Åh vilken ofestlig dag. Regnet vräker ned och det har det gjort i nästan ett dygn, hösten närmar sig och jag börjar bli lite orolig att inget jobb kommer att bli mitt tills dess. Eller ja, orolig och orolig... jag vet i alla fall att nu har jag sprängt 70-sökta-jobb-gränsen och resultatet intresserade svar tillbaka är 0. Jag ställer mig frågan vad det hjälper att sitta här och fundera och bli oroligare för varje minut som går (blir alltid lika low efter en halvtimma på platsbanken) - klart det inte hjälper mig ett minsta dugg men det är så lätt hänt. Det verkar som om jag har den läggningen, oroar mig för mycket ständigt och jämt. Jaja, på bilden ser ni i alla fall en kille som inte oroar sig speciellt mycket över någonting! Om man ändå vore Aldo, fan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar