Att släppa taget.
Hur svårt kan det vara?
Hur svårt kan det vara att öppna handflatan och göra sig fri från sitt eget järngrepp?
Ett järngrepp som så krampaktigt och skräckslaget håller fast vid något som i längden skadar både en själv och andra?
Varför har greppet från början fastnat i det där paralyserade klamrandet?
Och vad är det som gör att man sedan låtit greppet stelna och snärja en i en helt förvriden och låst nacksving? Släpp, idiot, du lever bara en gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar