Kommer ni ihåg när jag skrev om att allt var frid och fröjd igår? Ja, då fan var det det. Nu är jag hemma efter den värsta kvällen någonsin. Efter att ha stått 45 minutjävlar i kön till trädgårn, i åtta minusgrader, spiller en full samhällare från porthälla öl på min mobil. Mobilen går sönder. Nu har jag ingen mobil och måste köpa en ny såhär i juletid. Det är kul när livet är nice. Blev så himla ledsen att jag var tvungen att gå ur kön för att åka hem. Sedan kom jag på att Anna och resten stod kvar i kön, så jag försökte ta mig tillbaka för att berätta hur läget var. Då kom det en vakt och frågade mig om jag hade någon "psykisk störning" eftersom jag "försökte ta mig in i kön igen". Han kände antagligen att situationen krävde att han grabbade tag i min arm och slet ut mig ur kön igen. Inför 10000000 människor. Hoppas han mådde bra av det.
Väntade 30 minuter på bussen och grät ungefär hela tiden. All stress ihopbakad i en enda banana-split; det här var toppingen. Är så himla upprörd att jag inte kan formulera meningarna längre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar