Långhelg

Två veckor in på terminen har gått och ja, jag har redan känt tvåans ljuva sötma. Bredvid mig strävar en 0,5 m hög bokstapel efter ett gyllene jämviksläge. Jag funderar på om den kommer att lyckas och stå kvar, eller helt enkelt misslyckas och välta över mig så att jag slås till marken av dess enorma tyngd. Och dör en våldsam, men dock ärofull död som plugghäst. Lärarna på min nya skola har en optimistisk syn på tid.


Men jag har studiedag på måndag i alla fall. Ska bli underbart. Och idag blev jag lycklig när jag tittade upp mot himlen och såg inte mindre än 10 Tiger Moth-plan ta sig fram däruppe, i en snygg formation. Inte varje dag man får se det. På tal om flyg så funderade pappa och jag på att åka till Göteborg Aero Show imorgon (dit dessa plan antagligen var på väg), men pappa dissade det till slut eftersom han tyckte att Flygande Tunnan är töntig. Jaja.



Muse - The Small Print

it's a new life

Igår var jag i Kungsladugård och sa hejdå till Lottis. Hejdå som i att jag inte kommer att se människan på mer än tio månader. Har verkligen inte greppat att hon faktiskt ska åka. Till USA. På måndag. Usch.

Allt kändes som avsked på många sätt och när jag sedan skulle hem och började promenera i mörkret mot spårvagnshållplatsen kom allt det nya över mig och sen var jag tvungen att hoppa av spårvangen vid Vasaplatsen, bara för att det kändes som att jag höll på att explodera, eller något. Jag gick jättelänge, men det hjälpte inte. Det var den där äckliga känslan av tomhet som alltid lägger sig över en som en tjock ångestfilt när det är dags för olika sorters uppbrott. Man kan gå hur länge som helst men man kan aldrig gå ifrån sig själv. Man går bara sönder.

Men Lottis, du kommer få det underbart där borta i väst! Jag känner det på mig. Och sen när du kommer tillbaka ska vi åka till Arvika och baka cheesecakes och tusen andra saker och det kommer att bli marvellous.

back och trackzzzz

Nu sitter jag i mitt goa kök och har precis gjort något dumt. Jag har tryckt i mig en grandiosa-pizza med mozzarella och tomat. Den var inte ens god. Ändå åt jag den? Antagligen var den även fullproppad med 567 olika sorters härdat fett och 366 sorters konserveringsmedel. Blä.
Skolan har ännu inte riktigt dragit igång så vi slutade klockan tio redan. Nu ska jag bara packa min väska och sedan dra iväg på nya äventyr i stadens vimmel klockan ett på tisdagseftermiddagen och träffa Elinpelin. Tror även att jag måste köpa ett hänglås. Nu vet ni det.

Jag vågar inte riktigt vara positiv än, men min klass känns än så länge bra. Det märkliga är att den heter samma som den förra.

23.36, lördag

I torsdags fick jag äntligen ett besked som jag väntat på väldigt länge. Detta räddade resten av mitt sommarlov, de tre dagar som då återstod. Synd att jag inte fått detta besked lite tidigare. Surt sa räven. Då hade jag sluppit mycket grubbel och en och annan sömnlös natt.
Orka att det låter som att jag har fått någon sorts "du-ska-inte-dö"-utlåtande från en knowitalldoktor.
Nej, så var det naturligtvis inte. Beskedet var att om allt går som det ska, så kommer jag att spendera mina två återstående gymnasieår på en helt ny plats. Det ska såklart bli tråkigt att lämna mina små samhällare bakom mig, men mycket mer än så är det nog inte.
När jag tänker efter känns det som om jag hamnade på D-er mycket av en slump. Jag ändrade mitt gymnasieval sista dagen i en ren impulshandling för att jag hade hört att det var "chill där", och för att Hvitfeldtska som jag först hade valt verkade vara en sjukt jobbig skola. När jag nu tänker tillbaka fattar jag inte riktigt logiken i detta. Hur kan man vara så nonchalant? Jag tyckte säkert att jag var hur edgy som helst men gränsen mellan edgy och korkad är... hårfin. Och det insåg jag ca ett år senare, det vill säga nu i maj.
Så nu vet ni det allihopa, ni bortom den närmaste lilla sekten som är närmre krets.

Så nu återstår ca 37 timmar av mitt sommarlov innan jag återigen går in genom portarna till en helt ny skola. Läget är under kontroll, tror jag.

Goodbye/time is running out

Augusti är utan tvivel den årstid då saker och ting förändras. September också. Än en gång är det dags att bryta upp, både för min och andras del. Hur mycket man än vill hålla fast vid det som är, måste man gå vidare. Av sommarlovet återstår tre (!) dagar och det känns väl sådär.

Anna och Lottis sov här inatt. Jag är så glad att båda går så bra ihop. Det var väldigt mysigt i vilket fall, fast också naturligtvis vemodigt. Även om det inte är uttalat vemodigt så var ändå hela gårdagen lite sorgsen innerst inne, eftersom Lottis drar snart. Åker, schappar, dunstar kvickt som en iller. Till USA. Ännu ett avsked, ännu en förändring. Usch. Fast ett år går faktiskt sjukt snabbt, särskilt om man jämför med hur snabbt ettan har gått.

Jaha, det här inlägget blev ju lika jävla emo som alla andra inlägg jag skriver. Fast jag talar sanning när jag säger att jag är väldigt glad ändå. Ni behöver inte fatta.

The future is our only friend.

on the fly

Igår kväll ringde min farbror mig och frågade om jag ville åka upp till rikets huvudstad för en dag. Jag tackade ja och fick en välbehövd paus från gbg. Fast det var inte det enda. Jag fick ett äventyr på köpet; jag fick sitta i cockpit under hela flighten hem eftersom min onkel onkel som jobbar på SAS korrumperade in mig hos sin coworker-kapten.

Jag har alltid haft ett komplext och komplicerat förhållande till världen som sträcker ut sig däruppe 10 000 meter ovanför oss. Skräckblandad förjusning kanske man skulle säga. Samtidigt har jag alltid känt en konstig trygghet i och med flyg. Vilket antagligen beror på att både farbror&farfar var/är piloter. Yes. Idag förändrades min syn på flyget helt radikalt. Jag är inte skräckblandat förtjust. Jag är bara förtjust. Jag kan inte riktigt klä min upplevelse i ord men jag kan bara rekommendera er; om ni någon gång får chansen att åka i cockpit under en flight - TA DEN!
Att sitta och bara se startbanan framför sig samtidigt som planet accelererar är ingen dålig känsla. Marvellous!

#95 2in1

Jag har verkligen extremt tråkigt. Men bilden hatar jag verkligen inte. Permanent vacation <3

Sitter i detta nu och väntar på morgondagen då jag ska ta med min lilla kusin på en wilderness trail i Slottsskogen och vara föredömlig och sånt. Min syrra kollar FYI på världens sämsta film med äckliga Rob Schneider, Deuce Bigalow (?!). Han påminner min sjukt mycket om en gammal musiklärare jag hade en gång i tiden (högstadiet) som satte ett välförtjänt IG på mig i musik. Allvarligt talat. Rob Schneider ser exakt ut som AH. Alla Kålltorpskids vet vad jag talar om.

Men men. Nu ska jag väl göra ett till quizzzzzz på ansiktsbok för att ta reda på något nytt om mig själv. I grekiska gudar-quizzet blev jag Chaos, passande nog. Dör av excitement.

#93 söndag

#92 - mer de glace

We can't find you now

But they're gonna get their money back somehow

And when you finally disappear

We'll just say that you were never here