dr Ignell @ your service

dag när jag satt i sjukgymnastens väntrum (stressfrakturen behöver fortfarande daltas med...) ringde telefonen. Det var ingen mindre än en programsamordnare från Umeå Universitet som ringde för att berätta att jag minsann kommit in påläkarprogrammet! Bara sådär. Började naturligtvis gråta och skrapa nervöst med den friska foten i golvet. Lyckades i alla fall ta mig hem oskadd, bedövad av chocken och av att höra mig själv säga "jag tar platsen" så nu sitter jag och söker desperat efter boende i Norrland - vi får verkligen hoppas att något dyker upp nu, annars får jag bo i tält. Innan måndag. För det är då uppropet är.

Var har nu jag lagt min renskinnsfäll, mitt stetoskop, och mina skidor...?