Muse är bra. Bliss handlar om avundsjuka på det sätt som jag känner den, och det är skönt att någon kan och lyckas med att förmedla de känslorna i en enda låttext. Avundsjuka är ett av våra absolut mest tabubelagda ämnen. Jag menar inte avundsjuka som i "åh, jag är så jäkla avis på din iPod" utan äkta avundsjuka - sån som man inte för erkänna att man känner. För visst lider vi alla av det? Jag kan i alla fall tala för mig själv när jag säger att en irriterande, stickande och obehaglig känsla av just avund är vad jag känner i dessa dagar.
På vad vet jag inte, det kan vara allt mellan himmel och jord, men känslan finns där större delan av tiden och får mig att skita i allt och alla och bete mig konstigt. För gräset är alltid grönare på andra sidan för mig. Man ska uppskatta det man har, visst, men mycket vill ha mer.
Det var ett jävla tjat idag - så jag går på det väsentliga!
Nu är det bara EN dag kvar till det att vi åker till Arvika. Ojojoj. Jag sitter här och är helt paralyserad. För tjugo minuter sedan skulle jag leta upp min biljett som fanns prydligt ihopvikt i min tidskriftssamlare. Trodde jag. Tror ni att den låg där? Några gissningar?
Nej, precis - naturligtvis låg den inte där. Jag funderade på om jag skulle börja torrhulka, hoppa ut genom fönstret eller bara sätta mig och stirra ut tomt i rymden. Inget av detta blev det. Tack vare att jag hittade den på ett ställe där jag kom ihåg att jag hade lagt den i samma sekund som jag såg den. Pling. Andas Så nu sitter jag är med min biljett och är lycklig igen, och har börjat fundera på en packlista! Jag kan ju bara tillägga att vädret för mitt älskade hemmalandskap Värmland ser ut på följande sätt:
Inte helt fel.
1 kommentar:
fan va gött väder. Jag känner peppen
Skicka en kommentar