Jag börjar se slutet på en lååååååång och jävlig tunnel. Timmar och åter timmar av rehabträning och sjukgymnastik verkar ha payat off. Balansplatta, drake, tåhävningar, testcykel, simning, gummiband... För idag kom 17-bussen körandes och jag tänkte på mitt sjukpensionärs-sorgsna sätt att "där gick den, jag kan ju bara snigelgå, halta och se ledsen ut i vilket fall", men sedan satte benen igång att springa utan hjärnans kommando - som om de hade glömt bort 7 veckors koma. Segerns ljuva sötma.
Och ikväll, eller rättare sagt inatt, är det en-av-två-gångsjobb som intervjuare på Stigs center som gäller. 00-03 är min aviga arbetstid. Därför ska jag snart dricka en kopp starkt kaffe, sätta mig i bilen, raida ut på E6 and kick some serious survey-ass. Med en fet timlön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar