Det är en vacker och underbar lördag, så jag tänkte ta tillfället i akt och gå ut och få mig en härlig långpromenad och lite dagsljus. Tänkte unna mig en tretimmarsvistelse och betrakta den vackra naturen där allt lever i symbios, jämvikt och balans. NOOOT!
Naturligtvis ska jag inte gå ut. Jag hade väldigt gärna velat men med allt skolarbete går detta icke för sig. Historia kallar. Längtar efter varmare breddgrader, lyssnar på Learning to Fly, och tittar på den väldiga himlen utanför fönstret. Den duger helt klart som kuliss för mina drömmar även om det är långt dit och en fönsterruta emellan.
Kommer underfund med att jag för första gången på länge känner någon form av balans och fast mark att stå på. Länge sedan som sagt. Kommer underfund med att jag egentligen är lyckligt lottad. Symmetri, jämvikt, balans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar