Åh, så lättad just nu. Sedan några veckor tillbaka har jag haft det välbekanta hotet över mig att fixa en praktikplats. Jag antar att den associerade bajsnödigheten över detta härrör från sjunde klass då man var tvungen att ordna praoplats på egen hand och med gråten i halsen ringde runt till alla caféer, ICA-handlare och dagis man överhuvudtaget kunde hitta i telefonkatalogen - med den ångestfräsande insikten att ett misslyckande med att få napp skulle leda till två veckors stigmatiserande, förnedrande vistelse i en klass med yngre kids. Alla skulle veta hur oönskad man var i arbetslivet, kasserad redan som fjortonåring. Sug på den ni.Ja, ja, hematologen på Östra vill i alla fall ha med mig att göra, vilket jag är innerligt glad över! Kanske inte så många i min ålder som bryr sig så mycket om just hematologi, men sån är jag. Jag längtar till det är dags! Nu ska jag plugga... eller kanske åka till friidrottens hus och kolla på CF när han springer häck? Fast where's the fun in that när man kan springa själv? Äsch, får bli en lugn stund med neurologi istället. PUSSHAJ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar