Since I met you

Jag glömmer inte (den du tror att jag inte minns)
men (den ni tror att jag minns) är utanför skallbenet
jag är visst helt invers
som om jag inte alltid varit det.

Jag borde inte sitta här och blogga när det finns så mycket annat nyttigt&nödvändigt att göra. Nej verkligen inte. Verkligen inte! Mitt liv är så schemalagt och inrutat att cellerna i kroppen är kubiska.
"Om någon ger dig ett randigt papper, skriv på tvären", sa Einstein en gång. Han gick nog aldrig i tvåan. Fast det måste han ju ha gjort förstås. Han var väl bara en upphöjd genious outlaw som var rebellisk genom sin extrema intelligens. Det måste vara underbart att inte behöva vara något annat är sån, att inte behöva bry sig eftersom man duger ändå.
Snacka om att ha sitt på det torra.

Och ja, jag kräks ordbajs. Som att allt det här pubertala dravlet inte har sagts förut av miljoners kids som vill ha uppmärksamhet. Dags att växa upp? Dags att döda fevrale? Jag kan inte förmå mig, men jag skulle bra gärna vilja. Snart kanske. Snart kanske jag kan med att växa upp.