speak to me/breathe

Ibland kommer saker över en som man trodde att man var färdig med. Det kan vara vad som helst som framkallar det. Triggers. Som ger minnen av förra hösten, då allt var som värst. Små, små beteenden, rester från en overklig gårdag, som kommer över en igen och hintar att "visst, du har gått vidare till 99 % men det finns fortfarande en hundradel kvar att ta sig igenom".
Bekämpa. Andas. Intala sig att det inte är någon fara. Det kommer aldrig bli sådär illa igen, nej nej nej. Det får inte bli sådär igen.
Men hur jag än gör så försvinner inte känslan, och det skrämmer nästan slag på mig. Försvinn!