sending live, from norrland

Tjoho. Nu sitter jag i mitt studentrum i Umeå och har klarat av dag 2 på läkarprogrammet. Det känns verkligen weird kan jag säga - att plötsligt vara "där"; att ha nått fram till det man under lång tid strävat mot. Jag antar att det jag känner nu kanske inte är så värst representativt. Eftersom jag alltid protesterar mot häftiga och intensiva omställningar känns allting just nu väldigt fel och konstigt, jag tvivlar efter det lilla jag har sett av Umeå på att det är här jag vill spendera de närmaste fem och ett halvt åren av mitt liv. Å andra sidan vet jag att det är en fantastisk möjlighet att få läsa till läkare - många av de som är här har faktiskt sökt hit runt fem sex gånger och är överlyckliga över att äntligen få vara här. Och som sagt - det är bara dag två än, mycket i tankeväg kan fortfarande ändras. 

Ikväll börjar i alla fall nollningen och det blir nog spännande i vilket fall som helst!

dr Ignell @ your service

dag när jag satt i sjukgymnastens väntrum (stressfrakturen behöver fortfarande daltas med...) ringde telefonen. Det var ingen mindre än en programsamordnare från Umeå Universitet som ringde för att berätta att jag minsann kommit in påläkarprogrammet! Bara sådär. Började naturligtvis gråta och skrapa nervöst med den friska foten i golvet. Lyckades i alla fall ta mig hem oskadd, bedövad av chocken och av att höra mig själv säga "jag tar platsen" så nu sitter jag och söker desperat efter boende i Norrland - vi får verkligen hoppas att något dyker upp nu, annars får jag bo i tält. Innan måndag. För det är då uppropet är.

Var har nu jag lagt min renskinnsfäll, mitt stetoskop, och mina skidor...?

grün echzpress

Kom på en festlig grej. Idag är dagen då min gamla skola påbörjar läsåret. Idag är dagen då hundratals kids på Korsvägen knör sig ombord på ingrodda Grön Express för att dundra ut till Mölnlycke. För att gå till skolan.
Är jag en av dem? Ich think not...
Är jag avundsjuk på dem? Ich think not...

i-lands?

Jadå! Länge har gamla typ "Fysik-A"-block stått och fransat sig i mina bokhyllor,men idag var dagen då er hjälte, handikappad och skadad, bestämde sig för att slakta de asen tillsammans med allt annat gammalt bortglömt skolmaterial. Synd bara att jag inte tänkte på att det skulle bli jobbigt att städa upp efteråt. Nu sitter jag här helt matt i kroppen. Mitt golv ser ut som om man släppt in en vresig, vrålhungrig iller i en bokhandel och låtit den gå loss på det mesta i pappersväg där. Eller som en snöstorm. Orkar inte röja upp eländet.
Men snart ska jag träffa Sarvi lille och på tisdag ska jag äntligen få träffa en riktig ortoped som förhoppningsvis kan berätta för mig vad som är galet med mitt ben och framför allt vad som ska göras istället för att bara sitta stilla här hela dagarna. Det känns som om jag vill strypa mina kryckor vid det här laget. För de förtjänar att dö...

Och på fredag ska jag provjobba på ett jobb som jag verkligen, verkligen vill ha. Då duger det fan inte att hoppa fram med stålkäppar.

extrajobb

Äntligen lite medvind! Trodde aldrig att det skulle vända. Nu har jag i alla fall lyckats fixa mig ett litet extraknäck som Metro-nisse, en sådan som springer runt med en grön väst med en löpsedel på och delar ut gratis Ballerina-prover och tidning. Det bästa är att jag kan börja jobba precis när jag känner för det - så att foten kan få tid att läka ifred. Det hade varit sjukt surt att tvingas chansa och börja sporta gång-och-stå-jobb i dagarna bara för att riva upp skiten.
I vilket fall ska jag i alla fall åka och kolla på Lenny som ska vara modell på en catwalk på Kulturkalaset idag! Det ska bli spännande.

"du har ju sönder golvet!!!"

Det här klippet har jag väldigt kul åt i min passiviserade handikapptillvaro. Behöver jag nämna att jag är lättroad? De'e nice...

a. diehl

Så mycket mer charm i att spela ideologisk falskmyntare istället för nazist. Elleh? Man vill ju bara praisa karln.

you don't know what you've got til' it's gone...

Just nu går saker och ting ganska dåligt! För det första är jag arbetslös. För det andra sitter jag här med en hårt lindad fot i högläge och efter ett samtal med sjukgymnasten är humöret inte på topp... hörde ordet stressfraktur. Nu blir det kryckor och ingen fotbelastning (givetvis absolut ingen löpning) tills jag får träffa henne den 17:e augusti. Men jag antar att det bara är att tänka långsiktigt. Tääänk långsiktigt...
Ett nytt stillasittande liv väntar i alla fall temporärt. Du sköna nya värld. Full av böcker att läsa. Jobb att söka. Och så vidare.
Nä, nu ska jag rycka upp mig. Det kunde ha varit HIV!

razz timez

Har nu sprängt vänsterbenet tror jag. När jag sprang häromdagen kändes det plötsligt som om någon drev in en skruvmejsel någonstans över fotknölen och det blev omöjligt att ta ett enda steg till. Oroväckande nog känns det fortfarande ganska dåligt....fan, det känns som när jag en gång fick en spricka i handleden. Hoppas verkligen inte det ska behöva vara så illa för isåfall blir det inget Skatås på någon månad. Satans fan också... får typ bli rehabilitering med sjukgymnastik, simning och cykel istället. Kul i sommartid. Vi får ge det lite tid, tänker inte belasta i onödan på en vecka... sen är det upp till bevis. Eller raka vägen till akuten!

I alla fall, trots detta nederlag har jag nu röjt runt i hallonbuskarna och hittat runt 1 dl hallon. Hoppas det finns något mer i frysen att komplettera med så man kan slänga ihop en paj. Har enorma cravings att baka paj.

Nu när jag tänker efter är det mycket i mitt liv nu som kretsar runt hallon. Sarvi köper kroatisk hallonvodka, jag köper Bacardi Razz och plockar hallon. Istället för Cuba Libre med sedvanlig rom och cola (dvd vanlig Bacardi) kanse man borde blanda till Bacardi Razz med hallonsoda. Cuba Libre girlstyle. Och döpa drinken till "Razzia". Vilken bra idé.