tillbaka vid brottsplatsen

Hejhejhej!!! Usch, den nya bloggen blev inte fin och bra, som jag ville att den skulle bli. Den blev alltså ful och dålig. Tre nyheter:

1. Huvudvärken i mitt huvud är en efterbliven räka som borde skaffa en hobby 

2. Snart ska jag och Lonzer ut och fota höstaftonen (räka; jag trotsar dig...)

3. Det ryktas att Embassy släpper nytt i höst. Hoppas det är sant.

Imorgon ska jag till Sahlgrenska och göra en skelettscintigrafi. Sckelettskintigrafi. Skckelcsigrati. Sckinkelscintilettskraftrig. Jättesvårt att stava - ännu svårare att uthärda eftersom man måste bli karvad i armvecket med en nål. En nål fylld till bredden med radioaktiva thingies. USCH!!

bulgarian

Idag har jag varit på en jobbintervju som jag hoppas leder till något, skulle visserligen vara väntat om den inte gjorde det eftersom ödet alltid begår självmord när jag får igång någonting i jobbväg (defekt fot, internutbildning på skoltid, trasig mobiltelefon, etc etc) , men vi kan i alla fall hoppas att den här gången blir annorlunda. Bestämmer mig för att surfa på en positiv våg av framåtanda och laga till en bulgarisk linssoppa. Ambitiöst ska det vara!

HOPP!

Jag börjar se slutet på en lååååååång och jävlig tunnel. Timmar och åter timmar av rehabträning och sjukgymnastik verkar ha payat off. Balansplatta, drake, tåhävningar, testcykel, simning, gummiband... För idag kom 17-bussen körandes och jag tänkte på mitt sjukpensionärs-sorgsna sätt att "där gick den, jag kan ju bara snigelgå, halta och se ledsen ut i vilket fall", men sedan satte benen igång att springa utan hjärnans kommando - som om de hade glömt bort 7 veckors koma. Segerns ljuva sötma. 

Och ikväll, eller rättare sagt inatt, är det en-av-två-gångsjobb som intervjuare på Stigs center som gäller. 00-03 är min aviga arbetstid. Därför ska jag snart dricka en kopp starkt kaffe, sätta mig i bilen, raida ut på E6 and kick some serious survey-ass. Med en fet timlön. 

tyrkisk peber!!!

IDAG...

har varit en sjukt effektiv dag. Jag har sökt jobb som vanligt (ganska pliktskyldigt och mer och mer uppgivet), och varit en flitig individ och pluggat ORD inför högskoleprovet. Yada yada yada. Vad man lär sig. Rehabträning (som är så sjukt kul) har också hunnits med. Töntigheten nådde till slut sin kulmen när jag och Lennyboy var tvungna att använda GPS för att ta oss till Guldhedstornet för att ta en fika - det är inte lätt att hitta när det är svårt. Mysigt var det i vilket fall och sjukt billigt.

De här dagarna är på tal om ingenting ganska konstiga. "Nice, men inte okej" sa Sarvi och det stämmer. Det är faktiskt ganska nice att inte ha varken skola eller jobb att haka upp sig på. Fast samtidigt ligger en gnagande känsla i magen av att det i grund och botten är fel. Att bara chilla runt i Kålltorp hela dagarna utan inkomst känns faktiskt lite enerverande. Vi ville ju resa och leva fetinglivet men nu sitter man här och undrar vart cashen finns. Hm. Och klockan står inte still för den delen heller.

min korta läkarkarriär

Nu är jag hemma igen, från Umeå. Läkarutbildningen fick ett snabbt slut, åtminstone den här gången. Peppen att bo i Norrland när man kanske skulle kunna komma in på samma utbildning i Göteborg var... låt oss säga obefintlig. Jaja, jag gav det en chans i alla fall och kunde efter bara en vecka konstatera att Umeå med dess slumpmässigt utplacerade studenthem i diverse granskogsdungar, byggarbetsplatser och iskyla kanske inte riktigt var rätt forum för mig. Bättre lycka nästa gång!