Fan, nu har jag gjort det, jag har bakat cupcakes! Jag känner mig lika nöjd som jag ser ut på bilden. Wohooooo. Återstår gör bara att se hur de smakar. Antagligen lär det hela stranda i en besvikelse, men man lever bara en gång... living on the edge. Kan vara värt. Imorgon är sista dagen på jobbet och det känns både knäppt och som en stor fet lättnad. Lättnad för att man inte behöver släpa sig upp ur sängen klockan 6.15 varje morgon och hänga hela dagen i fula vårdkläder som tar bort all tendens till en formad kropp, knäppt därför att det har varit en bra tid helt enkelt och för att det känns som om man faktiskt har betytt något för någon, i alla fall ibland. Jag trodde aldrig att jag skulle sitta och våga försöka trösta någon patient som är ledsen inne på avdelningen utan att säga så mycket, bara våga vara tyst och lyssna utan att ge råd.
Nu blir det snart sängen för min del. Sista dagen på jobbet väntar som sagt, nyss nämnda cupcakes blir det till att servera patienterna och personalen! I sure hope they're good...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar