Himlen därute är blå. Mörkt blåsvart och ful och regntung och jag vet inte hur det är meningen att man ska kunna känna pepp what so ever en onsdagseftermiddag i november. Jag har under några dagar känt ett omättligt behov av Wes Anderson-filmer och bestämde mig för att se Royal Tenenbaums igår eftersom min pappa med kollen hade sagt att ja ja, den har vi. Nej.
Jag blev oresonligt gråtfärdig när jag insåg att pappa hade blandat ihop den med Rushmore som inte alls är lika bra. Jag funderade på allvar på att ringa till hans jobb och skrika i luren eller krypa in under sängen och gråta, men jag orkade inte resa mig ur soffan så det blev inte så.
Hur kan man blanda ihop Royal Tenenbaums med Rushmore?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar