PK

Idag var dagen då jag efter mycket om och men tog ut mitt älskade fordon på vårbetet; jag talar naturligtvis om min cykel. Dagen till ära var jag också klädd i kläder som var mycket signifikanta för min children-of-the-revolution-period i nian.
Med röda ballongbyxor, min gamla skinnjacka som inte sett dagsljus på väldigt länge (och som till råga på allt faktiskt är dekorerad med arty che-guevara-pins), palestinasjal och converse cyklade jag hela långa vägen till stadsbiblioteket, och såg, till min oförställda glädje, helt antagligen ut som en jävla pk-trädkramare. Gött med nostalgitrippar, tänkte jag och susade euforiskt förbi de högervridna reaktionärerna i sina silverfärgade volvos. Och vart var jag på väg? Nalkades det möjligen ännu ett till PK-poäng bakom nästa trafikljus? Åh ja!
Självklart var jag på väg till stadsbiblioteket. Självklart skulle jag leta efter pretto-litteratur. Ytterligare två pk-poäng! Dock slog min politiska korrekthet i golvet samtidigt som jag upptäckte att "Biblioteket" inte hade några böcker inne av varken Boris Pasternak eller Michail Bulgakov. Blä. Cykeltur onödig, insåg jag och lånade på ren trots en spekulativ gothskräckbok av Edgar Allan Poe.

Hursomhelst, nu ska jag plugga och lite senare vankas soft filmkväll med kålltorpschicksen. En lugn helg. Hm.