Jag är trött på sättet vilket den fjortonåriga emo jag råkar komma ivägen för knuffar mig brutalt åt sidan på när jag står för nära bussdörren (andas andas andas inte knuffa tillbaka inte knuffa tillbaka inte vrida runt emons acne-näsa, potato-shape 2.0). Jag är trött på att elen som lyser upp Göteborgs vulgäraste plats - Liseberg - är ett perfekt bevis på överflödsonani för vårt materialistiska jävla skitsamhälle, el som skulle kunna försörja typ halva Sudan. Och trött på att folk inte tycks kunna uttrycka sig på andra sätt än genom vad de shoppar, och de shoppar mycket, och de shoppar hela tiden, åt helvete med ändliga resurser - här kommer jag; julhandling. Trött på att jag cepar järnet större delen av min vakna tid, att jag flunkar matteprovet järnet, att jag överhuvudtaget känner mig som typ prio 67 på alla busy människors priolistor, att jag inte kan sova, att jag inte kan plugga (jag funderar seriöst på att gå till doktorn - jag tror att det finns en risk att jag lider av ADHD på riktigt, koncentrationsstörningar, whatever). Någonstans har ett fel begåtts, någonstans på vägen tappade vi bort kartan och kompassen.
Krama mig gärna hårt. Det är väldigt godkänt. Jag är inte helt okej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hård kram till dig! Du vet inte hur tankeläsande du är, typ nittioåtta procent av det du skriver om är sånt jag också tänker på PRECIS typ just nu! Vad är det med december?
Ja, en stor kram från mig till dig Hanna. Julklappshandeln har helt klart nått en sjuk nivå. Bra att det är människor som reagerar och synd att det inte är fler som gör det. Känns som om många av oss skulle behöva hitta tillbaka till vad som verkligen betyder något. Kramkram//Linn
Skicka en kommentar