Ja, det är jag. Insåg att jag efter imorgon, då jag köpt min Klinisk Kemi-bok, kommer att ha nätta 103 kronor på kontot. CSN om tio dagar. Tio dagar på denna summa, kommer att bli en givande inblick i hur det är att tillhöra den där fraktionen av personer i världen som lever på en dollar om dagen. Fast jag ska inte klaga eftersom det finns pengar på matkontot i alla fall. Men det är satans gnidet att en kursbok ska kosta runt tusenlappen. Förstår egentligen inte hur det kan vara tillåtet. Känner mig som en proletär.
Ja nåväl, reumatologiveckan förflöt som den skulle, förutom viss bristfällig handledning på sjukhuset i regionen. När vi kom till vår placering första dagen behagade ej överläkaren komma och hälsa på oss, och jag fick i brist på annat hasa efter en måttligt (läs superirriterad) läkare som blev alldeles otålig när jag ville klämma ledstatus.
Andra dagen däremot, då var det action. Nyss nämnda överläkare insåg antagligen att jag låg minus på inlärnings/prestationskontot och deklarerade att jag hade en kvart med hennes patient innan hon tog över. Och när jag var klar med anamnes, medicingenomgång och ledstatus var det bara att sätta sig och diktera. Inte visste väl hon att jag icke dikterat förut i mitt korta liv, arma dam. Men en timmes skrämt mummel och stakande i diktafonen var det gjort i alla fall. Pangbom.
Förut genomförde jag ett otroligt tråkigt fast ändå rätt gött träningspass. Orkar ej förklara vad det var, men det gick ut på att springa upprepade varv runt grusplanen på Nya Lundenskolan. Fantasi, mina vänner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar