"Spenderbyxorna är aldrig på i mitt fall", kom jag precis på. Jag hatar att se besparingarna rinna iväg mellan fingrarna och mynna ut i de bisarraste investeringar - som inte ens är investeringar! Som bekant betyder ju ordet investering penningplacering, det vill säga att man byter pengarna mot en tjänst eller vara som ökar i värde med tidens gång, typ en flaska vin som mognar med åren eller en bostadsrätt på upper Östermalm. Mina julklappspengar räcker dock inte till sånt.
De räcker kanske till ett par nya vinterskor. Men där växer de inte, stackarna. Där krymper de ihop till ett intet, i takt med att jag sliter ut skosulorna genom att kana i nedförsbacke stället för att lyfta på fötterna ordentligt när jag går. Det är en o-investering med skor. Som man dessutom betalar överpris för.
Helst av allt vill jag låsa in pengarna i min byrå så att de stannar för evigt i min ägo. Fast där ligger de ju också och tappar i värde och håller icke jämna steg med inflationen.
Lösning?
Mellandagsrea. Imorgon. Vill ej. Vill ej! Måste dock. Behöver verkligen ett par vinterskor.
Men det gör ont, ja, det bränner och sliter i mitt hjärtas innersta. Jag är, ta mig fan, snål som en blodigel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar