Våren är en sån konstig tid, den har alltid varit det för mig. Jag går runt och känner mig vemodig. Och så har jag dåligt samvete över okänd sak. Det känns som om jag har någon typ av framtidsångest som tar sig uttryck i att jag absolut inte vill släppa taget om den tid som är just nu. På just våren blir det alltid såhär. Kombinationen av känslor är lite obehaglig, vet icke hur jag ska förhålla mig till det hela. Diffusa, diffusa känslor. Och så försöker jag bota det med musik.
Utöver dessa konstiga sinneslägen går saker rätt okaj. Snart börjar vi packa ihop våra saker eftersom killen som vi hyr lägenheten av ska bo här i sommar. Och det ser inte bättre ut än att jag i sommar måste flytta hem till Wingårdsgatan och sova på soffan i vardagsrummet hos mamma. Mambo blir jag då enligt populärt språk, men man kan även kalla det för loser om man är lite mer barsk.
Utöver detta är jag ganska sugen på sommar. Forskningen ska bli så väldans rolig att komma igång med på riktigt. Neuroneuroneuro. Namnnamnam. Jag sa precis till CF att om vi får en dotter så kan vi döpa henne till Cerebelle. Fick inget jättebra gehör för detta, men som allt i livet mjuknar det väl vid bearbetning. Ska sova nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar