Den som vore Aldo

Åh vilken ofestlig dag. Regnet vräker ned och det har det gjort i nästan ett dygn, hösten närmar sig och jag börjar bli lite orolig att inget jobb kommer att bli mitt tills dess. Eller ja, orolig och orolig... jag vet i alla fall att nu har jag sprängt 70-sökta-jobb-gränsen och resultatet intresserade svar tillbaka är 0. Jag ställer mig frågan vad det hjälper att sitta här och fundera och bli oroligare för varje minut som går (blir alltid lika low efter en halvtimma på platsbanken) - klart det inte hjälper mig ett minsta dugg men det är så lätt hänt. Det verkar som om jag har den läggningen, oroar mig för mycket ständigt och jämt.
Jaja, på bilden ser ni i alla fall en kille som inte oroar sig speciellt mycket över någonting! Om man ändå vore Aldo, fan...

let's go down the waterfall

Idag började bra men blev strax katastrofal. Nu känns det dock lite bättre; och det enda man kan lära sig av dåliga dagar är att det bara är att få ur sig sin skit på vilket sätt man vill. Vanligtvis brukar jag hantera mina issues (om jag har några) ute i milspåret tills jag kräks av ansträngning, men idag kände jag bara för att en gång skull vara en liten tjej och gråta som ett barn istället. Vissa dagar kommer alltid att vara sämre än andra och det får man helt enkelt bara acceptera, skit händer, men man kommer vidare bara man kämpar på. Klyschigt men sant.
Imorgon bär det av till släkten ett par dagar, känns ändå helt okej trots att det är ute i bushen.

frühstuck

Herregud, nu är det tredje gången jag försöker skriva det här inlägget... i alla fall, nu har jag ätit en god svensk frukost istället för en fattig portugisisk och det känns very very good indeed.
Bortsett från gårdagens missade anslutningsflyg var det väldigt härligt... men å andra sidan, helt okej att få matkuponger för 17 euro som ursäkt för att planet var sent. Hahaha.
Hemma igen alltså. Dags att börja fundera på vad hösten borde innehålla, dags att ta tag i en miljon småärenden som väntar. Antagningsbeskedet från studera.nu innehöll inga större överraskningar. Vill jag plugga här i Göteborg får jag helt enkelt se till att komma ihåg att anmäla mig till högskoleprovet och betala i tid istället för att glömma bort att betala och missa platsen som jag gjorde i våras. Allt för att ha ytterligare ett skiljekriterium som förhoppningsvis ska slipa mina chanser ytterligare att komma in på det jag vill. '
Eller tror att jag vill. Hur fan kan man veta säkert? På ett sätt är det nog bra att få en "sabbatstermin" för min del eftersom jag egentligen hyser både ett och två allvarliga tvivel inför mina val. Mitt val. En hel del självrannsakan ska till, det är helt säkert.

00.09

Efter lång (för lång med tanke på den kyliga kvällen) cykeltur hem från Örgryte kryper jag ned i sängen och vevar Seinfeld på datorn. Imorgon blir det packning hela dagen och inköp av de sista Portugal-prylarna. ÅH nu ska jag se The Pothole, braaaaaaaigt. Varmt och skönt är det också.

cupcakes #2

Fan, nu har jag gjort det, jag har bakat cupcakes! Jag känner mig lika nöjd som jag ser ut på bilden. Wohooooo. Återstår gör bara att se hur de smakar. Antagligen lär det hela stranda i en besvikelse, men man lever bara en gång... living on the edge. Kan vara värt.

Imorgon är sista dagen på jobbet och det känns både knäppt och som en stor fet lättnad. Lättnad för att man inte behöver släpa sig upp ur sängen klockan 6.15 varje morgon och hänga hela dagen i fula vårdkläder som tar bort all tendens till en formad kropp, knäppt därför att det har varit en bra tid helt enkelt och för att det känns som om man faktiskt har betytt något för någon, i alla fall ibland. Jag trodde aldrig att jag skulle sitta och våga försöka trösta någon patient som är ledsen inne på avdelningen utan att säga så mycket, bara våga vara tyst och lyssna utan att ge råd.

Nu blir det snart sängen för min del. Sista dagen på jobbet väntar som sagt, nyss nämnda cupcakes blir det till att servera patienterna och personalen! I sure hope they're good...

livets alla (k)val...

Man ställs helt enkelt inför för många valsituationer i livet. För att undvika att behöva ta ett beslut i dessa frågor (alltid obehagliga, definitiva beslut som har minst två ovärda konsekvenser) skjuter i alla fall jag upp besluten, helst så långt det bara går. Tills man inser att man har kommit till en tidpunkt, ett läge, där man trots allt är på väg i en riktning. Allt har gått av bara farten. Fuck...

cravings?

Alldeles nyss, hemkommen från jobbet fredag eftermiddag, drabbades jag av en enormt stark impuls att baka cupcakes.

Så vad håller mig tillbaka denna glödheta sommareftermiddag?

Brist på bra recept. Senast jag gjorde cupcakes efter ett googlat recept blev det så dåligt. På Internet finns det fortfarande, som det gjorde den gången också, en uppsjö recept och jag vet inte vilket av dem man ska välja. Det är ju en hel vetenskap uppenbarligen? Hur lyder de oskrivna reglerna? Kort sagt, vilket recept är ze one? Ze recipe?

Ge mig en ledtråd.