HEROES

"Den 28:e mars släpps The Tough Alliance nya singel, »Neo Violence«, i butik. Det mest intressanta med detta släpp är att b-sidan, med namnet »Lucky«, tidigare är osläppt. Singeln släpps enbart på vinyl."

Jag vet att jag alltid kommer att kunna dra paralleller mellan varenda enskild händelse i mitt liv och TTA. Jag vet att jag inte vet ett skit om någonting, men att det här faktiskt är helt avgörande. Visst, jag är fanatisk, men det här är något helt annat, mycket större än fanatism. Det är för viktigt.

Soir d'hiver

It snowed and snowed

The whole world over

Snow swept the world from end to end.

A candle burned on the table,

A candle burned.

//

A corner draft fluttered the flame

And the white fever of temptation

Upswept its angel wings that cast

A cruciform shadow

поездка

För fem minuter sedan tänkte jag sitta här och skriva om på hur dåligt humör jag var, som den tjej jag är, tjejer gnäller en jävla massa över allt hela tiden, men i alla fall - det ska jag inte! För precis när jag hade knappat in det första b:et i "bitterhet" kom min pappa in och började prata, som pappor har en förmåga att göra när man sitter och surar vid datorn och mest av allt bara vill bli lämnad ifred. Och så säger han att vi kanske kan åka till New York i höst! Hallelujahmoment!

Så, bara så ni vet; jag må vara kass på allt och ful och gnällig - allt möjligt - men jag ska i alla fall få se Manhattan!

Dagens +: Hairspray och alla söta skådisar!

Dagens -: Avundsjuka.

Jag tänker prata om vädret. Det är visserligen världens torraste samtalsämne näst efter skolarbete, men lalalala, det är inte okej i någon av mina tår när jag öppnar ögonen och möts av snöstorm. Inte i mars. Inte i mitten av mars, inte dagen efter den första vårdagen. Lustigt att vintern kommer insläntrandes lite nonchalant sådär fyra månader försent. Jävla slöfock.
Men, ehem. Idag har jag sovmorgon, eller ja, kompledigt från den första lektionen i alla fall. Och solen skiner faktiskt. Jag behöver inte åka iväg till skolan förrän om ungefär en timme. Underbart. Det kändes som om jag behövde sova länge idag för igår när jag satt och tänkte kolla på Scrubs som började klockan elva somnade jag i soffan innan My name is Earl ens tagit slut. Jag tror att jag kommer att behöva gå i pension snart om jag fortsätter såhär. Jag är lika pigg och spänstig som en fräsch 84-bastare! Yepep.
Annars är det bara två schemalagda dagar kvar innan påsklovet tar vid. Och efter påsklovet blir det Hemsedal! Jag har alltså två veckors lov. Ibland är det bra skönt allting.

menäh

Gott folk! Imorgon är det fredag, äntligen. Äntligen. Ljuva dag och själens balsam. Tyvärr förmörkas den av en idrottslektion, som jag tyvärr, tyvärr måste gå på. Jag hatar idrott. Ända sedan den gamla goa tiden med gamla goa Dan-Olof "Obligatorisk Närvaro" x-quist har jag hatat detta "ämne" av hela mitt hjärta.
Inte för att jag alltid har varit såhär sjukt otränad som jag är just nu; nejdå - faktum var att jag var sportslig fram till det att jag började min nuvarande skola. Jag gick troget på varenda jävla lektion. Jag sprang runt Härlanda Tjärn tills jag bokstavligt talat kräktes. Jag sprang runt Härlanda Tjärn med mina converse, bara för att jag hade glömt mina riktiga gympaskor hemma. Min frånvaro låg på 0%. Och det, älskade vänner, det är ett prov om något på idrottmoral.
Nu har jag med något dåligt samvete skolkat från lite för många lektioner för att mitt betyg ska ligga på högre än G-. Det är inte bra. Inte alls. Jag måste skärpa mig, så imorgon smäller det. Yesbox.

Men prettoinställningen till det hela orkar jag bara inte med längre.

den här dagen är en lördag

Och det är vår ute. Det var vår på spårvagnen, och det är ljusblå vår som strömmar in genom mitt öppna fönster, och jag antar att det är vår överallt därute också. På andra sidan mitt älskade Renova - torn, som är ett dagligt inslag i min utsikt, ser jag ljusblå höghus och ljusblå berg, ljusblå luft och ljust blå himmel. Det är så vackert att det nästan blir en kliché; en överdrivet genomtänkt kuliss att studsa mina tankar mot - de studsar nästan av sig själva. Jag är tyvärr alldeles för dålig på att skriva för att föra resonemanget vidare, men ni förstår säkert vad jag menar.

Jag tänker på saker jag sagt och saker som jag kommer att säga, saker jag ångrar att jag aldrig sa och saker jag ångrar att jag sa. Också det är väl en kliché - att sitta när det är som vackrast och bli mer och mer sentimental. Jävla, jävla Tough Alliance och hela Escaping Your Ambitions, jävla leg 6 som får mig att tänka för mycket. Igen. Åh, vad hände med allt egentligen, det trasslade knut på sig själv och jag snubblade på tråden.

I kväll vet jag inte vad som händer. Jag får väl se på månskenet eller något annat spännande. Eller på... Kill Bill. Uma Thurman, ring om du ser det här. Vi har saker att prata om, du och jag.

never, never, never content

Personer jag vill gifta mig med eller bara bli bästa själsfrände med (utan inbördes ordning);

- Victoria Bergsman.
- John Dorian
- Wilson i House.
- Erik Berglund eller Henning Fürst
- Människan som uppfann plattången.