Stress

Nu är det lite för mycket av allt. För mycket av det goda!
ungHBT kämpar trots allt på mot snåla stipendier och tisdsbrist. Idag har stora delar av Göteborgs affärsrörelser fått ta del av våra flyers. På onsdag ska affischerna upp.

Trots att allt är otroligt kul, är det också oerhört stressigt. Parallellt med allt annat är det en ekvation svår att lösa; jag har för första gången schemalagt delar av min fritid. Men... hursomhelst, det blir bloggtorka här en tid framöver.

Innan jag tackar för mig vill jag bara passa på att säga att lördag den 31 maj smäller det. Då ska hela stan komma på HBT-modefest på Röhsska Museet här i Göteborg. Det kommer bli hur bra som helst: liveband (bla Bonne Idée, ett av stans seriöst bästa), modevisning och en massa annat som är skitbra. Alla är välkomna! Kom dit, straight eller gay spelar ingen roll!
Tider som gäller är klockan 18 - natt.

//Your Cherie Amour

Another postcard

1994.
Jag kan inte riktigt uttycka i ord hur mycket glada skratt den här bilden bidragit till.
Notera mormors stiliga skalmar.

where soul meets body

Jag är trött. När jag kom hem idag så la jag mig bara på soffan och somnade. Sov ganska tungt i ungefär tre timmar, vilket kändes ganska instabilt. Särskilt med tanke på att jag sovit nio timmar inatt? Förstår verkligen inte.
Nu sitter jag här och känner mig dum i huvudet av trötthet. Franskaböckerna väntar. Nationella på torsdag lär bli en liten rysare i sig, men jag kan bara inte förmå mig att öppna böckerna. Det är någon sorts spärr där. Helst vill jag bara gå och lägga mig igen.

Igår lyssnade jag lite på ett för mig helt nytt band; Death cab for cutie. På grund av det löjliga namnet har jag länge dömt ut dem som ett emoband (alla emoband har löjliga namn; Bullet for my valentine, Panic at the disco, etc etc) men det visade sig o-stämma. Det här kan nog vara veckans låt. Kanske till och med sommarens? Videon är för övrigt också väldigt fin!

Nej, nu måste jag sätta lite fart. Okej. Okej. Japp.

ON TOP

"It's like a cigarette in the mouth
Or a handshake in the doorway
I look at you and smile, because I'm fine."

A POSTCARD

A postcard.

A map.

På riktigt

Jag känner mig verkligen inte glad. Jag tror att jag lyckades få G på nationella i matte B, det känns inte okej någonstans. Vaknade upp idag med ont i magen och illamående, typ ångest över hur mina resterande år på NV kommer bli om jag kör på ett jävla matte B-prov. Vill helst inte tänka på det alls. Det som på ett sätt är skönt med det här är att jag funderar på att byta till samhäll.
På riktigt.
Man har sina drömmar, jag hade någon sorts orealistisk dröm om framtiden som baserades på behörighet från nv. Jag tror att jag måste tänka om. På riktigt.
Var ska detta sluta?

Ready, set, go.

Jag tuggar tuggummi och tittar ut från mitt fönster, mot min egna älskade horisont som jag så många gånger förr beskrivit i denna blogg. Allt där är som det brukar, Renova-tornet står stadigt på sin plats och Kortedala ser dumt ut på andra sidan dalen.

Det som är nytt (som alltså inte var där förra veckan är följande):

- Körsbärsblommor, rosa. Det konfliktomsusade körsbärsträdet som står i min grannes trädgård har inte fått kopparspik i sin spröda bark än så länge. "Varför skulle den ha fått det?", frågar ni er nu naturligtvis. Och svaret är följande; eftersom detta körsbärsträds blommor lägger sig i drivor i min andra grannes trädgård hotade denna att egenhändigt döda trädet genom att slå kopparspik i barken. Ja se grannsämja!

- Gröna blad. Dom var inte där för så ganska nyligen sedan. De gör mig glad.

På mitt skrivbord ligger ungefär en miljon papper. Min skrivborsstol har tappat ett av sina hjul och har ständig bakvikt. En bakvikt som späs på av den massiva massa kläder som vräkts över dess rygg. Den välter hela tiden.

Imorgon tar matte B slut. Den omtalade matte B-ångesten uteblev och jag gillade kursen väldigt mycket, och imorgon är det dags för nationella prov. Det känns ganska stabilt. Jag tänker inte plugga ett dyft mer ikväll. Det är alldeles för vackert väder.

The flowers

Idag skrämde jag slag på mig själv. Helt plötsligt slog all den senaste tidens stress till på samma gång och jag tappade koncepten helt och hållet. Jag bara kände att jag var tvungen att komma ut, ut, ut, så jag bara sprang ut genom dörren (med gympakläder på, visserligen) och sprang fem kilometer på bara rent jävelskap. Det var skönt i alla fall, men jag önskar att det kunde hjälpa mot den kraftiga gastrit som hemsöker mig nu. Jag har så ont i magen att jag har lust att slå sönder någonting. Eller bara äta en fantastisk mirakelmedicin mot för högt pH-värde i magen som gör mig glad och go igen. Gastrit slår alltid till så fort jag känner mig spänd och stressad, och jag tror att jag pressar mig själv alldeles för mycket i dessa dagar, eller tror gör jag inte. Jag vet. Det är dags att andas lite och lägga i en lägre växel, för just nu går mitt liv i ett varvantal som jag faktiskt inte mår bra av...
Men men.
Igår var en komisk dag på alla sätt. Jag och min evige vapendragare (Sarvi) såg på kortegen och tänkte sedan gå på valborgskalas, men när vi fick reda på att kalaset var i Askim (det ligger LÅNGT ifrån Kålltorp) så bangade vi och gick hem istället. Köpte pizza och tänkte röka en vattenpipa med äppelsmak. Tyvärr så somnade vi klockan halv ett (nytt tidighetsrekord) som små barn. Jag fattar inte vad som hände med partypeppen, men vi sov i alla fall bort hela Valborg. Säg vad ni vill. Det är okej!
Nu sitter jag i mitt varma sköna kök och tittar på regnet. Ikväll ska jag trist nog plugga, jag har inget val, som den utslitna student jag är.