Nu är det ett dygn sedan jag kom hem ifrån Hemsedal. När jag vaknade imorse, klockan halv sex, tänkte jag på hur underbart det hade varit att vakna där istället för Göteborg. Och när snön yrde förbi ute i halvmörkret kom decemberkänslorna smygande - helst av allt ville jag bara tvinga pappa att lasta bilen och köra tillbaka till Norge, men han hade åkt till Stockholm så det sket sig. Fan. Och jag kan säga att efter två veckors lov är peppen på skolan enormt låg. En obehaglig känsla av prestationsångest förstärks varje dag och förvandlar mig gradvis till en asocial pluggis. Lärarna flippar lite mer och snart kommer de nog att börja lägga prov och inlämningar på helgerna för att få plats med allt. Och bara för att de tycker det är så mysigt.
Faktum är att jag borde plugga exakt i detta nu, men nej, nej, nej, jag vill vill vill inte pallar inte. Ge mig peppen, någon! Pepp! Nej, inget mer satans plugg ikväll. Kobra börjar om en halvtimme. Fram tills dess tänker jag bara vara slö.
Jag lyssnar på Imogen Heap. Hon är bra. Tur att jag började lyssna på Frou Frou, annars hade jag inte upptäckt denna vackra människa.
På tal om musik; någon som råkar ha en gammal vinylspelare till övers? Pappa (han är poppis i dagens inlägg) råkade suga upp skivspelarremmen med dammsugaren så vi har ingen. Jag kan inte lyssna på min Neo Violence - singel. Ni förstår säkert att det här är en katastrof? Aidez-moi!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar