S N Y G - G

THIS
TOO
SHALL
PASS

eller nåt

freitag

Äntligen fredag. Synd att helgen lär bli en plugghelg. Ännu mer synd att jag inte har tränat på snart två veckor på grund av en vidrig liten bakterie/virus som flyttat in i min näsa med kollegor. Jag blir så fruktansvärt rastlös att det känns som om jag har tjackpundat ett tag och toppat med Red Bull och lite dextrosol. Jag har så mycket myror i benen att det känns som om de skulle kunna leva vidare på egen hand om man kapade av dem från resten av kroppen. Imorgon tänker jag träna oavsett, må jag så dö på kuppen. Gnprp!!
Nuförtiden: kallt ute, har börjat få vinter-nare på knogarna igen, januari-style. ÅH GE MIG VÅR.

golden virginia

I fredags eftermiddag och igår var bara så fina dagar, trots förkylningen som härjar min skalle. Gick för första gången på mycket länge runt med en varm boll av positivitet i magen. Generellt oroar jag mig för mycket, för allt, hela tiden, även om det inte verkar så utåt. Dagar då känslan släpper är därför så jävla välkomna. Mer sånt tack!

Idag ska jag (och la famiglia) äta på en nepalesisk (!) restaurant. Hm? Bra avslutning på veckan i vilket fall, för imorgon drar en tüff schul-vekkah igång och efter den kommer ännu en, men jag äro taggad. Laddad med yak-testikel andra himalayanska delikatesser kan man ju inte gärna komma och känna sig klen!

into the groove

Tillbakakommen från grannens kalas, skakig av allt svart kaffe jag druckit - hjärtat skenar som alltid när jag dricker kaffet svart och toppar med sötsaker. Det sjuka i situationen är att jag är hungrig trots att jag borde vara helt omkullslagen av all Almondy-tårta och alla smörgåsar. På samma skeva sätt är jag trots min höga puls helt trött i huvudet och sömnig. En fräsig kombination av känslor!

För att matcha mitt fysiologiskt bisarra tillstånd lyssnar jag på Madonna, det känns lite som en surrealistisk dröm. Jag, ensam i mitt rum, hispig, lyssnandes på Vogue och Holiday. Kanske är jag på väg att springa rakt in i väggen med huvudet före... eller så är det här början på en ny era... en helt ny, helt oväntad en.

jobb?

Sol på altanen, så underbart, så efterlängtat. Den här våren måste vara den mest efterlängtade genom tiderna. Dessutom, vilket är helt jävla underbart, tror jag att det kan vara på väg att ordna sig med jobb för min del framöver också. Givetvis har jag inte fått napp på något av de 63 jobb jag sökte i vintras, utan på ett jobb där min käre far rekommenderade mig till chefen. Tur att man är född i övre medelklassen och har föräldrar som har kontakter!

Hoppas ironin där gick hem, för givetvis tycker jag att det är skevt att det jobb man får beror på huruvida ens föräldrar eller släktingar kan fixa in en någonstans. Tänker på alla stackare som med tungt hjärta skickat in högskoleansökan fast de egentligen inte vill, och som vet att de kommer börja på en utbilding direkt efter gymnasiet bara för att de måste få in pengar någonstans ifrån (CSN). Naturligtvis är det annorlunda om man verkligen känner att man vill börja plugga med en gång - de finns ju de som faktiskt inte har mjölksyra i ryggmärgen. Men om man känner att man vill se någonting annat än whiteboardtavlor och skolkorridorer i sin ungdom kan det ju vara bra att spara ihop lite pengar så att man kan ta sig någonstans och se sig runt lite. Vad vet jag vad man är sugen på - Polynesien, Tibet, Padjelanta?

När jag för någon vecka sedan skickade in högskoleansökan kändes det minst sagt surt att veta att man bara gjorde det för att man inte har något val. Jag vill ju ut och backpacka för satan! Så nu håller jag tummarna att det här kan mynna ut i något.

torsdag

Idag är jag nöjd med mig själv. Jag sitter och jäser. Jag har skrivit klart ett svenska-tal. Det tog mig åtskilliga timmar av ADHD-tid framför datorn där jag ömson tvångsgooglade typ Carl Jan Granqvist för distraktionens skull, ömsom stirrade ned i ett tomt kollegieblock, längtandes efter livet utanför svenska B-bubblan. Men nu är jag klar!

Dock en enorm trötthet eftersom byggjobbarna som håller på med sitt tunga, manliga jobb vid grannens garageuppfart börjar jobba klockan 6.59 på morgonen. Vaknade vid den tiden imorse av att jag trodde att Bandidos höll på att riva sig in genom min dörr med slägga för att göra slut på mig, men det var bara "Snickar-Stefan" och hans hantlangare som höll på att slå sönder grannens garageport med hammare. Skönt.
Nu ska jag avnjuta en kväll görandes absolut igenting, och det ska bli härligt.