Idag skrämde jag slag på mig själv. Helt plötsligt slog all den senaste tidens stress till på samma gång och jag tappade koncepten helt och hållet. Jag bara kände att jag var tvungen att komma ut, ut, ut, så jag bara sprang ut genom dörren (med gympakläder på, visserligen) och sprang fem kilometer på bara rent jävelskap. Det var skönt i alla fall, men jag önskar att det kunde hjälpa mot den kraftiga gastrit som hemsöker mig nu. Jag har så ont i magen att jag har lust att slå sönder någonting. Eller bara äta en fantastisk mirakelmedicin mot för högt pH-värde i magen som gör mig glad och go igen. Gastrit slår alltid till så fort jag känner mig spänd och stressad, och jag tror att jag pressar mig själv alldeles för mycket i dessa dagar, eller tror gör jag inte. Jag vet. Det är dags att andas lite och lägga i en lägre växel, för just nu går mitt liv i ett varvantal som jag faktiskt inte mår bra av...
Men men.
Igår var en komisk dag på alla sätt. Jag och min evige vapendragare (Sarvi) såg på kortegen och tänkte sedan gå på valborgskalas, men när vi fick reda på att kalaset var i Askim (det ligger LÅNGT ifrån Kålltorp) så bangade vi och gick hem istället. Köpte pizza och tänkte röka en vattenpipa med äppelsmak. Tyvärr så somnade vi klockan halv ett (nytt tidighetsrekord) som små barn. Jag fattar inte vad som hände med partypeppen, men vi sov i alla fall bort hela Valborg. Säg vad ni vill. Det är okej!
Nu sitter jag i mitt varma sköna kök och tittar på regnet. Ikväll ska jag trist nog plugga, jag har inget val, som den utslitna student jag är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar