Ja, i dessa utmattande dagar är det väldigt upplyftande att Crystal Castles släpper nytt. Jag vet faktiskt inte varför de tilltalar mig så mycket, men ända sedan jag först hörde dem är det som att jag inte kan sluta fundera på allt med dem och jag har på något sätt visualiserat väldigt mycket kring deras texter och sound. För mig är Crystal Castles musiken - varenda spår - som främst tillhör de som på något sätt hamnat på avigan - musiken som inte tillhör de tjusigt, lagom låtsas-troubled hipsterkidsen på Stigbergsliden, utan alla som faktiskt slitits på allvar. Det här är inte musik till Mariaplan eller da Matteos bakgård - det är musiken som tillhör Bellevue, Gamlestadstorget och ett sovrum där någon länge legat ensam och inte kunnat somna. Kanske är det bara känslan av att musiken handlar om någonting och att den i min hjärna tillåts att göra det - även om det bara är mina egna fantasifoster. Kanske är det bara känslan av en känsla som gör att jag loopar samma låtar, igen och igen.
Jobb imorgon och i övermorgon - sedan en ledig helg. Längtar MYCKET tills dess! Trots att jag numer har mina små favoritgamlingar. Konstigt hur man kan bli så ofantligt glad av att gå in till någons rum, och de plötsligt säger "jag tycker väldigt mycket om dig". Blir varm i hela själen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar