Jag avslutade det jag höll på med för att sätta mig här för att skriva något. Nu kommer jag inte ihåg vad det var mer än det varken var särskilt positivt eller negativt. Ska ta och blogga oftare så att en mer naturlig och avspänd inställning till det här infinner sig. Det vore naaaaajz as hell. (Kolla, nu flippar det. Uttryck som "naaajz" och "laaawd" dyker bara upp som knarksvampar ur sockervadden en solig dag 1968. Såna där jävla uttryck förstör min bild av lyrisk harmoni i den här bloggen.)
Att sakna någon känns som att ha lättmjölk skvalpandes inuti skelettet. Eller att få en spark på vaden av någon med slalompjäxor på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar