lördag 17 november 2007

I guess I should know better when it comes to falling...



Planen som jag kom på för ungefär sex minuter sedan är nästan färdig nu. Sent om natten ska jag fira mig ut genom mitt fönster med hjälp av något á la hopsjavade lakan, landa på marken tyst som en indian, smyga mig bort genom mörkret och slutligen knacka på hemma hos Victoria Bergsman. Väl där kommer jag presentera min storslagna plan som går ut på att vi rymmer hals över huvud någonstans, till någon fin plats långt ifrån verkligheten.

Och så kan hon sjunga Only Yesterday om jag någon gång skulle få svårt att somna om kvällen.

Jag tycker inte jag behöver veta mer om min framtid för tillfället. Det här låter som ambitioner nog. Men ni behöver inte vara ledsna för min skull; jag lovar att skicka vykort varje jul och påsk.

För övrigt är min far ute och svirar såhär i nattens sena timma, uppenbarligen en kväll i partyts tecken. Och de tjatar om att det är så jobbigt att vara tonårsförälder? Jag fnyser åt något så barockt. Nej, bevare mig väl för + 45-åringarna. Där kan vi snacka opålitliga party animals som är ute och dräller nätterna igenom som värsta sortens förbrytare. Bevare mig väl och himmel och pannkaka och kors i taket. Jag är helt genomtrött, genomflummig och regnbågar i ögonen. Måste sova inför morgondagen snart tror jag, och drömma mig igenom allt vad Victoria Bergsman någonsin sjungit. Godnatt.

Inga kommentarer: