Augusti är utan tvivel den årstid då saker och ting förändras. September också. Än en gång är det dags att bryta upp, både för min och andras del. Hur mycket man än vill hålla fast vid det som är, måste man gå vidare. Av sommarlovet återstår tre (!) dagar och det känns väl sådär.
Anna och Lottis sov här inatt. Jag är så glad att båda går så bra ihop. Det var väldigt mysigt i vilket fall, fast också naturligtvis vemodigt. Även om det inte är uttalat vemodigt så var ändå hela gårdagen lite sorgsen innerst inne, eftersom Lottis drar snart. Åker, schappar, dunstar kvickt som en iller. Till USA. Ännu ett avsked, ännu en förändring. Usch. Fast ett år går faktiskt sjukt snabbt, särskilt om man jämför med hur snabbt ettan har gått.
Jaha, det här inlägget blev ju lika jävla emo som alla andra inlägg jag skriver. Fast jag talar sanning när jag säger att jag är väldigt glad ändå. Ni behöver inte fatta.
The future is our only friend.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar