IKEA

Eftersom jag inte kunde vänta med att ge mig ut på vägen blev det redan i onsdags kväll en tur till ICA för att köpa godis inför kvällens härjningar. Idag var det dock dags för the real deal, dvs IKEA! Tror aldrig att jag känt mig som en soccer mum i lika stor utsträckning när jag fixade till Lennys bilbälte för att kolla att det inte hade snurrat sig eller något. Det kändes hundra procent knäppt att hon satt på stället där det i vanliga fall brukar sitta en körskollärare eller handlerdare (papa).
Jag tänkte kolla efter lite ljushållare men hittade inga fina. Alla var knall-cerise till min besvikelse. Vi åt IKEA-mat istället, mhmhmhh, gud vad gott. Jag älskar den maten. Sen sladdade jag ut från parkeringen och gjorde några schyssta burnoutz framför alla skrämda barnfamiljer innan jag tryckte gasen i botten och sladdade hemåt. Not. Tror aldrig jag har kört så försiktigt i hela mitt liv, faktiskt.

En annan funky thang är att jag har tappat känseln på ett ställe under vänster fotsula... det kan bero på att jag och Sarv-zor gick hela vägen från Vasagatan och hem och att jag körde freestyle, dvs utan skor. Det var två plusgrader och god knows I didn't suffer from fotsvett. Men vad göra när alla bussar slutat gå och högklackat smärtmässigt är samma sak som att klippa av tå för tå med en slö nagelsax. Kul var det i alla fall mitt i all misär! Nu blir det lite powernap och sen film. Bisous...

ÄNTLICHEN!

Dagarna jag INTE sett fram emot i en månads tid är äntligen till ända. Igår stod körkortsteori på schemat och idag var det uppkörning. Snittpulsen de två senaste dagarna har nog legat runt 180 bpm eller något sånt. Bra för hälsan? Näääää!! Gött med körkort? Jaaaaaaaa!!
Åh jag kan inte fatta att den här passiv-aktiva stressen äntligen är slut. Nu blir det inga mer gnälliga, stressade och ledsna inlägg här på bloggen på ett tag framöver. De senaste veckorna har nämligen varit helt tokiga med runt tre-fyra prov per styck och några inlämningar på det, PLUS fjärilar i magen inför det där eländes förarprovet och tråkig teori. Men nu är det klappat och klart, kan nöja mig med att bara kolla på mitt fina fina provisoriska körkort som tittar snällt på mig från skrivbordet.
Så glad!

worrywort

19 oktober

Okej, let's get thangs straight. Just nu går livet mest ut på att hålla sig flytande. Jag kan inte påstå att jag trivs med det jag gör om dagarna, men det är en begränsad tid av det hela kvar nu. Fram till jul blir det bara till att bita ihop och se glad ut (as usual). Den här veckan är en mördare och de första dagarna av lovet är också en elak tant men så fort onsdag dag passerat är jag om än kanske bara temporärt en liten aning friare.
Gå till skolan, bit ihop, åk hem, göra läxa, äta, göra läxa, sova. Fyra dagar kvar!

En annan grej jag inte fattar är hur vissa personer beter sig. Ibland blir jag så ledsen och oförstående inför allt. Ibland känns allt osäkert.

Det här blev ett av de mer ledsna inläggen jag skrivit, ni får ursäkta, men jag är faktiskt inte glad jämt.

mid-october

anyhow så fattar jag inte grejen med all populärkultur (filmer, tv-shower etc.) där folk säljer in sig själva för att få någon partner att välja just en själv. då måste man ju own up to the person om man visar sig vara dålig senare. som falsk marknadsföring, ungefär.

övrigt: dålig inspiration, bättring kommer kanske sen eller nåt

måste

så trött, måste köpa järntabletter, plugga kkt, träna, planera all tid, köra en jävla massa bil, träna, sova ut, sova ut, sova. istället för att ta tag i saker sitter jag här som vanligt. bra tjej 91

ratatat

Ratatat är musiken som förgyller min härliga tisdagskväll... den behöver förgyllas lite. Kombinerat med en kall läsk som grädden på moset efter en solid falafelrulle hade det blivit högt betyg. Varför skriver jag ens? Såhåhåhåååå uppenbart att jag bara svamlar för att slippa göra läxorna. Och plugga körkortsteori. Det drar ihop sig och jag börjar få likadana fötter som en and i januari. Inte orange och platta utan kylslagna. GÄH!

ZE ROMANTIC ERA!

Undantagstillstånd är ett ord som
jag gillar.

Kanske är det okej att lyssna på bombastisk, pompös arenarock när ett föredetta favoritband släpper nytt material - detta kanske är just ett undantagstillstånd; en ursäkt för att få gotta ned sig i pretentiositeten? Det kanske är okej med musik som ömsom låter som Arja Sajonmaa, Queen eller/och en spänd sjuttonåring med Pär Lagerkvist-ambitioner?

Jag kan tyvärr inte bestämma mig. En del av mig tycker såklart att allt romantiskt och storslaget är spännande som en detaljerad bild i taket på en kyrka, en del tycker att det är svulstigt och lättköpt. Skuggeffekter, övertoningar, orglar och ekon. Bilder på alplandskap i motljus.

För i ena sekunden låter Matt Bellamy som ett geni och underbarn. Och i nästa sekund får hans drama-queen-falsetto mig att associera till glory metal, luftslott och S&M. Det blir nästan för mycket av det goda. En musikalisk pizza med pommes frites, bearnaisesås, ananas och smält choklad.