Reflektor

Hej! Jag är ju sämst på att hosta upp inlägg. Men det är mycket nu. Det händer mycket nu, och mycket av det är väldigt roligt. På sista tiden har jag lagt ned väldigt mycket tid på amanuensprogrammet (min lilla mini-forskning vid sidan av) - undervisat, hållit på med våra försök och nu suttit med en massa papper som ska sorteras. Oh well just den delen kanske inte är den festligaste. Men. 

För övrigt känner jag en våg av inspiration. Vet dock inte till vad, men jag känner mig allmänt på gång. Lite hyper. 

Fredag kväll

Hej!
Här kommer ett pretentiöst inlägg men ni får bita ihop.

Fredag kväll igen. Gud så härligt efter en vecka ute på klinik igen, hade nästan glömt bort hur det är att dra på sig vita kläder och traska fram och tillbaka i kulvertarna mellan olika avdelningar. Just nu neurologkurs med två dagar i början av veckan på strokeavdelning och två veckor på en vanlig neurologisk avdelning.

Jag vet inte vad jag ska säga om neurologi egentligen. Det har alltid varit det jag sagt att jag vill jobba med och det jag känt mig mest motiverad att plugga. Och så är det fortfarande, men oj oj oj. Jag förstår alla som ryggar inför det. Diagnoserna är tunga och i många fall fruktansvärda, fruktansvärda, fruktansvärda och efter första dagen på den neurologiska avdelningen kändes det som om jag hade en tung sten mellan lungorna istället för ett hjärta. Gjorde det svårt att andas.

För vissa saker man ser känns som om de aldrig släpper från en på riktigt, och en del sjukdomar kommer man kanske alltid att hata mer än andra. Många av de neurologiska sjukdomarna är just såna. Hjärntumörerna, dessa vidriga, vidriga knölar. Parkinsons sjukdom. Man hatar dem, man är skräckslagen inför dem, men samtiigt finns viljan där att slåss mot dem. Göra vad som går. Usch. 

Och perspektiv, kära vänner, det får man. Med ben som bär en framåt i snabb takt, fingrar som kan hantera en penna, ett ansikte som speglar ens känslor utan att stelna i en mask frikopplad från allt vad emotion heter. Tacksam. 

Nej men hej

Hej. Nu gick det sådär lång tid mellan skrivtillfällena igen. Det kan ha att göra med att de sista månaderna varit ganska kämpiga med flytt, tentaskrivande, muntaplugg och allt allt allt. 

Jag tentapluggade mellan jul och den 10 januari (då jag skrev tentan) mer eller mindre konstant. Svåraste tentan jag tragglat mig igenom kan jag säga och jag var vid utgången från tentasalen mer eller mindre beredd på att få göra om den. Nu såhär i efterhand kan jag dock konstatera att det gick otroligt bra trots den extremt negativa magkänslan. 

Från tentasalen sprang jag hem och började flyttpacka. Helgen 11-12 januari flyttade jag in i min nya lägenhet. Efter detta följde två veckors praktik i Varberg vilket i klarspråk betyder upp 05.15 ur sängen och hem igen genom dörren runt 18.30. Och under denna tid försökte jag även flytta in mig det sista. När dessa veckor var slut kändes det lite som att braka in i en vägg. I skolan hade vi någon typ av interaktiva gruppdiskussioner om patientfall, vilket ju säkert var bra men som jag brutalt skolkade från. Orken, viljan och lusten att gå dit var helt enkelt lika med noll. Jag sov istället. Tror aldrig jag sovit så mycket i mitt liv. Dagar med sömn. Fast jag tror jag behövde det.

Och nu sitter jag här, med även en avklarad munta i bagaget och med en veckas VÄLBEHÖVD ledighet bakom mig. Imorgon börjar en ny kurs. Jag känner det som om jag är lite pepp igen. Och det börjar bli ljust ute. Om den här tröttheten bara kunde ge vika, men det gör den. Snart. 

Pluggis

Sitter och snörvlar, hostar och försöker disciplinera mig själv till att nöta in ännu lite mer kardiologi, ännu lite mer akutmedicin, änn lite mer av allt. Jag har typ tentapluggat sedan 20 december och är hjärtligt trött på det. En vecka kvar och det är då alla lägger i den sista växeln och spurtar av satan. I ungefär samma veva kommer mjölksyran ikapp mig och jag lägger ner mindre och mindre tid för att typ två dagar innan bli apatisk och skita i allt. På något sätt brukar det lösa sig ändå och jag hoppas att det blir så den här gången också.

Men allt är inte bara segt. Idag har jag i hämtat ut nycklarna till min nya lägenhet. Ja, ni hör ju själva. Min. Nya. Lägenhet. En lägenhet som jag och jag själv står på kontraktet för och mina ord är lag. Lag och inget annat. Jag och min far ska köra dit en dammsugare ikväll. Enorm spänning. 

Waaaaaa!!!!