nose bleed

Inatt vaknade jag av att jag trodde att jag var väldigt täppt i näsan men ack vad jag misstog mig. Det var nämligen dags för det årliga blodbadet. Med blod över hela ansiktet, kudden och lakanet trodde jag att jag skulle dö av blodförlust, men så kom jag på att det bara var näsblod. Därmed inte sagt att faran var över. Nej, mina näs-sejourer är betydligt mer obehagliga än så. Om jag inte ligger ned så slutar det alltid med att jag... ja, svimmar. Det var riktigt jävla nära den här gången också kan jag säga, men jag klarade mig med ett nödrop. Jag är så klen att det är pinsamt. Hursomhelst så var nattsömnen förstörd för inatt eftersom jag mådde vidrigt illa. Jag skulle tippa att jag har sovit ungefär en timma så jag är redigt seg nu kan jag säga.
Annars sitter jag här och har fruktansvårt tråkigt samtidigt som jag lyssnar på tbt och fixar med photoshop. På andra sidan utsikten från mitt fönster ser jag Renova-tornet och ända bort till Kortedala, vilket är konstigt eftersom himlen är helt gråkladdig och lindar in allt i äcklig grå dimma. Det ser otroligt fult ut. Jag håller andan och försöker att inte andas in all kall luft, längtar efter nyårsafton och känner partynerven börja göra sig påmind. Det kan bli bra, det ska bli bra, jag behöver en rejäl avspark från ett år som har varit lite för brutalt och förhoppningsvis in i ett nytt, bättre år.

Och jag vill tacka alla fantastiska personer som har hjälpt mig igenom det senaste året som sanningen att säga har varit det jobbigaste, jävligaste år jag någonsin har upplevt. Det känns som att mycket jobbigt pressats in på ungefär sju vedervärdiga månader. Tack vare er har det vänt nu framåt slutet av året och jag hoppas verkligen att det fortsätter i samma takt. Ni vet vilka ni är. Keep it pure.
Nu ska jag dricka te.

le spectacle

Så var julafton slut då. Vad säger man? Blabla regn, fyra plus. En granne som försöker para ihop mig med sin sytersons son, som är "så stilig! och han är väääldigt begåvad också - han pluggade aldrig ett enda dugg och se så snygg han är i studentmössa ". Okej, han var ganska gullig och min granne likaså, men men. Tur i allafall att min familj är bra&kram och inte hänger sig åt match-making.
Jag har skrivit en juldikt (rip-off från Viktor Rydbergs klassiker "Tomten")

Midvinternattens regn är ljummet
gatlyktorna gnistra och glimma.
Alla sova i ensligt radhus
Djupt under midnatts timma.
Månen vandrar bakom koldioxidmoln sin tysta ban,
regnet faller på fur och gran
regn faller hela dagen.
Endast Hanna är vaken.

don't take your love to town

Allmänt varmt-täcke-gosigt med lov som jag äntligen fått. Äntligen äntligen. Efter någon form av spex på min skola där lärarna ömson drev med Rapport (de svinen förtjänade det, heh, subejktiva jävlar som de är), ömsom med min klass fick jag lämna skolans område. Ikväll är det väl tänkt att det blir festligheter med donnerfolket på någon sunkbåt, kan säkert bli kul men jag är grymt trött som vanligt så jag är mest apatisk och slö just nu, plus att jag inte har pallat skaffa någon biljett. Det är väl bara att hoppas på att festfixxxxxxxxxargrabbarna har en rosa lapp till övers för mig, annars får jag åka hem i min ensamhet och fira lovet med familjen Tenenbaum istället.

Nu hade jag tänkt städa mitt rum och sova innan det är dags att ge sig ut i natten igen. Fast nu när jag tänker efter kommer jag på att Anna är sjuk så om hon orkar tänker jag gå hem till henne och muntra upp henne med godis eller något. Hoppas inte att det är vinterkräksjukan, men jag har faktiskt skickat sms till henne där det står att hon inte under några omständigheter får kräkas. Och inget kräks - ingen vinterkräksjuka. Jag är ganska intelligent!

hejdå karolin

Hej. Jag är uppskriven på Sincerely Yours mejlinglista, vilket innebär att jag med mycket ojämna mellanrum får ta del av nya skivsläpp, elitist-sarkastiska indieuttalanden om stockholms meningslöshet och annat najs. Nu har till exempel Honeydrips släppt sin nya singel hejdå karolin och herregud vad jag är ambivalent till honeydrips, denne man sätter myror i hjärnan på mig.

Jag tyckte att åh karolin var helt wunderbar tills jag insåg att det enda mr honeydrips hade gjort var att sampla soundtracket från någon jävla porrfilm (smäktande stråkar och saxofoner, inte porrljuden i sig själva alltså) och rimma till en väldigt kass text. Jag fattar än idag inte om någon av dessa låtar i karolin-följetången är seriöst menad eller om det ligger något übi-intellektuellt indie-statement bakom hela spektaklet; herregud - honeydripsmicke sitter antagligen tillsammans med eric&henning och hånskrattar åt oss korkade wannabees som har för höga tankar om oss själva. Hjälp. Nu ska jag äta men jag äskar er ändå pojkar, fortsätt och skit i vad jag tycker för det här har varit ett omtumlande dag.

SHED SOME LIGHT ON ME

Det är på tiden att jag erkänner en sak om mig själv; jag har varit sexist ganska länge och ganska hemligt. "Kvinnliga artister? Heh, aja men det är väl sött bara jag slipper lyssna på skiten". Ungefär så har jag sagt sedan jag var tolv och idealist. Den här hösten har kanske inte varit den trevligaste men sanna mina ord att jag har ändrat uppfattning i just denna fråga. Nu kanske jag kan pånyttfödas som en mer obekymrad människa när jag nått detta stadie av visdom. Okej, jag hör vad ni tänker och jag kan tillbakavisa det å det bestämdaste; jag hatar fortfarande (=()/#¤¤""=/&% Sahara Hotnights obefogat mycket. Men det här är hösten då Regina Spektor, Feist och Taken By Trees gjorde en storstilad entré i mitt liv. Jag skäms lite. Det skulle skett tidigare.

ps. ikväll finns inget mer än gregory house på min teve, vaniljdoftljus i fönstret och sju baljor te.

ps2. jag har tentat av min första gymnasiekurs; matte A. det gick hyfsat. nu återstår väl bara att se fram emot en vår fylld av den omtalade matte b-ångesten. "matte b? ja... det är helt cp och man fattar ingenting och det är helt omöjligt och sjukt och konstigt. stackars dig."

BIRDS INTO POP ICONS

Jag är trött på sättet vilket den fjortonåriga emo jag råkar komma ivägen för knuffar mig brutalt åt sidan på när jag står för nära bussdörren (andas andas andas inte knuffa tillbaka inte knuffa tillbaka inte vrida runt emons acne-näsa, potato-shape 2.0). Jag är trött på att elen som lyser upp Göteborgs vulgäraste plats - Liseberg - är ett perfekt bevis på överflödsonani för vårt materialistiska jävla skitsamhälle, el som skulle kunna försörja typ halva Sudan. Och trött på att folk inte tycks kunna uttrycka sig på andra sätt än genom vad de shoppar, och de shoppar mycket, och de shoppar hela tiden, åt helvete med ändliga resurser - här kommer jag; julhandling. Trött på att jag cepar järnet större delen av min vakna tid, att jag flunkar matteprovet järnet, att jag överhuvudtaget känner mig som typ prio 67 på alla busy människors priolistor, att jag inte kan sova, att jag inte kan plugga (jag funderar seriöst på att gå till doktorn - jag tror att det finns en risk att jag lider av ADHD på riktigt, koncentrationsstörningar, whatever). Någonstans har ett fel begåtts, någonstans på vägen tappade vi bort kartan och kompassen.
Krama mig gärna hårt. Det är väldigt godkänt. Jag är inte helt okej.

WALK

mina fötter tar mig vart jag vill

konstigt är det då att jag inte kommer någonstans

och jag undrar vad som hände - vi skulle ta hand om varandra?

och jag hatar det, så jävla mycket.

With friends like you who need friends?

Himlen därute är blå. Mörkt blåsvart och ful och regntung och jag vet inte hur det är meningen att man ska kunna känna pepp what so ever en onsdagseftermiddag i november. Jag har under några dagar känt ett omättligt behov av Wes Anderson-filmer och bestämde mig för att se Royal Tenenbaums igår eftersom min pappa med kollen hade sagt att ja ja, den har vi. Nej.

Jag blev oresonligt gråtfärdig när jag insåg att pappa hade blandat ihop den med Rushmore som inte alls är lika bra. Jag funderade på allvar på att ringa till hans jobb och skrika i luren eller krypa in under sängen och gråta, men jag orkade inte resa mig ur soffan så det blev inte så.

Hur kan man blanda ihop Royal Tenenbaums med Rushmore?

Segt

Trött på att skriva halvsega inlägg som aldrig lyfter från papperet.
Trött på söndagsoro.

Men mest av allt är jag trött på mitt hår. Nu har jag sett ut som Dregen i två år. Palla svart hår länge, jag funderar på att göra något radikalt, jag vet inte, blont känns fräscht men vanligt vanligt för vanligt. Hallå, långt svart hår? Burning hot. Naat.

Saker man ser

Kent, 23/11. Vi minns allt under tiden vi inser att vi kommer vara fjorton ett bra tag till, åtminstone i våra klottriga tonårshjärtan. Vi växer aldrig upp.

Det gör inget att jag skak-hopp-skak-hoppade så till den milda grad att min vrist är ungefär lika smal och rörlig som en havssköldpadda med ledgångsreumatism. Det gör inget alls.

Jag nöjer mig med att benämna dagen som slö. (tack ni underbara trettonårsgangsters som drar igång smatterbanden och smällarna klockan sju i svinottan, på Annas gård. Love ya. Under några hemska, nervösa sekunder trodde jag att det var lokal uppgörelse mellan våra lokala kickers-gang med tillhörande skottlossning därute, men insåg snart att det var fyrverkeri på G. Jag somnade om och vaknade tryggt klockan elva.)

För övrigt fick jag just reda på att min lillasyster precis som jag lever ett hemligt liv som internetpoet. Jag blev sentimental. Det kanske är här våra karaktärer möts; på poeter.se. Det är inte utan att jag blir kall i magen när jag tänker på hur jävla begåvad ungen är och jag inte ens ser det, utan bara sitter och tycker att jag är svår och djup samtidigt som jag flashar mina senaste dikter med ett lidande ansiktsuttryck. Under tiden har hon bara helt sådär gått och dolt att hon är nya, jag vet inte, typ Navid Modiri. Skärpning på oss båda. Hon måste fortsätta skriva. En dag serru så blir det något med sånt där. Något fint på riktigt, finare än att ha pretto-betyg från en nv-linje. När jag är ensam pluggis kommer hon att sitta och smutta vin med Regina Spektor. Ouch.

Love.

Från minus till plus

Jag antar att det ska till inget mindre än en naturare för att åstadkomma ovanstående rubrik, men jag har vid det här laget accepterat min lott (eller ja, inte mycket att acceptera eftersom jag själv kryssade i att jag ville gå natur på den blankett som någon gång gavs till mig i nian angående gymnasieval) som en sådan, jag är inte missnöjd på något sätt med det.

Hursomhelst, vad torr jag är. Anyhow. Nu är jag nyklippt. Jag kom hem vid sex från frisören och sedan dess tiden bara sprungit iväg. Hjälp. Jag vet inte vad som hände, men jag kan säga att dagens planer för eftermiddagen var att klippa mig och göra en del matte. Skicklig (eh...) som jag är har jag lyckats med båda till min stora självgodhet. Jag undrar om man kan bli kär i sig själv. Jag är på god väg kan jag säga. Snart är jag lika cool som Robert de Niro.

I guess I should know better when it comes to falling...

Planen som jag kom på för ungefär sex minuter sedan är nästan färdig nu. Sent om natten ska jag fira mig ut genom mitt fönster med hjälp av något á la hopsjavade lakan, landa på marken tyst som en indian, smyga mig bort genom mörkret och slutligen knacka på hemma hos Victoria Bergsman. Väl där kommer jag presentera min storslagna plan som går ut på att vi rymmer hals över huvud någonstans, till någon fin plats långt ifrån verkligheten.

Och så kan hon sjunga Only Yesterday om jag någon gång skulle få svårt att somna om kvällen.

Jag tycker inte jag behöver veta mer om min framtid för tillfället. Det här låter som ambitioner nog. Men ni behöver inte vara ledsna för min skull; jag lovar att skicka vykort varje jul och påsk.

För övrigt är min far ute och svirar såhär i nattens sena timma, uppenbarligen en kväll i partyts tecken. Och de tjatar om att det är så jobbigt att vara tonårsförälder? Jag fnyser åt något så barockt. Nej, bevare mig väl för + 45-åringarna. Där kan vi snacka opålitliga party animals som är ute och dräller nätterna igenom som värsta sortens förbrytare. Bevare mig väl och himmel och pannkaka och kors i taket. Jag är helt genomtrött, genomflummig och regnbågar i ögonen. Måste sova inför morgondagen snart tror jag, och drömma mig igenom allt vad Victoria Bergsman någonsin sjungit. Godnatt.

Allting nytt

Än så länge är det här en mysig, hemlig sida. Som en lägenhet någon köpt under tiden han eller hon håller på att sälja den gamla. Man skulle kunna säga att min förra "lägenhet" var ett fult, opersonligt, övermöblerat och lågprismässigt kyffe. Som ni säker förstår av min eleganta förmåga till slående paralleller syftar jag på min förra blogg indiedependent.blogg.se som man skulle kunna kalla en katastrof från början till slut.

Efter nästan ett halvår tvingades jag inse att html-wtf-LoL-omg-koderna knäckt mig och att jag saknade orken, fantasin, tiden och framförallt den chalmersutbildning som krävdes för att omvandla bloggen från en ful, reklamspäckad low-lifeblogg till vad jag hoppades skulle bli någon skimrande, unikt och personligt. Alla drömmar rasade, jag tog mina ideér och slog ned bopålarna här på blogspot istället.

Jag hoppas att alla mina gamla läsare från blogg.se fortsätter att läsa vad jag skriver här istället, och eftersom jag ännu inte har insett hur man checkar antalet besökare; som vanligt, var sötast och lämna en kommentar. Ni är mysigast i så fall.

Mys.