå, svettvarm hushållsost flashar en nyvaxad bringa. Han är iklädd en sammetsblå kungamantel (eller morgonrock?) och har vattenkammad sidbena med begynnande flint. Han sjunger om att han vill ta livet av sig eftersom han är olyckligt kär, men på grund av att han har gul färg i ansiktet, taskiga nödrim och en reumatikers way of dancing kan jag inte ta honom på allvar. Avner heter han tydligen.
Vad händer med SY? Förklaring någon?
Förlåt att jag är så elak. Jag tror att jag känner mig som en förälder som har ett barn som är ens ögonsten och riktigt begåvat/snällt/fenomenalt, och plötsligt en dag kommer hem från skolan med en lapp om att han/hon måste börja i hjälpklass och sluta tro att jorden är platt.

kanye has spoken

I'm not lovin' you the way I wanted to
I can't keep my cool, so I keep it true
I got somethin' to lose, so I gotta move
I can't keep myself and still keep you too

springtime in them ghettos, honey!

men april is just a way to shake it for me

Kreativ

Det här lovet är ett kreativt lov... ordet kreativ låter som kreatur. Kreativt. Låter som att man går runt och föser boskap. Där tappades den tråden ja, men vad jag ville ha sagt var att fina foton har tagits. Teckningar har målats mha kiwi, hallon, apelsin och kaffe. Det låter söligt, det var det ikkj. Ganska prydligt var det. Allt lades som separata delar på en plasttallrik. Men satan i gatan... bilderna får inte bevittnas av allmänheten förrän de balanserats i PS. Hm, och datorn med PS är i källaren... som är sovrum för tillfället. Ergo kan jag inte rätta till dem förrän imorgon. Håll tillgodo, bilderna kommer snart.
Och mitt i allt; jag har kommit på en till grej. Alla lärare, alla lärare, alla lärare rackar ned på mig. Är det inte ett för "ineffektivt" trigonometriskt bevis så är det det återkommande gisslet med dålig struktur i svenska och engelska. Why do ya hate me dudes??!
Hädanefter ska alla postade inlägg skrivas med en sån här icke-struktur. Följ hjärnans svindlande kast från den ena lösa tråden till den andra. Peer inside my head. Lite som att åka Balder baklänges. Eller att bli svald.

dreamt your face

Vill bara dra täcket över huvudet. Klump i magen. Idag sjöng en koltrast ute men det kändes inte riktigt. Dona nobis pacem ffs.

"My swag, my life"

"Cause I'm in my own world

Where else would I be?"

Det här är så jävla bra. Man vill bara lägga sig på marken och sjunka ned i jorden och bli en del av universum.

lettmjeulk

Jag avslutade det jag höll på med för att sätta mig här för att skriva något. Nu kommer jag inte ihåg vad det var mer än det varken var särskilt positivt eller negativt. Ska ta och blogga oftare så att en mer naturlig och avspänd inställning till det här infinner sig. Det vore naaaaajz as hell. (Kolla, nu flippar det. Uttryck som "naaajz" och "laaawd" dyker bara upp som knarksvampar ur sockervadden en solig dag 1968. Såna där jävla uttryck förstör min bild av lyrisk harmoni i den här bloggen.)

Att sakna någon känns som att ha lättmjölk skvalpandes inuti skelettet. Eller att få en spark på vaden av någon med slalompjäxor på.

musik igen

Det finns så mycket bra musik därute. Så mycket att sätta tänderna i. Så mycket att tacka Spotify för. Ett av de värsta i-landsproblemen som finns är när man kollar på sina spellistor och tänker att hm, TTA kommer alltid att ha en stående inbjudan till att bo hos mig och sådär, de är ju Gud och Messias och så, men nu har jag lyssnat på dem tjugofyrasju i... nåväl, om inte tusen år, så i alla fall tre. Konservativt? Ja.
Men ny musik är lika gott som kall pizza. Mmmm, det gillar vi fo shizzzrrr. Massvis med ost och paprika i själen. Och vår är det också nuförtiden... hoppas att våren rasar in ordentligt och gör sig hemmastadd under tiden vi är i Hemsedal så att man kan känna kontrasten när man kommer tillbaka.

Idag är The sun smells too loud en bra låt.

musik über alles

Idag ska bli en mysardag. Ska bara gå runt och mysa. Mysa. Gillar ordet. Det vittnar om mjukisbyxor, teve och kravlöshet. Kanske avocados. Och när jag har avslutat min historiauppsats för evigt om ca 2 timmar kommer jag att tänka att life's a beach. Cuz it is dude.
Följande låtar kompenserar för dansen till Kate Ryan (...) igår. Would you wanna dance?

- Touch too much, Hot Chip
- Skeleton boy (Air France Remix) - Friendly Fires
- Ready for the floor, Hot Chip
- Those dancing days - Those dancing days
- Mine was real - TTA
- Introduction - Air France

Igår var det ett moment of freakness att addera till den eviga listan. Samma kontrollant som nästan satte dit Sarvi en gång satte nästan dit henne en gång till. Han såg ut som en blanding mellan Voldemort och en salamander. Fast precis som förra gången förhandlades dryga böter bort mha tungviktarverbalskillz. Sedan blev det streetfight längre fram i vagnen när Voldemort/salamander gav sig i lag med att sätta dit en hårdhudad mafioso. What a nite. Vet inte varför ni skulle bry er men jag hade hursomhelst ett hysteriskt skrattanfall.

somewhere near grand junction

Huvudet är lätt helium i detta nu.

what clowns are we?

Ibland blir jag så jävla trött på all denna strävan. Alla strävar mot något, mer eller mindre besatta av det. Varje dag något nytt, världen är ombytlig och alla vill så förtvivlat mycket.

Om du nämner Kafka tillräckligt många gånger i din blogg och låtsas att du skäms lite över att du är så pretto så har du tagit ett steg till i rätt riktning. Och om du skriver ordet pretto mer än fem gånger inom loppet av en månad så betyder det att du har en jävligt laid back attityd och lite självdistans till din egen intelligens. Man vill ju inte vara torr liksom.
Egentligen är du ju både sjukt cool och sjukt smart. Och så är blir man urban på köpet också om man läser Kafka. Mmmm. Sen sitter lite misantropi fint med. I grund och botten är alla sämre än vad du är, i grund och botten är det faktiskt bara du som är intressant. Du skulle vilja säga att du skiter i alla andras liv så länge de inte framstår som mer häftiga än ditt. Då kanske de tar rampljus från ditt eget.

Om du inte kan bli riktigt cool och verka som att du har ett intressant liv, kan du vara misantrop ändå - en äkta oldschool one. Då är det faktiskt nästan ännu bättre för då är du antagligen smart på riktigt. Du är ett plågat geni som sitter inne med alla svaren och måste dras med alla puckon. That's why. Du kan namedroppa. Du kan överanalysera allting och komma fram till att det bara är du som har fattat den sanna innebörden. Du kan testa omgivningen och köra det till ett race. Du kan bli lillgammal och fnysa åt hur dumma i huvudet de där är som skrattar för vad vet de om livet? Vad fan vet de? Finns det något logiskt resonemang bakom deras lycka? Nä, just det. Du har logiken och facit på min sida och har alltid haft.

Trött, trött, trött. What clowns are we? Vem spelar vi för? Om man ändå kunde springa på vertikala väggar och hoppa upp på molnen. Om man ändå kunde hitta ett kryphål.

ego sum eskapist

Det finns få saker som är så frestande som att avvika från ett trist historiaarbete som ska skrivas. Det finns sämre sätt att avvika på än att öppna en kartbok. Hela livet har jag bara kunnat sitta och titta i vår vackra "Världen i Focus", titta flera timmar i sträck på dessa tredimensionella, detaljerade kartor äver världen. Eskapist, javisst.

Brian Eno är mannen som har skrivit soundtracket till alla tankar på New Mexico, jetplan, öppna fält, Ventura Highway i verkligheten, Polynesien och Seychellerna. Kanske kommer jag aldrig att glidflyga som en albatross över Palo Alto och Stilla havet, kanske kommer jag aldrig att sätta min fot i Grand Canyon, men grejen är den här; trots allt så finns soundtracket kvar. Deep Blue Day tappar inte sin lyster, inte An Ending heller.

Åter till... historia A.

igney has spoken

En del saker är som att råka springa in i en vägg med huvudet före. "Det där var ju inte så smart", tänker man då. Man tänker att man borde ha sett upp eller bara varit lite mer taktisk. Jaja!

vad hände med vitos son?

Mycket man borde. Ikväll kollade jag på Gudfadern och GOOD LAAAWD varför blev Vitos son så kallhamrad? Vito hade en mycket mer traumatisk barndom än sin son, som hade en hyfsat okej skyddad sådan, och ändå blev sonen i det närmsta psykopatisk. Vito, Vito, Vito - du hade i alla fall ett hjärta där bakom underbettet.

Kul grej: ibland tycker folk att jag är känslokall. Då har de uppenbarligen inte sett Michael Corleone. Jag framstår som en gråtmild, kristen tant jämfört med honom.

Jag fyller 18 om 2 dagar. Fast just nu är jag sugen på middag (ostgratinerade nachos), fast klockan är kvart över ett på natten så jag får väl antingen sitta och stirra tills det är dags för frukost eller bara sova bort mina svåra hungerkänslor. Ikväll är en kväll som skulle kunna användas till något annat roligare än att sitta här men eh hehe... nu sitter jag här så no complainin' från min sida.

zen-buddhism

Nuförtiden är jag bara lat_mask_91 (med en stilig sär skrivning) som blir lite upprörd när jag förväntas läsa min filosofiläxa, som ställer mig öga mot öga mot diverse svåra problem.
Vad vi sysslar med för tillfället just nu är metafysik. Det betyder "bortom fysiken" och jag har precis kommit på att jag litegrann är en jävla naturvetare inne i mitt kalla hjärta ändå. Jag gillar icke att det är sant men jag finner någon form av tröst i det som är, jag vet inte, logiskt och symmetriskt. När frågan om stolen finns oberoende om jag tittar på den eller inte kommer blir jag nästan grinig. Det är klart att den gör det. Universum finns även om jag inte gör det, deal with it dude.
Finns världen på riktigt? Hur kan jag vara säker på att andra människors medvetanden existerar? Hur förhåller sig medvetande och materia till varandra?

I mina tvära stunder har jag lust att lugnt och sansat stänga igen böckerna och vägra att ta ställning. Jag vet inte om världen finns på riktigt. Det kan jag nog aldrig få reda på och vara helt säker på. Det kanske bara är en dröm. Samma sak med andra människors medvetanden. Varför ska jag hålla på och tänka på såna här omöjliga saker?
Jag vet inte varför jag reagerar på det här sättet.

Men... det är ganska trevligt någonstans ändå med ett ämne får en stanna upp och fundera. Så jag antar att trots att jag blir provocerad... ja, nåväl, så gillar jag filosofi. Om varje ämne vore som ett barn så vore filosofi som en liten irriterande treåring som man först vill lämna bort till första bästa dagis eftersom den aldrig lämnar en ifred med sina eviga frågor, men som tillslut får en att fundera.
Naturligtvis skulle han eller hon hamnat på dagis ändå eftersom barn är riktiga pain in the ass i vilket fall, men jag skulle inte sluta fundera ändå.

make it into heaven

Ibland, ibland är 50 Cent den enda mannen som kan förstå mig. Med rader som
"I'm like Paulie in Goodfellas, you can call me the Don" är det svårt att inte älska honom. Jag och Sarvi kan konsten att romantisera det hårda livet on the projects, det ska ni veta. Och 50 är den enda som kan konsten att spell the shit out, if u know what I'm sayin.

Nu över till något som är mycket mer wigga: franska. När ska man någonsin börja orka med det "ämnet"?

no alarms and no surprises

Radiohead är ruggigt bra har jag kommit fram till. Ytterligare ett fenomen i världen som min farbror introducerat mig till. Tofu och Radiohead!

Till skillnad från mig i detta ögonblick, som verkligen inte har speciellt mycket att säga. Saker och ting är för tillfället väldigt stabila, ingen turbulens här inte. No alarms and no surprises, för att citera Thom Yorke? Och ja, livet kommer alltid att kunna levas parallellt med olika låtar som soundtrack.

döv

Jag är den enda personen i universum som lyckas få vatten i öronen av att duscha. Det är inte helt bra. Irritationskurvan smyger sig mot sitt maximivärde.